Svenska helgon

Från Rilpedia

Version från den 9 maj 2009 kl. 16.42 av 78.70.46.6 (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Broom icon.svg
 Denna artikel kan behöva städas upp för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Förbättra gärna artikeln om du kan, och diskutera frågan på diskussionssidan.
Heliga Birgitta på ett altarskåp från Salems kyrka i Södermanland.

Det finns ett flertal svenska helgon. Det mest välkända är heliga Birgitta som blev helgonförklarad av påven och som idag är utnämnt till särskilt skyddshelgon över Europa. Under tidiga medeltiden helgonförklarades personer på ett annat sätt än under senare tid. Under tidiga medeltiden var det inte inte påvens uppgift att helgonförklara, detta gjorde istället den lokale biskopen, vilket innebar att leda en helgonförklaringsprocess och att högtidligen skrinlägga helgonets reliker. Alltså har de första missionärerna, som i Sverige lidit martyrdöden för sin tros skull, i de flesta fall genomgått en helgonförklaring. Det gäller exempelvis helige Sigfrid (som ska ha döpt Sveriges dåvarande konung Olof Skötkonung), David, Eskil och Botvid med flera som helgonförklarades av den lokale biskopen såsom seden på den tiden. Helige Sigfrid finns det dessutom uppgifter om som vill påvisa att det i hans fall ska ha varit påven Adrian IV själv som helgonförklarat honom.[1] Även Heliga Elin av Skövde finns det källor om som menar att påven Alexander III helgonförklarade henne. [2]. År 1867 helgonförklarades Willehad från fransiskan klostret i Ystad. Han drevs därifrån under reformationen och led martyrdöden i Nederländerna. Om man bortser från osäkerheten kring Elin av Skövde och Sigfrid av Växjö så har alltså Sverige fyra helgon som blivit helgonförklarade direkt av påven.

När det gäller Sveriges senare helgon, som till exempel Ingrid av Skänninge och Katarina av Vadstena så hann de aldrig bli helgonförklarade (på grund av reformationen) men dock blev de av påven saligförklarade.[3]. Att vara saligförklarad innebär att man är ett helgon (är en person som kommit direkt till Gud efter sin död) men att man bara är viktig för en liten del av kyrkan (exempelvis ett land eller klosterorden)

De många svenska helgonen var även till viss del ersättare av det hedniska. Hedniska offerkällor förvandlades till offerkällor för helgon. Tidigare bad man till olika gudar vid olika bekymmer. Nu hade man istället olika skyddshelgon. Exempelvis kunde du be till sankt Botvid om du hade problem med fisket. Han hade själv utfört ett stort fiskmirakel liknande det i evangeliet vilket i Sverige fick många hedningar att omvända sig.[4]

År 1998 tillfördes ytterligare ett helgon den svenska helgonskaran nämligen Elisabeth Hesselblad en 1900-tals kvinna, svensk och konvertit som har grundat en ny gren av Ordo Salvatoris mera känd som heliga Birgittas orden.

Innehåll

De första svenska helgonen

De första svenska helgonen är de som kom till landet vid kristnandet för att sprida budskapet och som för detta oftast fick sätta livet till (1000–1100-talet). Några av de missionärer som kom hit var helige Eskil, Sigfrid, och David av Munktorp. Men det fanns också de bland svenskar som vid utlandsresa till katolska länder konverterade och som sedan kom tillbaka för att vittna om Kristus. Bland annat en som vi varje jul sjunger om nämligen Staffan Stalledräng. Visserligen har han blandats ihop med Stefan den förste martyren men dock hade inte (enligt vissa) sången gestaltat sig som den gjort om det inte vore för helige Staffan.[5]

Det enda vi kan vara någorlunda säkra på när det gäller helige Staffan är att han ska ha konverterat i Tyskland. Han kom att bli präst och biskopsvigd och sedan sänd tillbaka till Norrland i Sverige som missionär. Detta gjorde honom till Norrlands apostel. Med stort mod begav han sig till detta kalla land. Då han farit norr om Hälsingland på en missionsresa blev han jagad av en del nordbor tillbaka mot söder. Det sägs att en del kände sig hotade, ty överallt där han drog fram samlades stora folkmassor som genast efter att ha hört honom predika bad om dopets sakrament. Han jagades i den kalla vintern genom den tjocka snön och skall vid närheten av Fors i Hälsingland fått sätta livet till på grund av dödsbringande pilar och stenar.[6]

Sigfrid som kom hit sänd från England räknas kanske som den viktigaste martyren. Det var ju han som lär ha döpt Olof Skötkonung i Husaby källa.[7] Det var ett väldigt tydligt tecken på den kristna lärans rätt till spridning då självaste kungen lät döpa sig.

Intressant är att Olof Skötkonung fick en dotter vid namn Ingegärd senare kallad Anna som blev ett viktigt helgon för den ortodoxa kyrkan som alltså inte betraktar Birgitta som Sveriges skyddshelgon utan menar att det är Anna som är det. Anna ses för övrigt av Ryssarna som den mäktigaste ryska kvinnan genom tiderna (även då hon var svensk). Märkligt nog lär hennes make ha bett henne om råd vid alla viktigare val. Hon var även med och slöt fred mellan två väpnade grupper som det höll på att blossa ut krig mellan. Något år före sin död då hon var i femtioårsåldern beslutade hon sig för att bli nunna det var nu hon fick det nya namnet Anna. Hon skapade så en lång tradition i Ryssland av att rika likt henne skulle komma att gå i kloster något år. Sedan sovjetunionens fall har hon blivit väldigt uppmärksammad som historisk person, det har gjorts film om henne och ryssar har i henne sett sina gemensamma rötter. Vidare är Otto von Habsburg, Spaniens kung Juan Carlos och Luxemburgs nuvarande regent ättlingar till Anna. Hon vilar tillsammans med sin make i Sofiakatedralen i Kiev vilken hon själv med sin make låtit bygga.[8]

Tre kvinnliga helgon

Skåne har ett eget kvinnligt helgon nämligen Magnhild av Fulltofta (tros ha levt på 1200-talet). Hon vårdade fattiga och sjuka och ska enligt legenden ha blivit skjuten av pilar. Hennes kropp skrinlades och flyttades till Lunds domkyrka där hon fick ett eget altare.

Två andra svenska helgon är Elin av Skövde (1100-talet) och Ingrid Av Skänninge (dog 1282) båda saligförklarade av påven och båda änkor som bestämt sig för att fördjupa sin tro. Den ene, Ingrid gjorde detta genom att bli dominikansyster och grunda ett kloster i Skänninge. Dessa de första systrarna i Skänninge var mycket fromma. En ska ha varit stigmatiserad (haft Jesu sår marken på händer och fötter) och en annan av hennes medsystrar leviterade under bönen.[9]

Heliga Elin fördjupade sin tro genom att gå på en pilgrimsresa till det heliga landet. Hon hade strax före resan blivit falskt anklagad för mordet på sin svärdotters man som hade varit en riktig hustrumisshandlare. I själva verket var det dotterns husfolk som av medlidande mot henne hade mördat hennes man. Då Elin kom tillbaka blev hon med ett svärd plötsligt mördad av den döde svärsonens släktingar. Den fromma änkan fick genast helgonrykte vilket besannades genom många underverk bland annat skedde ett mirakel genast efter mordet. En blind man fick då tag på Elins avhuggna finger strök det över sina ögon och hade så fått synen åter.[10] I arbetet "vitis aqvilonia" skriver Johannes Vastovius så här om Elins helgonförklaring: "På befallning av påven Alexander III och på bägaran av Karl VII, Götes och Sveriges konung, inskrevs hon av ärkebiskopen av Uppsala Stefan i helgonens bok..." [11]

Två heliga biskopar

Ett viktigt helgon var Brynolf av Skara (1278–1317). Känd för sina officier (sjöngs i samband med tidebönerna) till törnetagen samt till en del helgon. Han var den som till Sverige förde en av Jesu törnetaggar som kom att bli bland Sveriges främsta reliker. Han utförde många underverk både under sitt liv och efter sin död. Det berättas bland annat om en viss Törner Cryda som var bannlyst av biskopen på grund av allvarliga förbrytelser. På grund av banlysningen gav Törner igen genom att plåga biskopens tjänstefolk. De klagade hos biskop Brynolf som svarade med att de kan väll ge igen. Detta svar ledde dem till att stycka Törner i småbitar till Brynolfs stora förfäran. Brynolf samlade då ihop kroppsdelarna och förde dem till ett kapell i Varnhem. Han började be intensivt för den döde att han skulle börja leva igen (den döde hade ju dött utan kommunionen och syndernas förlåtelse). Ett ögonvittne fick då se hur kroppsdelarna förenades till ett och hur den döde sedan reste sig och av Brynolf mottog syndaförlåtelsen för att sedan somna in i frid.[12]

Ett annat viktigt helgon är Nikolaus av Linköping (1325–1391), känd som biskop, diktare, heliga Birgittas biktfar och de fattigas vän. Nikolaus var en mycket modig biskop som satte sig emot kungen då denne gjorde orätt. Exempelvis var han mycket upprörd över kungens (kung Albrekts) hårda behandling av folket och kallade kungen för djävulens tjänare, kungen svarade med att Nikolaus var en galning. Han svarade kungen med att han inte alls var galen utan endast förkunnade sanningen i Kristi namn. Du däremot sade han till kungen är galen i djävulens namn och det är djävulens gärningar du gör. Kungen kom även vid ett tillfälle att nästan döda Nikolaus men blev stoppad. Hård kunde han vara mot rika men mot fattiga och sjuka var han däremot mjuk och barmhärtig. Sjuka blev botade av biskopen och besatta drev han ut demonerna ur. När han dött och skulle saligförklaras samlade man genast in 82 mirakler med vittnen som kunde bevisa äktheten. Vid Birgittas saligförklaring hade antalet mirakler endast varit hälften så många.[13]

Övriga större svenska helgon

Ett svenskt helgon som hade en mycket stor vallfärds kyrka byggd över sig är Nikolaus av Edsleskog. Mitt ute i den öde dalsländska skogen fanns en katedral tillägnad honom. Den var nästan lika stor som Skara domkyrka och var delvis en kopia av denna. Nikolaus blev mördad då han var på väg med kommunionen (nattvarden) till en sjuk. Påven Honorius III kallar Nikolaus för "salig" och talar om det stora antal mirakel som sker genom helgonets förbön. På grund av detta benådade påven avlat åt alla dem som vallfärdar till helgonets grav.[14]

Lokalhelgon

Det finns mängder av småhelgon i Sverige som endast vördades lokalt, men som ändå i de flesta fall blivit lokalt helgonförklarade av en biskop.[källa behövs] Helige Arild som levde fyra mil ifrån Engelholm är en utav dessa.

Han levde med sin ganska så förmögna familj i Stubbarp (1100–1200-talet?) som ligger strax ovanför Arild. Hans mor Stoltinger förlorade sin man medan barnen (Tore och Arild) ännu var små. Det blev därför viktigt att gifta om sig. Det hon inte visste var att hennes nya man Herr David var en mycket falsk människa. Då David ville låta barnen på en skuta upptäcka världen var det i själva verket för att vräka dem om livet. Han hade gjort en överenskommelse med skepparen om att han skulle ge barnen alkohol att dricka så att de föll i sömn, och sedan tända eld på båten för att lämna den med Arild och Tore ensamma kvar.[15]

Arild och Tore vaknade i varandras armar. Runtomkring dem fräste lågorna av eld. Arild gjorde då det heliga korsets tecken över havets vågor och hoppade i det djupa havet med sin broder. Tore flöt så iland i Torekov, medan Arild flöt på en sten som med hjälp av en Ängels blåsning flöt iland i Arild. David fann Ingers son vid stranden. Sedan han gjort beslag på Arilds guldringar kastade han ut liket igen. Inger som fick syn på guldringarna anade oråd. Hon skyndade med sina kammartärnor ner till stranden där hon också fann sin son.[16]

Begravningen skulle ske i Brunnby kyrka. När Arild skulle bäras dit blev han så tung att man efter ett tag inte kunde bära honom längre. Folk förstod att detta var tecknet på Arilds helighet och ett kapell läts byggas över hans kropp. Andra tecken på hans helighet var att vid de båda platser hans lik flöt iland sprang det upp källor vars vatten visade sig vara undergörande. Seden blev att till dessa källor vallfärda på torsdag kväll samt på söndag morgon före solens uppgång.[17]

Ett annat lokalhelgon är Enevald eller Enevold som enligt legenden gjorde en pilgrimsresa till Det heliga landet för att besöka Jesu grav. När han skulle ta sig hem fann han inget skepp. Han satte sig då på en sten och bad innerligt till Gud om hjälp. Medan han bad föll han i sömn. När han vaknade upp satt han på samma sten fast nu befann den sig i Sölvesborg. Han steg upp och började prisa Gud. Då han gjorde detta sprang en källa fram. Efter hans död började underverk ske när man bad Enevald om hjälp. Ett kapell byggdes åt helgonet vid sidan om den heliga källan. År 1707 infördes ett strängt förbud mot vallfärder till källan. Folket fortsatte att vallfärda långt in på 1800-talet.[18]

Kulten av ett annat lokalhelgon, den helige Karlung av Roslagen hade protestantismen mycket svårt att få bukt med. Av en uppgifft från år 1660 framgår det att relikskrinet med Karlungs reliker fortfarande bars rund på kyrkogården i förbön för de döda samt över åkrarna för att be om god skörd. Många mirakel finns nedtecknade men om Karlung själv vet vi inte mycket. Troligen var han en svensk som blivit munk och i tiden då katolicismen inte var självklar fått sätta livet till p.g.a. sin tro. Möjligen byggde han även den kyrka där hans reliker kom att förvaras.[19]

En legend från Barkåkra nämner en munk vid namn Benediktus som i trakterna under 1100 -talet predikade det glada budskapet. Han var utsänd till att predika för folket i bjärebygden från Herrevadskloster. Hövdingen på bjäre ville inte veta av munken och sade till honom att försvinna. Munken svarade då "jag är Herrens tjänare". Detta ledde till att munken halshögs på en sten i sin egen torftiga hydda. Där huvudet studsade ner uppkom en källa. Detta vatten blir än idag rött vid en viss tidpunkt på hösten som symbol för martyriet. I Engeltofta i närheten av Barkåkra finns helige Benediktus källa nere i en valvförsedd krypta.

Det finns många andra spännande lokalhelgon som till exempel helige Sten som uppväckte en person från det döda som inte hade hunnit få det heliga sakramentet, helige Torsten en vallpojke, helige Hallvard som led martyrdöden på grund av sitt beskyddande av en gravid kvinna, helige Britte som brukade hänga av sig sina handskar på solens strålar och helige Björn "de fattigas vän" som har med degklumparna som förvandlades till sten att göra.[20][21]

Lista över svenska helgon

Svenska helgon[22]

Svenska helgon som blivit helgonförklarade av påven

Svenskt helgon som blivit helgonförklarad av ortodoxa kyrkan

Svenska helgon som blivit saligförklarade av påven

Svenska helgon som blivit helgonförklarade av lokala biskopar[källa behövs]

Övriga helgon

Referenser

  1. ↑ Carl Henrik Martling, 2002
  2. ↑ Sven Erik Pernler, S:ta Elin av Skövde, Solveigs Tryckeri 2007
  3. ↑ ibid
  4. ↑ Svenska helgon, Tryggve Lundén, 1972
  5. ↑ Svenska helgon, Tryggve Lundén, 1972
  6. ↑ Carl Henrik Martling, 2002
  7. ↑ Tryggve Lundén, 1972
  8. ↑ http://www.wadbring.com/historia/undersidor/anna.htm
  9. ↑ Carl Henrik Martling, 2002
  10. ↑ 12 svenska helgon, Johansson Katarina, 1999
  11. ↑ Sven Erik Pernler, S:ta Elin av Skövde, Solveigs Tryckeri 2007
  12. ↑ ibid
  13. ↑ ibid
  14. ↑ Carl Henrik Martling, 2002
  15. ↑ B.David. Assarsson, 1923 och Tryggve Lundén 1972
  16. ↑ ibid
  17. ↑ ibid
  18. ↑ Carl Henrik Martling, 2002
  19. ↑ Carl Henrik Martling, 2002
  20. ↑ Carl Henrik Martling, 2002
  21. ↑ Tryggve Lundén 1972 och 1983
  22. ↑ Tryggve Lundén: Svenska helgon, Verbum, Stockholm 1972 (svenska). 
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Svenska_helgon"
Personliga verktyg