Dieselmotor
Från Rilpedia
En dieselmotor är konstruerad med en kolvmotorprincip där bränslet tillsätts först i kompressionsfasens slutskede, till skillnad från exempelvis ottomotorn (bensinmotorn), se fyrtaktsmotor. Motortypen uppfanns av och är uppkallad efter tysken Rudolf Diesel.
Innehåll |
Teoretisk princip
Under kompressionstakten ökar luftens temperatur i en dieselmotor så mycket att bränslet självantänder när det under högt tryck sprutas in i kompressionstaktens slutskede. Under detta skede vänder kolven och kraft leds ner till vevaxeln via vevstaken genom den tryckstegring som uppstår då förbränningsgaserna expanderar.
Till skillnad från bland andra ottomotorn saknar dieselmotorn därför tändstift. Eftersom bränslet när det tillsätts i förbränningsrummet måste självantända genom hög värme, är dieselmotorer ofta försedda med glödstift för att underlätta vid kallstart. Dieselmotorer kan drivas med ett flertal olika bränslen, vanligast för mindre motorer är dieselolja, vilken har fått sitt namn av motortypen.
Dagens personbilsdieslar har mycket hög verkningsgrad, hög effekt och god bränsleekonomi. En egenhet hos dieselmotorn är att den i regel har lägre toppvarv än en bensinmotor (ottomotor), delvis på grund av den kraftigare och tyngre konstruktionen, och delvis på grund av det faktum att förbränningen är så långsam att effekten avtar mycket hastigt vid varvtal över cirka 4000 varv per minut. Vid varvtal högre än så hinner förbränningsfronten helt enkelt inte att trycka ner kolven med full kraft, eftersom kolvens hastighet är så hög.
I så kallade tändstiftmotorer där luft och bränsle komprimeras tillsammans och allt antänds på en gång av en gnista från tändstiftet, blir förbränningen (tryckstegringen) häftigare och mer kortvarig. Den tidigare benämningen explosionsmotor har efterhand ersatts av det mer korrekta uttrycket förbränningsmotor, då det inte är en explosion som sker, utan en snabb förbränning.
Olika konstruktioner
Alla dieselmotorer har det gemensamt att de sprutar in bränslet i cylindern under förbränningsfasen. Detta sker genom endera av två varianter: 1. Insprutning med hjälp av tryckluft och med insprutningsventil styrd av kamaxeln. 2. Insprutning med högtryckspump och spridarventil. Variant 1 var vanlig i motortypens barndom, eftersom detta medförde att man även kunde använda fast bränsle (träpulver, kolpulver) eller svårpumpat bränsle. Variant 2 medför emellertid bättre förbränning och har inget behov av en högtrycksluftpump. Varje cylinder är då försedd dels med ett insprutningsmunstycke, dels med en spridare samt med en högtryckspump och (ofta) en matarpump.
Trycket är högt och det är vanligt att låta tätningarna läcka lite för att hålla dessa smorda och kylda. Därför återcirkulerar överskottsbränsle till bränsletanken från både pump och spridare. Av denna anledning behöver bränslet vara väldigt rent och därför används två bränslefilter, ett förfilter och ett finfilter. Matarpumpen är ofta utrustad med en spak för att manuellt kunna pumpa upp tryck och lufta systemet vid bränslestopp. På nyare motorer är denna ofta ersatt av en elektrisk pump.
Förkammardiesel
Förkammardiesel (IDI) är den vanligaste konstruktionen av äldre/mindre motorer. Cylindern har en utbuktning i förbränningsrummet där bränslet sprutas in. Detta skapar turbulens hos luften, vilket gör att förbränningen går fortare, vilket i sin tur medför bättre vridmoment på högre varvtal. Nackdelen är att mer av kompressionsvärmen avleds, vilket ger en något sämre verkningsgrad än en direktinsprutad motor. Det gör också att motorn måste förvärmas för att kallstart skall vara möjlig. Konstruktionen påminner om tändkulemotorn.
Direktinsprutning
I den direktinsprutade dieselmotorn (DI) sitter insprutningsmunstrycket direkt i förbränningsrummet. Denna konstruktion är numera den vanliga för alla storlekar av motorer.
Insprutningssystem
Centralt i dieselmotorn är insprutningssystemet. Det reglerar motorns effekt och har stor påverkan på verkningsgrad och avgasemissioner. Under hela dieselmotorns historia har man strävat efter högre och högre insprutningstryck. I början var det knappt 100 bar och numera är det 2000-2500 bar som gäller och i framtiden kanske 3000 bar. Det finns olika system för bränsleinsprutningen i en dieselmotor.
Insprutningspump
Insprutningsmunstycket på varje cylinder är förbundet med ett eget rör från insprutningspumpen. Pumpen styrs genom mekanisk förbindelse mellan svänghjulet och pumpen. Pumpen finns i två utföranden, radpumpen eller fördelarpumpen, den senare används fortfarande på mindre motorer.
Common Rail
Common Rail är den senaste insprutningstekniken som kombinerar en mekanisk högtryckspump med elektriska, datorstyrda insprutningsmunstycken.
En tillverkare har följande beteckningar:
CR= Common Rail 1= GEN
- CR1 har ett systemtryck på 200-1350 bar.
- CR2 har ett systemtryck på 600-1600 bar.
- CR3 har ett systemtryck på 1200-1800 bar.
Alla systemen har ett starttryck på 200 bar som varar i ca 2 sekunder efter start.
Den nyaste versionen av Common Rail-systemet är CR3. CR3 använder sig av piezoelektriska bränslespridare som gör det möjligt att spruta in bränsle 7 gånger per insprutningstakt. Tack vare detta så får dieselmotorn en jämnare förbränning vilket gör att "dieselknacket" nästan försvinner. "Common rail" innebär att man endast har ett gemensamt bränslerör ("a common rail") som betjänar samtliga cylindrar och som matas från dieselpumpen som är av högtryckstyp. Högre tryck ger bättre fördelning av bränslet och därmed bättre förbränning och mindre föroreningar. Ett Common rail-system får aldrig lossas från bränslespridarna då det är omöjligt att få det tätt igen. En spridarkontakt får aldrig lossas när motorn är igång, då piezoelementet i spridaren fastnar i det läget som det senast fick ström i. Är spridaren då öppen, fylls cylindern genast med diesel.
Enhetsinjektor
Enhetsinjektor eller spridare, tyska: PD eller PumpDüse engelska: Unit Injector, UI.
Två eller fyrtakt
Fyrtakt
De flesta mindre och medelstora dieselmotorer arbetar enligt fyrtaktsprincipen.
Tvåtaktsdiesel
Större dieselmotorer är ofta tvåtaktare. En tvåtaktsdiesel har i stort sett samma verkningsgrad och avgasvärden som en fyrtaktsdiesel (till skillnad mot ottomotorns tvåtaktsversion som både har lägre verkningsgrad och större utsläpp än fyrtaktsottomotorn) och fördelen av i stort sett fördubblad effekt för samma cylindervolym, men har den nackdelen att det erfordras någon form av spoltryckspump. Tvåtaktsdieslar används ofta när låg vikt saknar betydelse, till exempel i lokomotiv, fartyg och gruvtruckar. Amerikanska lastbilar och skolbussar har haft tvåtaktsmotorer, men dessa fasas nu ut på grund av deras höga avgasutsläpp.
Överladdning
Sen tidigt 1900-tal har man experimenterat med olika system för att höja dieselmotorns effekt genom att överladda den. Grundtanken är att man genom att mata motorn med trycksatt luft möjliggör en större bränsleinsprutning och därigenom en större effekt.
Kompressor
Den mekaniska kompressorn har sitt ursprung i de spolpumpar som finns på större tvåtaktsdieslar. Dessa drivs mekaniskt av motorn och är vanligen av roots-typ.
Turbo
Om man istället driver kompressorn med en turbin som tar tillvara avgasenergin så kan både effekt och verkningsgrad höjas. Den som först använde detta var Dr Alfred Büchi som 1905 fick patent på avgasturbon. I lastbilar gjorde [Volvo] en pionjärinsats och introducerade 1956 den första turbomotorn TD100. Sen början på 1980-talet har praktiskt taget alla lastbilar turbo. På personbilssidan var utvecklingen långsammare och det dröjde till 1980-talet innan turboladdaren kom på personbilssidan. Idag har praktiskt taget alla dieselmotorer utom de allra minsta turbo.
Turbo compound
Turbo compound är en teknik som ursprungligen kommer från ångmaskinerna. Det handlar om att man återvinner avgasenergi genom en turbin som sitter i avgasröret. Både [Volvo] och [Scania] har använt tekniken, men den har inte fått någon större spridning. En framtida möjlighet är att bygga compoundsystem med elektrisk i stället för hydraulisk kraftöverföring. I många fall utnyttjas energin till att bidra till drivningen av vevaxeln, i motsats till i turbo-fallet då energin används till att driva en kompressor.
För- och nackdelar hos dieselmotorn jämfört med ottomotorn
- Fördelar:
- (Något billigare) bränsle (dieselolja, eller för större motorer bunkerolja).
- Lägre koldioxidutsläpp.
- Högre vridmoment (med turbo).
- Högre verkningsgrad, vilket innebär lägre bränsleförbrukning.
- Flampunkten för diesel ligger på >60 grader C. Jämfört med bensinens <-30 grader C, vilket innebär att diesel är ett säkrare bränsle ur brandsynpunkt.
- Nackdelar:
- Högre partikelutsläpp, kräver dyra partikelfilter för att uppfylla nya miljökrav.
- Högre tillverkningskostnader.
- Efter bränslestopp kan motorn inte startas utan att först luftas, på grund av att insprutningspumpen inte kan bygga upp det nödvändiga höga tryck som erfordras, om den måste arbeta mot en luftblåsa. Detta gäller endast de gamla dieselmotorerna med radpumpar. Nyare dieslar har pumpar som kan pumpa luft och lufta sig själva.
- Högre fordonsskatt i vissa länder, till exempel i Sverige.
- Lågt och smalt varvtalsregister (1100-4000 rpm mot upp till 6000 rpm för bensinmotorer, gäller personbilar, och ännu smalare varvtalsregister för lastbilsmotorer).
- Lägre maxeffekt på grund av lägre maxvarvtal (lägre varvtal kräver högre utväxling vilket ger lägre acceleration trots högre vridmoment på mellanvarvtal).
- Högre kväveoxidutsläpp. Kväveoxidutsläpp ger bland annat astmabesvär och lungfunktionsnedsättning samt bidrar till marknära, skadlig ozonbildning, övergödning och försurning.
Användningsområden
Dieselmotorn används framför allt där det ställs krav på bränsleeffektivitet och styrka (vridmoment), exempelvis för stationärt bruk och inom de delar av transportsektorn där vikten inte är avgörande, exempelvis för lastbilar, fartyg, diesellok och jordbruksmaskiner.
Dagens lastbilar utrustas så gott som uteslutande med dieselmotorer. Effekten på dessa ligger mellan 200 och 660 hästkrafter (147 till 485 kW). De vanligaste modellerna är raka sexcylindriga motorer eller så kallade V8-motorer. Motorstyrkan beror bland annat på storleken hos cylindrarna. Storleken på en dieselmotors cylinder mäts i liter och en motor på tvåhundra hästkrafter har totalt en volym på runt sex liter medan en motor på sexhundra hästkrafter har en cylindervolym på runt sexton liter.
På fartyg används dieselmotorer både för framdrivning och för generering av elektricitet. Stora dieselmotorer driver generatorer som i sin tur genererar ström till fartygets olika pumpar, kranar och all annan elektrisk utrustning. Dessa motorer arbetar alltid vid konstant varvtal, vilket innebär att dessa är lättare att optimera. När fartyget drivs framåt av huvudmotorn är oftast en axelgenerator kopplad till denna, för att även generera elektricitet.
För större fartyg är det vanligaste drivmedlet bunkerolja. Motorerna som används är extremt lågvarviga, ner till 50 rpm, med cylindrar på flera hundra och upp till tusen liter. Bunkerolja innehåller vanligtvis mer svavel som är starkt försurande. Även för snabba nöjesbåtar blir dieselmotorer vanligare och vanligare och tränger på bred front ut bensinmotorerna.
Dieselmotorer används även i mobila generatorer. Stormen Gudrun som härjade bland annat Sverige i början av 2005 och fällde miljontals träd som i sin tur fick elledningar att rasa, gjorde att södra Sveriges mobilnät ett kort tag drevs av dieselgeneratorer. Det tillverkas dieselmotorer på ner till 400 cm³ för små maskiner och generatorer.
Sedan slutet av 1990-talet har dieselmotorn tack vare sin bränsleeffektivitet fått en allt större användning även i personbilar. De europeiska biltillverkarna har till stor del kommit till rätta med de nackdelar som motortypen tidigare drogs med, exempelvis tyngden och vibrationerna. Vibrationerna som främst beror på den högre kompressionen kräver en kraftigare konstruktion än ottomotorn och därmed en ökad vikt. Detta har kompenserats av nya material och av nya tillverkningsmetoder samt av att motorerna utrustas med elektronisk styrning och turbodrift. I USA har den ännu inte rönt någon större popularitet inom personbilssektorn.
Emellertid har Ford tillsammans med franska PSA utvecklat en V6-motor som återfinns i bland annat Jaguar S-type. Den har ett motorblock som är tillverkat med en teknik som utvecklats av svenska Sintercast och har dubbla turboaggregat och Common Rail. Detta ger en låg vikt och en effekt på 206 hk vid en cylindervolym på 2,7 l.
Alternativa bränslen för dieselmotorer
Se även sökordet dieselolja.
Rapsmetylester (RME) är en modern förnyelsebar bränsletyp som kan användas i dieselmotorer. RME används dock som inblandningskomponent i vanlig dieselolja. I många EU-länder, t.ex. Sverige, så är det vanligt med 5 volyms% RME i vanlig dieselolja på macken. Vissa motortillverkare accepterar även att deras motorer körs på 100 % ren RME, som alltså inte är blandad med dieselolja.
Det går även att köra på förbrukad frityrolja om vattnet i oljan tas bort. Kallstartsegenskaperna är dock sämre, så vid körning på bränslen av denna typ behövs en liten tank med ren dieselolja som används vid start, och därefter kan bränslebyte ske. Med andra ord kräver frityrolja viss anpassning eller ombyggnation av dieselfordonet [1]. Många motortillverkare som t.ex. Volvo och Scania är dock helt emot detta, och de anser att motorerna och bränslesystemet tar skada av frityrolja och andra begagnade vegetabiliska oljor.
Det finns även ytterligare alternativa dieselbränslen, till exempel BTL, DME, GTL och CTL, som tillverkas av syntesgas. Syntetisk dieselolja framställd med Fischer-Tropsch-processen (BTL, GTL och CTL) går i många fall att använda i dieselmotorer utan dessa behöver byggas om. Dessa bränsletyper går även att i tämligen hög koncentration blanda in i vanlig dieselolja. DME däremot kräver specialmotorer.
Syntesgas kan framställas ur exempelvis svartlut, en avfallsprodukt från massaindustrin som det finns stora mängder av i Sverige. Cirka 10 miljoner ton per år produceras vid svenska massabruk. Mycket av energin i svartlut används dock vid produktion av processånga och elektricitet, något som massabruken själva är stora förbrukare av.
De svenska lastbil- och biltillverkarna SAAB, Scania och Volvo utvecklar dieselmotorer med Etanol som bränsle. Man får då dieselmotorns verkningsgrad och etanolens miljövänliga fördelar. T.ex så har Scania en lastbil på 44 tons last och tågvikt med en etanoldieselmotor, som endast drar runt 3 liter per mil. Scania hävdar att man med denna teknik är den enda tillverkaren som klarar EU:s kommande miljökrav, Euro-5, utan partikelfilter.
