Myrodling
Från Rilpedia
Myrodling innebär uppodling av myrar och andra våtmarker. Under 1800-talet och första halvan av 1900-talet skedde en mycket omfattande myrodling i Sverige. Totalt omfattade myrodlingen som mest ca 600 000 ha, men åtminstone hälften har fått överges på grund av bortodling.
När myrodlingen i Sverige var som mest populär, fanns den livaktiga Mosskulturföreningen, som starkt ivrade för myrodling.
Innehåll |
Fullständig torrläggning krävdes
En förutsättning för att överhuvudtaget kunna odla upp myrarna, var att dessa först torrlades genom ett sänkningsföretag. När sänkningsföretaget väl var genomfört, krävdes ofta en kompletterande täckdikning (s.k. fullständig torrläggning), för att få myrarna i odlingsbart skick. Alla träd och buskar på området fick naturligvis röjas bort.
Effekter den ursprungliga floran och faunan
Torrläggningen och uppodlingen av myrarna var förstås förödande för de organismer, som var beroende av myrarna för sin överlevnad. Flera våtmarksberoende organismer har trängts tillbaka eller t.o.m. utrotats. Detta gäller flera fågelarter, grodarter och växter.
I Skåne räknar man med att mellan 80-90% av alla blöta eller fuktiga ängar dikats ur vilket lett till att bland annat storken haft mycket svårt att klara sig i Sverige.[1] Andra arter som påverkats negativt av myrodlingar är skärfläcka, brushane och svarthakedopping.[2]
Juridik
De starka effekterna på den ursprungliga floran och faunan har starkt bidragit till att all nyodling av myrar idag är förbjuden enligt miljöbalken. Redan uppodlade myrar får fortsätta brukas som vanlig jordbruksmark.
