Miljöbalken

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif

Miljöbalken (1998:808 ), ibland förkortad MB, är en svensk balk, som trädde i kraft 1 januari 1999.

Innehåll

Bakgrund

Lagstiftningen på miljöområdet hade i Sverige blivit svår att överblicka genom att nya regler skapats allt efter det behov uppstått. Viss miljölagstiftning finns även på andra håll, till exempel i plan- och bygglagen och i Strålskyddslagen.

Samtidigt hade insikten om att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen och främja en hållbar utveckling, som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, vuxit fram både internationellt och i Sverige, särskilt sedan Århuskonventionen antagits.

Miljöbalken ska tillämpas så att

  • människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,
  • värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,
  • den biologiska mångfalden bevaras,
  • mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och
  • återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.

Miljöbalken ersatte femton tidigare lagar, bland andra naturresurslagen.

Struktur

Miljöbalken består av sju delar.

Den första delen (kapitel 1-6) innehåller tillämpningsområde, övergripande regler och bestämmelser som gäller för alla områden där miljöbalken är tillämpbar.[1] Här finns bl.a. de allmänna hänsynsreglerna och regler för miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar med.

Den andra delen (kapitel 7 och 8) innehåller regler för naturvård, till exempel regler för strandskydd och olika former av reservat.[2]

Den tredje delen (kapitel 9-15) innehåller regler för olika former av verksamheter, till exempel regler för täkter, genteknik och kemiska produkter.[3]

Den fjärde delen (kapitel 16-25) behandlar förfarandet vid prövning av olika ärenden och tillstånd.[4]

Den femte delen (kapitel 26-28) innehåller regler för tillsyn, om avgifter och tillträde.[5]

Den sjätte delen (kapitel 29 och 30) innehåller brottsbeskrivningar, straffsatser och sanktionsavgifter.[6]

Slutligen innehåller den sjunde delen (kapitel 31-33) regler om ersättningar, skadestånd och försäkringar.[7]

Hänsynsreglerna (ur kapitel 2)

Hänsynsreglerna (MB 2 kap) består av en grundläggande regel samt flera andra regler som kompletterar denna. De gäller alla verksamheter eller åtgärder som ligger inom miljöbalkens tillämpningsområden.[8]

1 § Bevisbörderegeln - Baseras på försiktighetsprincipen. Den som bedriver en versamhet eller vidtar en åtgärd ska använda försiktighet för att förebygga och hindra förorsakan av negativ miljöpåverkan.[9]

De kompletterande hänsynsreglerna är:

2 § Krav på kunskap - Utövaren ska skaffa sig relevant kunskap om sin verksamhet och huruvida den påverkar människans hälsa eller miljön.[10]

3 § Krav på försiktighetsmått- Skyddsåtgärder ska vidtagas för att förhindra att den påverkar människans hälsa eller miljön.[11]

4 § Produktvalsregeln - Varor som är farliga för miljön skall, om möjligt, ersättas med bättre alternativ.[12]

5 § Hushållning och kretslopp - Hushålla med råvaror och energi samt återvinna och återanvända. Förnyelsebara energikällor ska användas i första hand.[13]

6 § Platsvalsregeln - Val av plats med hänsyn till ändamålet med minsta påverkan på människans hälsa eller miljön.[14]

7 § Rimlighetsavvägning - Om det inte är rimligt att följa §2-5 samt §6 ska skyddsåtgärder särskilt granskas i förhållande till kostnader.[15]

8 § Ansvaret för skadad miljö – Förorenaren ansvarar för att skadad miljö och ersätter ev. skada.[16]

9 § Stoppregeln - Om verksamheten föranleder stor skada på människors hälsa eller miljön, men följer tidigare paragrafer, får den inte bedrivas.[17]

10 § Dispens från stoppregeln - Regeringen kan tillåta verksamheten även om denna är enligt förbjuden enligt 9 §.[18]

Straffbestämmelser

Miljöbalken tillhör den så kallade specialstraffrätten och sanktionsmedlen för att tillse att de materiella reglerna efterlevs återfinns i 29 kap.[19]

Nedskräpning

Miljöbalkens materiella regler om nedskräpning finns i 15 kap 30 §
"Ingen får skräpa ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till."[20]

Straffbestämmelsen för att beivra nedskräpning återfinns i 29 kap 7 §
"Den som med uppsåt eller av oaktsamhet skräpar ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till döms för nedskräpning till böter eller fängelse i högst ett år."[21]

Prövning och överklagande

Regeringen, länsstyrelserna och andra förvaltningsmyndigheter, kommunerna, miljödomstolarna, Miljööverdomstolen och Högsta domstolen prövar mål och ärenden enligt miljöbalken eller föreskrifter meddelade med stöd av balken.

I fråga om prövningen av mål om straff eller förverkande gäller dock vad som är föreskrivet om brottmål i allmänhet i brottsbalken.


Fotnoter

  1. ↑ https://lagen.nu/1998:808
  2. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K7
  3. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K9
  4. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K16
  5. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K26
  6. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K29
  7. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K31
  8. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K2
  9. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K2P1
  10. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K2P2
  11. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K2P3
  12. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K2P4
  13. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K2P5
  14. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K2P6
  15. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K2P7
  16. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K2P8
  17. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K2P9
  18. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K2P10
  19. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K29
  20. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K15P30
  21. ↑ https://lagen.nu/1998:808#K29P7

Lagar som Miljöbalken ersatt

Externa länkar

Källor

  • Miljöbalken - den nya miljörätten, Stefan Rubenson. 1998. Stockholm: Norstedts Juridik
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Milj%C3%B6balken"
Personliga verktyg