Övergödning
Från Rilpedia
Övergödning, eutrofiering, uppstår på grund av utsläpp av för mycket gödande växtnäringsämnen i mark och vattendrag. I sjöar och hav kan primärproduktionen öka med algblomning och påföljande syrgasbrist. Övergödningen ökar takten på igenväxningen av sjöar och gör så att sjön snabbare övergår i en våtmark. Kväveoxider och fosfater anses spela en viktig roll i övergödningen. Naturvårdsverket klassar övergödningen som det absolut största hotet mot havsmiljön. Att stoppa övergödningen ingår också i statens miljömål för en bättre miljö.
Innehåll |
Orsaker
Reningsverk och enskilda avlopp
Tidigare var reningsverkens bristande effektivitet ett stort problem, men dessa har blivit betydligt bättre på senare år. Fortfarande står dock enskilda avlopp för en oproportionellt stor andel av utsläppen från hushåll, till följd av den undermåliga rening som uppnås genom trekammarbrunnar med påföljande infiltrationsanläggningar.
Jordbruk och skogsbruk
Jordbruket bidrar med gödande ämnen via växtnäringsläckage, det vill säga när löst växtnäring följer med överskottsvattnet från marken via grundvattnet ut till vattendragen.
Kväveläckaget är generellt sett betydligt större på lätta sandjordar än på styvare leror [1]. Detta faktum sätter också skogsbruket i fokus, då större delen av skogarna finns på lätta jordar (inklusive podsoler).
Dock har jordbrukets utsläpp av växtnäringsämnen minskat på senare år genom målmedvetet miljöarbete. Dagens utsläpp håller sig faktiskt på samma nivå som 1860-talet. [2]
Övriga källor
Andra källor till övergödning är biltrafikens utsläpp av kväveoxider och minskad areal våtmark (genom bland annat myrodling).
Rena fosforn och/eller kvävet
Frågan om huruvida kväve och/eller fosfor bör renas för att minska övergödningen har varit omstridd i forskarsamhället under många år. Kanadensiska sjöexperiment på 1970-talet visade att fosforhalten styr den långsiktiga algkoncentrationen, samt att minskad kvävetillförsel inte minskade algblomningarna, utan istället gynnade alggrupper som kvävefixerande cyanobakterier.[3]. Av den anledningen ansågs minskning av fosforbelastning vara det enda botemedlet mot övergödning i sjöar. Rening av fosforutsläpp till sjöar har också gett många lyckade exempel på miljöproblem som går att åtgärda. På senare år har det dock ifrågasatts om långsiktig fosforreglering av algblomning verkligen gäller alla sjöar.
I kustområden anses kväve spela en viktig roll och i brackvattenhav som Östersjön anser många forskare att både kväve- och fosforrening behövs, men även detta har länge varit föremål för intensiva och laddade diskussioner[4].
Åtgärder mot övergödning
Det finns flera olika åtgärder som kan vidtas, för att minimera övergödningen.
Lantbruket
Genom att bl.a. använda fånggrödor, minska jordbearbetningen och öka vallodlingen, kan jordbrukets växtnäringsläckaget minska en hel del. Andra åtgärder är bl.a. att förbättra och gödsla effektivare. d v s bönder.markstrukturen med bl.a. ett bra dränering och kalkning. Dränering kan indirekt öka på övergödning genom att öka transporten av fosfor och minska denitrifikationen i jorden.
Källor och externa länkar
- ↑ http://www.sjv.se/download/18.145865710403e1b1bc800012/utlaklanna.pdf
- ↑ Hoffman M, Jonsson H, Gustafson A, Grimvall A, 2000. Leaching in Swedish agriculture - a historical perspective. Agriculture Ecosystems and Environment 80 (2000) sid 277-290. (Abstract)
- ↑ Schindler, D. W., 1977. Evolution of Phosphorus Limitation in Lakes. Science, Volume 195, Issue 4275, pp. 260-262.
- ↑ http://www.umces.edu/President/Swedeneutro.pdf Eutrophication of Swedish Seas, Naturvårdsverket
