Språk
Från Rilpedia
| Språkets nivåer |
|---|
| Texter |
| Satser |
| Fraser |
| Ord |
| Morfem |
| Fonem |
- Denna artikel behandlar mänskligt naturligt språk, för andra användningar se formella språk och programspråk.
Språk är ett system för kommunikation som används av alla människor, och som barn tillägnar sig under sina första levnadsår. Barn lär sig använda språk lika naturligt som de lär sig att gå. Språkets medium kan vara antingen talat språk eller teckenspråk eller skrift, som alla är i princip likvärdiga bärare av språklig kommunikation.
Begreppet språk har två nära sammanbundna, men ändå separata betydelser; dels syftar det på det mänskliga språket som fenomen, dels syftar det på enskilda språk, kommunikationssystem för en avgränsad grupp människor.
██ Gyrus angularis
██ Gyrus supramarginalis
██ Primära hörselcortex
Innehåll |
Det mänskliga språket som fenomen
Den kände språkvetaren Ferdinand de Saussure delar in språket i langue och parole, där parole är själva språkanvändningen, yttrandena, medan langue är den underliggande strukturen som definierar språkets regler.[1]. Sydney Lamb[2] delar upp språket i fyra nivåer, språk-1 – språk-4, där 1 och 2 motsvarar Saussures parole och langue. Språk-3 är de kognitiva processer i våra huvuden som ligger bakom parole och langue, och språk-4 är människans postulerade medfödda språkförmåga. Språket i alla dess nivåer kräver dessutom en underliggande neurologisk nivå, hjärnans hårdvara för språk.
Förutom att vara ett redskap för kommunikation, är språket också ett redskap för tänkande. Med hjälp av det mänskliga språket representeras tankar, konkreta föremål och abstrakta begrepp, handlingar och idéer, och språket kan ses som en del av människans kognitiva förmåga. Det har hävdats av vissa språkforskare att detta skulle kunna vara språkets huvudsyfte, eller ursprungliga syfte[3][4], men språkets kommunikativa funktionalitet är så uppenbar och central att ett kommunikativt ursprung ter sig betydligt rimligare[5][6].
Med mycket få undantag är den språkliga symbol som används för att representera en given betydelse ’arbiträr’, det vill säga tecknet som sådant är inte betingat av betydelsen, utan är godtyckligt valt.[1] Det går inte att utläsa ett ords betydelse ur dess form. Bland de få undantagen finns onomatopoetiska uttryck och ljudsymbolik.
Studiet av det mänskliga språket spänner över ett vitt fält. Det berör bland annat psykologi, neurologi, kognition, semiotik, akustik och fysiologi, och naturligtvis lingvistik, vetenskapen om språket.
Språkets ursprung
Det mänskliga språkets ursprung är långt ifrån klarlagt, och ganska kontroversiellt. Det finns en mångfald av teorier, men alltför lite data. Vissa huvudlinjer går dock att skönja. Alla mänskliga populationer idag talar fullvärdiga språk, och har samma språkförmåga, alltså måste alla biologiska aspekter av vår språkförmåga ha funnits i vår senaste gemensamma förfader[7], som levde för 150 000 - 200 000 år sedan[8][9]. Språket kan vara äldre, men det kan inte vara yngre.
Andra djur har sina kommunikationssystem, men inget som kommer i närheten av språket i komplexitet och flexibilitet. Vissa apor har dock varningsrop som verkar fungera som ord, med arbiträr koppling mellan ett visst läte och ett visst rovdjur.[10]. Människoapor kan lära sig vissa aspekter av språk, så att de kan använda ordliknande symboler för att kommunicera,[11] och även lära sig förstå enkel engelska.[12] Men de här apornas språkförmåga är fortfarande mycket begränsad, och stannar på högst en mänsklig tvåårings nivå.
Det är omstritt vilka av våra förfäder som kunde tala. Mycket tyder dock på att neandertalare hade en viss talförmåga, vilket betyder att även vår gemensamma förfader med neandertalarna kunde tala[13].
Språkets struktur
Språket är ett hierarkiskt och kombinatoriskt system, där ett begränsat antal enkla grundelement kombineras hierarkiskt utifrån ett begränsat antal enkla grundregler, till ett obegränsat antal möjliga yttranden.[14] Karakteristiskt för människans språk är den ”dubbla artikulationen”[15] med kombinatorisk hierarki både i språkets form och innehåll:
- Vi kombinerar fonetiskt språkljud till stavelser till ord till yttranden.
- Vi kombinerar grammatiskt morfem till ord till fraser till satser till meningar till yttranden.
Varje enskilt språk har sin uppsättning grundelement (språkljud och morfem/ord), och sin uppsättning regler (fonologiska och grammatiska) för att kombinera grundelementen. Språk skiljer sig mycket i hur element och regler ser ut, men det finns ändå vissa gemensamma drag hos alla språk, det man kallar språkliga universalier. Till exempel har alla språk konsonanter och vokaler som språkljud, och alla språk har grammatiska regler som bygger på hierarkiska strukturer snarare än linjär ordningsföljd.
Enskilda språk
- Se kategorin Språkindelning, alfabetisk lista över språk, och systematisk lista över språk.
Ett enskilt språk är uppbyggt av dels en uppsättning grundelement, och dels en uppsättning regler för att kombinera grundelementen. Grundelementen innefattar dels språkljuden, och dels ordförrådet. Reglerna finns inom olika system som morfologi, grammatik, pragmatik, semantik, och fonologi. Språkens olika beståndsdelar utforskas inom lingvistikens delområden. Forskningen kan vara inriktad på aktuella förhållanden (synkrona studier) eller på språkhistoria samt de förändringsprocesser som sammanbinder dåtid och nutid (diakrona studier). Man skiljer också på deskriptiv lingvistik, som handlar om hur språket faktiskt används, och preskriptiv lingvistik, om hur språket borde användas.
Språk föds, utvecklas, och dör ut, i en process som på många sätt liknar arternas utveckling i biologisk evolution. Därför kan också de allra flesta språk inordnas i stamträd och samlas i språkfamiljer utifrån släktskap och hur de uppstått ur gemensamma förfäder. I många fall har också den gemensamma förfadern (urspråket) till en språkfamilj åtminstone delvis gått att rekonstruera.
Det finns dock viktiga skillnader mellan språklig och biologisk evolution. Bland annat är det betydligt vanligare att egenskaper sprids mellan obesläktade språk än mellan obesläktade arter. Detta att språk i kontakt influerar varandra ger upphov till areala drag och tendenser hos språken, vilket komplicerar processen att härleda släktskap mellan språk.
Typer av språk
| Typer av språk efter ursprung och användning |
|---|
De språk som oftast talas är folkspråk, som är ett eller flera folkslags modersmål. Dessutom finns bland annat pidginspråk - enkla språk som utvecklas i sammanhang där inget gemensamt språk finns - och systematiskt utvecklade planspråk.
Språk kan även indelas efter vilken typ av grammatiska och andra regler de använder, t.ex. efter grundordföljd. Detta studeras inom språktypologin.
Språk i världen
.png)
Det finns många tusen språk som talas i världen. Det exakta antalet beror på hur man räknar – gränsdragningen mellan vad som är en dialekt och vad som är ett eget språk är ganska godtycklig, och baseras ofta nog lika mycket på politik som på rent språkliga förhållanden. Ethnologue räknar med 6 912 olika språk[16]. Ungefär 800 av dessa språk, drygt 10%, har en egen artikel på svenska Wikipedia – se Lista över språk.
Språken indelas efter släktskap i språkfamiljer. En litet antal språk går inte att inordna i någon familj, och kallas isolatspråk. Några av de viktigaste språkfamiljerna är:
- Indoeuropeiska språk: Omfattar de flesta språken i Europa och Indien, och dessutom t.ex. persiska. Svenska är ett indoeuropeiskt språk. Denna språkfamilj är den först identifierade och mest studerade, och dess urspråk, urindoeuropeiskan, har med viss framgång kunnat rekonstrueras.
- Sinotibetanska språk: Omfattar de flesta språken i Kina med omnejd.
- Uraliska språk: Omfattar finska, samiska, estniska, ungerska, och ett antal småspråk, varav de flesta talas i Ryssland.
- Altaiska språk: Omfattar turkiska och ett antal språk från Centralasien.
- Afroasiatiska språk: Omfattar semitiska språk och ett antal språk från norra Afrika.
- Niger-Kongospråk: Omfattar bantuspråk och många andra språk från södra och mellersta Afrika.
- Austronesiska språk: Omfattar alla större språk som talas på Sydostasiens och Oceaniens öar.
- Austroasiatiska språk: Omfattar vietnamesiska och några andra språk i samma region.
- Tai-kadaispråk: Omfattar thailändska och några andra språk i samma region.
Ytterligare språkfamiljer finns i systematisk lista över språk.
Språkvetenskap
Språk studeras vetenskapligt inom språkvetenskap, även kallat lingvistik. Detta är ett mycket omfattande forskningsfält med en mängd delområden som behandlar olika aspekter av språket. De delområden som behandlar språket som fenomen räknas till den allmänna språkvetenskapen, medan andra delområden behandlar aspekter av enskilda språk, eller språkens historia och släktskap, eller olika praktiska tillämpningsområden.
Fonetik
Fonetiken studerar språkljud som ljud, hur de skapas och uppfattas, ur ett akustiskt och fysiologiskt perspektiv. Den mänskliga talapparaten står i fokus.
Fonologi
Fonologin studerar språkljud som språkelement, hur ljuden används som byggstenar i språket. Fonem, de minsta betydelseskiljande enheterna i språket, står i fokus.
| Språkvetenskapliga discipliner |
|---|
| Dialektologi |
| Fonetik |
| Fonologi |
| Grammatik |
| Historisk lingvistik |
| Lexikologi |
| Morfologi |
| Ortografi |
| Pragmatik |
| Semantik |
| Semiotik |
| Språkfilosofi |
| Språksociologi |
| Språktypologi |
| Retorik |
Prosodi
Prosodin studerar språkets akustik på en högre nivå än enskilda språkljud. Talets rytm och intonation är centrala begrepp.
Morfologi
Morfologin studerar ordens form, och hur orden byggs upp av morfem, de minsta betydelsebärande enheterna i språket.
Semantik
Semantiken studerar ordens betydelse, hur språket fungerar som ett system av tecken och symboler, och hur vi "översätter" mellan tanke och språk, både för att kunna säga det vi tänker, och för att kunna förstå det vi hör. Semantiken kan ses som en del av semiotiken, det mer generella studiet av teckensystem.
Grammatik
Grammatik handlar, enkelt uttryckt, om reglerna för hur ord sätts samman till meningar. Begreppet används både för ett enskilt språks regler och struktur, och för det vetenskapliga studiet av språkets regler och strukturer. Syntax (meningsbyggnad) är ett centralt begrepp.
Pragmatik
Pragmatiken studerar språkets praktiska användning, vad som är lämpligt och olämpligt att säga i olika kontexter, och hur ett yttrande kan tolkas helt olika beroende på sammanhanget.
Språksociologi
Språksociologin, även kallad sociolingvistiken, studerar hur språket används socialt, och hur olika sociala grupper använder språket på olika sätt, och talar olika sociolekter.
Språket i hjärnan
- Huvudartikel: Psykolingvistik
Psykolingvistiken, tillsammans med systerämnet neurolingvistik, studerar hur språket hanteras i den mänskliga hjärnan. Psykolingvistiken gör detta ur ett psykologiskt perspektiv, medan neurolingvistiken studerar samma fenomen ur ett neurologiskt perspektiv.
Det är huvudsakligen vänster hjärnhalva som är inblandad i produktion och förståelse av det mänskliga språket, och där finns flera områden som nästan uteslutande behandlar språk. Studiet av dessa hänger i hög grad ihop med studiet av olika språkstörningar, som afasi, språkavvikelser hos barn och dyslexi. Brocas område och Wernickes område är de mest kända språkcentra på vänster sida av hjärnan. Vissa aspekter av språk, t.ex. prosodi och pragmatik hanteras dock till viss del av höger hjärnhalva, och det finns även människor vars hjärna är "spegelvänd" så att hela språkhanteringen ligger till höger.
Språkhistoria
Språkens historia och släktskap studeras inom den historiska lingvistiken, främst genom komparativ metod. På det sättet har flertalet språk inordnats i språkfamiljer.
Det nyaste språket
Det nyaste språket i världen är montenegrinska.Det införders i Montenegro den 22 oktober 2007. När Montenegro var en union med Serbien ansågs montenegrinska bara som en dialekt av serbiskan.
Referenser
- ↑ 1,0 1,1 Saussure, F. (1916). Cours de linguistique générale. Ch Bally & A Sechehaye
- ↑ Lamb, S. (1999). Pathways of the brain: The neurocognitive basis of language. Amsterdam:Benjamins
- ↑ Bickerton, D. (1995). Language and human behavior. Seattle: UWP
- ↑ Newmeyer, F. J. (2003a). Grammar is grammar and usage is usage. Language 79: 682-707
- ↑ Jackendoff, R. (2002). Foundations of Language. Brain, meaning, grammar, evolution. Oxford: Oxford University Press
- ↑ Pinker, S. (2003). Language as an adaptation to the cognitive niche. I Kirby Simon, Christiansen Morten H.: Language evolution, Oxford Univ. Press, Oxford 2003, Studies in the evolution of language, 99-3534894-6 ; 3 (eng). ISBN 0-19-924483-9 (hbk.). Libris 8915699.
- ↑ Johansson, Sverker: Origins of language: constraints on hypotheses, John Benjamins Pub., Amsterdam 2005, Converging evidence in language and communication research, 1566-7774 ; 5 (eng). ISBN 90-272-3891-X (Eur.). Libris 9754098.
- ↑ Cann, R.L., Stoneking, M., and Wilson, A.C., 1987, Mitochondrial DNA and human evolution, Nature 325; pp 31–36
- ↑ Forskning & Framsteg 5/05: "Den allra äldsta människan". http://fof.se/?id=055gPress.
- ↑ Seyfarth & Cheney & Marler (1980). Vervet monkey alarm calls: semantic communication in a free-ranging primate. Animal Behaviour 28:1070-1094
- ↑ Savage-Rumbaugh, S. & Lewin, R. (1994). Kanzi — the ape at the brink of a human mind. New York: Wiley
- ↑ Savage-Rumbaugh et al. (1993). Language comprehension in ape and child. Monographs of the Society for Research in Child Development, Serial No. 233, vol 58, nos 3-4 (http://www.gsu.edu/~wwwlrc/monograph.html)
- ↑ Johansson, Sverker (2006): Constraining the time when language evolved in Cangelosi & Smith & Smith The Evolution of Language: Proceedings of the 6th International Conference on the Evolution of Language, Singapore: World Scientific Publishing; Rome [1]
- ↑ Pinker, Steven: Words and rules: the ingredients of language, Weidenfeld & Nicolson, London 1999 (eng). ISBN 0-297-81647-0. Libris 4765313.
- ↑ Martinet (1957) Arbitraire linguistique et double articulation. Cahiers Ferdinand de Saussure 15:101-116
- ↑ Ethnologue http://www.ethnologue.com/web.asp
Se även
- Språkvetenskap
- Alfabet
- Grammatik
- Internationellt hjälpspråk
- Lista över språk
- Ord
- Ortografi
- Talspråk
- Teckenspråk
- Systematisk lista över språk
- Ungdomsspråk
Externa länkar och källor
- Ethnologue (engelskspråkig)
- Rosettaprojektet (engelskspråkig)
- SIL International; ethnologue (engelskspråkig)
- Språk- och litteraturcentrum, Lunds Universitet
 |
Språkportalen — portalen för språk på svenskspråkiga Wikipedia. |
