Rom 6

Från Rilpedia

Version från den 1 mars 2006 kl. 19.01 av Rilbot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Ril_red.png
Rilpedia - faktabibel
« Vers « Kapitel
Hela kapitlet
·: Bibeln :·
      Kapitel » Vers »

1 Mos | 2 Mos | 3 Mos | 4 Mos | 5 Mos | Jos | Dom | Rut | 1 Sam | 2 Sam | 1 Kon | 2 Kon | 1 Krön | 2 Krön | Esr | Neh | Est | Job | Ps | Ords | Pred | HV | Jes | Jer | Klag | Hes | Dan | Hos | Joel | Amos | Obad | Jon | Mik | Nah | Hab | Sef | Hagg | Sak | Mal

Matt | Mark | Luk | Joh | Apg | Rom | 1 Kor | 2 Kor | Gal | Ef | Fil | Kol | 1 Thess | 2 Thess | 1 Tim | 2 Tim | Tit | File | Heb | 1 Petr | 2 Petr | 1 Joh | 2 Joh | 3 Joh | Jak | Jud | Upp

Kapitel: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |

Vers: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |

1917
1: Vad skola vi då säga? Skola vi förbliva i synden, för att nåden skall bliva så mycket större?

2: Bort det! Vi som hava dött från synden, huru skulle vi ännu kunna leva i den?
3: Veten I då icke att vi alla som hava blivit döpta till Kristus Jesus, vi hava blivit döpta till hans död?
4: Och vi hava så, genom detta dop till döden, blivit begravna med honom, för att, såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, också vi skola vandra i ett nytt väsende, i liv.
5: Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika död, så skola vi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppståndelse.
6: Vi veta ju detta, att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att syndakroppen skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden.
7: Ty den som är död, han är friad ifrån synden.
8: Hava vi nu dött med Kristus, så tro vi att vi ock skola leva med honom,
9: eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppstått från de döda, icke mer dör; döden råder icke mer över honom.
10: Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud.
11: Så mån ock I hålla före att I ären döda från synden och leven för Gud, i Kristus Jesus.
12: Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar, så att I lyden deras begärelser.
13: Och ställen icke edra lemmar i syndens tjänst, att vara orättfärdighetsvapen, utan ställen eder själva i Guds tjänst, såsom de där från döden hava kommit till livet, och edra lemmar i Guds tjänst, att vara rättfärdighetsvapen.
14: Ty synden skall icke råda över eder, eftersom I icke stån under lagen, utan under nåden.
15: Huru är det alltså? Skola vi synda, eftersom vi icke stå under lagen, utan under nåden? Bort det!
16: I veten ju, att när I ställen eder i någons tjänst för att lyda honom, så ären I tjänare under denne, som I sålunda lyden, vare sig det är under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet.
17: Men Gud vare tack för att den tid är förbi, då I voren syndens tjänare, och för att I haven blivit av hjärtat lydiga, så att I följen den lära som har givits eder till mönsterbild,
18: och för att I, när I nu haven gjorts fria ifrån synden, haven blivit tjänare under rättfärdigheten -
19: om jag nu får tala på människosätt, för eder köttsliga svaghets skull. Ja, likasom I förr ställden edra lemmar i orenhetens och orättfärdighetens tjänst, till orättfärdighet, så mån I nu ställa edra lemmar i rättfärdighetens tjänst, till helgelse.
20: Medan I voren syndens tjänare, voren I ju fria ifrån rättfärdighetens tjänst;
21: men vilken frukt skördaden I då därav? Jo, det som I nu blygens för; änden på sådant är ju döden.
22: Men nu, då I haven gjorts fria ifrån synden och blivit Guds tjänare, nu skörden I frukten av detta: I varden helgade; och änden bliver att I undfån evigt liv.
23: Ty den lön som synden giver är döden, men den gåva som Gud av nåd giver är evigt liv, i Kristus Jesus, vår Herre.

 

KJV
1: What shall we say then? Shall we continue in sin, that grace may abound?

2: God forbid. How shall we, that are dead to sin, live any longer therein?
3: Know ye not, that so many of us as were baptized into Jesus Christ were baptized into his death?
4: Therefore we are buried with him by baptism into death: that like as Christ was raised up from the dead by the glory of the Father, even so we also should walk in newness of life.
5: For if we have been planted together in the likeness of his death, we shall be also in the likeness of his resurrection:
6: Knowing this, that our old man is crucified with him, that the body of sin might be destroyed, that henceforth we should not serve sin.
7: For he that is dead is freed from sin.
8: Now if we be dead with Christ, we believe that we shall also live with him:
9: Knowing that Christ being raised from the dead dieth no more; death hath no more dominion over him.
10: For in that he died, he died unto sin once: but in that he liveth, he liveth unto God.
11: Likewise reckon ye also yourselves to be dead indeed unto sin, but alive unto God through Jesus Christ our Lord.
12: Let not sin therefore reign in your mortal body, that ye should obey it in the lusts thereof.
13: Neither yield ye your members as instruments of unrighteousness unto sin: but yield yourselves unto God, as those that are alive from the dead, and your members as instruments of righteousness unto God.
14: For sin shall not have dominion over you: for ye are not under the law, but under grace.
15: What then? shall we sin, because we are not under the law, but under grace? God forbid.
16: Know ye not, that to whom ye yield yourselves servants to obey, his servants ye are to whom ye obey; whether of sin unto death, or of obedience unto righteousness?
17: But God be thanked, that ye were the servants of sin, but ye have obeyed from the heart that form of doctrine which was delivered you.
18: Being then made free from sin, ye became the servants of righteousness.
19: I speak after the manner of men because of the infirmity of your flesh: for as ye have yielded your members servants to uncleanness and to iniquity unto iniquity; even so now yield your members servants to righteousness unto holiness.
20: For when ye were the servants of sin, ye were free from righteousness.
21: What fruit had ye then in those things whereof ye are now ashamed? for the end of those things is death.
22: But now being made free from sin, and become servants to God, ye have your fruit unto holiness, and the end everlasting life.
23: For the wages of sin is death; but the gift of God is eternal life through Jesus Christ our Lord.

 

PR33.38
1: Mitä siis sanomme? Onko meidän pysyttävä synnissä, että armo suureksi tulisi?

2: Pois se! Me, jotka olemme kuolleet pois synnistä, kuinka me vielä eläisimme siinä?
3: Vai ettekö tiedä, että me kaikki, jotka olemme kastetut Kristukseen Jeesukseen, olemme hänen kuolemaansa kastetut?
4: Niin olemme siis yhdessä hänen kanssaan haudatut kasteen kautta kuolemaan, että niinkuin Kristus herätettiin kuolleista Isän kirkkauden kautta, samoin pitää meidänkin uudessa elämässä vaeltaman.
5: Sillä jos me olemme hänen kanssaan yhteenkasvaneita yhtäläisessä kuolemassa, niin olemme samoin myös yhtäläisessä ylösnousemuksessa,
6: kun tiedämme sen, että meidän vanha ihmisemme on hänen kanssaan ristiinnaulittu, että synnin ruumis kukistettaisiin, niin ettemme enää syntiä palvelisi;
7: sillä joka on kuollut, se on vanhurskautunut pois synnistä.
8: Mutta jos olemme kuolleet Kristuksen kanssa, niin me uskomme saavamme myös elää hänen kanssaan,
9: tietäen, että Kristus, sittenkuin hänet kuolleista herätettiin, ei enää kuole: kuolema ei enää häntä vallitse.
10: Sillä minkä hän kuoli, sen hän kerta kaikkiaan kuoli pois synnistä; mutta minkä hän elää, sen hän elää Jumalalle.
11: Niin tekin pitäkää itsenne synnille kuolleina, mutta Jumalalle elävinä Kristuksessa Jeesuksessa.
12: Älköön siis synti hallitko teidän kuolevaisessa ruumiissanne, niin että olette kuuliaiset sen himoille,
13: älkääkä antako jäseniänne vääryyden aseiksi synnille, vaan antakaa itsenne, kuolleista eläviksi tulleina, Jumalalle, ja jäsenenne vanhurskauden aseiksi Jumalalle.
14: Sillä synnin ei pidä teitä vallitseman, koska ette ole lain alla, vaan armon alla.
15: Kuinka siis on? Saammeko tehdä syntiä, koska emme ole lain alla, vaan armon alla? Pois se!
16: Ettekö tiedä, että kenen palvelijoiksi, ketä tottelemaan, te antaudutte, sen palvelijoita te olette, jota te tottelette, joko synnin palvelijoita, kuolemaksi, tahi kuuliaisuuden, vanhurskaudeksi?
17: Mutta kiitos Jumalalle, että te, jotka ennen olitte synnin palvelijoita, nyt olette tulleet sydämestänne kuuliaisiksi sille opin muodolle, jonka johtoon te olette annetut,
18: ja että te synnistä vapautettuina olette tulleet vanhurskauden palvelijoiksi!
19: Minä puhun ihmisten tavalla teidän lihanne heikkouden tähden. Sillä niinkuin te ennen annoitte jäsenenne saastaisuuden ja laittomuuden palvelijoiksi laittomuuteen, niin antakaa nyt jäsenenne vanhurskauden palvelijoiksi pyhitykseen.
20: Sillä kun olitte synnin palvelijoita, niin te olitte vapaat vanhurskaudesta.
21: Minkä hedelmän te siitä silloin saitte? Sen, jota te nyt häpeätte. Sillä sen loppu on kuolema.
22: Mutta nyt, kun olette synnistä vapautetut ja Jumalan palvelijoiksi tulleet, on teidän hedelmänne pyhitys, ja sen loppu on iankaikkinen elämä.
23: Sillä synnin palkka on kuolema, mutta Jumalan armolahja on iankaikkinen elämä Kristuksessa Jeesuksessa, meidän Herrassamme.
 

« Vers « Kapitel
Hela kapitlet
·: Bibeln :·
      Kapitel » Vers »

| Redigera kommentar | Redigera rubrik | Refresh |



Innehåll

Missförstånd om rättfärdiggörelse och helgelse

Romarbrevets 6:e kapitel är ett av de mest missförstådda (och därmed missbrukade) kapitlen i vår Bibel. En rätt förståelse av Rom 6 innebär vägen till ett liv i frihet, men tyvärr är det vanligt att det predikas så att det förvirrar och sätter människor i träldom. Jag ska här försöka förklara hur Rom 6 missförstås, och varför det är så.

Missförstånd 1 - Handlar om rättfärdiggörelse

Även om Paulus redan från Rom 3:24ff har skrivit en hel del om rättfärdiggörelsen tolkar många det som att han i kap 6 åter håller en utläggning om samma sak. Detta verkar dock onödigt och kan bara försvaras om man läser texten ur sitt sammanhang.

Paulus frågar nämligen: "Skall vi förbli i synden, för att nåden skall överflöda?" (Rom 6:1). Detta är en naturlig övergång ifrån det han tidigare skrivit. Eftersom vi har fred med Gud, spelar det då någon roll hur vi lever? Denna frågeställning är orsaken till att Paulus nu övergår från att tala om rättfärdiggörelsen till att tala om helgelsen.

Inte bara försoningen

Jag tror att huvudorsaken till att detta missförstånd uppstår, är att man har en för snäv förståelse av Evangeliet. Man erkänner att Rom 6 handlar om Evangeliet, men tror att hela fullheten av Evangeliet kan läggas i att vi har blivit rättfärdiggjorda inför Gud. Det och inget annat. Vi ska senare se att detta är fel. Evangeliet omfattar så mycket mer än enbart försoningen.

Missförstånd 2 - Något vi ska göra

Å andra sidan tror många att Paulus här kommer med förmaningar. Detta kopplas ofta samman med Jesu förmaningar om att ta upp vårt kors och offra oss själva (bl.a. i Luk 9:23), samt Pauli förmaningar om att döda våra lemmar (bl.a. i Kol 3:5). Man tror att det handlar om att vi varje dag ska korsfästa köttet med all dess ogudaktighet, och be Gud om kraft att kunna leva till hans ära, till trots mot syndafördärvet som bor i våra hjärtan. Även om dessa förmaningar är goda, när de predikas på ett rätt sätt, så är det inte det Rom 6 handlar om.

Varför detta missförstånd?

Huvudorsaken till detta missförstånd är, som tidigare nämnt, att man tror att Paulus predikar Lagen och inte Evangeliet. Man erkänner att budskapet handlar om helgelsen, men tror att det handlar om något vi ska göra, inte om något Gud har gjort. Detta är ett direkt övergrepp på texten, och som jag ser det, en farligare fälla än det första missförståndet. Båda dessa missförstånd innehåller både rätt och fel. Sanningen är att Rom 6 är både en Evangeliepredikan samt ett budskap om helgelsen.

Frigörande predikan

En vanlig förståelse av Evangeliet är att Jesu blod har rensat oss från all vår synd, och så är det inte mer med det. Nu kan evangeliet visserligen omfatta både rättfärdiggörelsen och helgelsen, men då är helgelsen också underlagd blodets verkan. Genom förkunnelsen av blodets frigörande kraft kan vi leva ett liv i helgelse.

Även om detta låter bra så är det en alltför snäv förståelse av Evangeliet. Evangeliet handlar inte bara om Jesu utrunna försoningsblod, utan om hela Jesu gärning. Jesu liv, blodsutgjutelse, död, begravning, uppståndelse och himmelsfärd är alltsammans Evangeliet.

Lagen säger oss vad vi ska göra för Gud. Evangeliet säger vad Gud har gjort (och gör) för oss. Om vi har detta som utgångspunkt öppnas upp för en vidare förståelse av Guds Ord och en större insikt i vad Gud vill med våra liv. Det är vägen in i ett liv i frihet. Ett liv i väckelse och förnyelse.

Ett frigörande budskap om hur vi är fria från syndens makt samt om hur allt är färdigt berett för att vi ska kunna leva ett liv till Guds ära kan därför predikas med Rom 6 som text,. Må Jesu ord i Joh 8:36 bli verklighet i människors liv: ”Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.”

Personliga verktyg