Elin av Skövde
Från Rilpedia
Elin av Skövde eller Helena av Skövde, en högättad kvinna, som levde på 1100-talet, betraktas som Västergötlands helgon. Hon avbildas med änkedok, svärd och bok. Helgonet pryder Skövde kommunvapen.
Legenden om Elin, som även går under namnet Helena, skrevs ned i början av 1300-talet av Skarabiskopen Brynolf Algotsson. Den finns i fornsvensk och latinsk version. Enligt legenden blev Elin tidigt änka. I sitt äktenskap hade hon många barn. Efter makens död levde hon ett fromt liv på sin gård i Våmb och skänkte rikliga gåvor till kyrkan i Skövde. Hon hade en syster som blev utsatt för hustrumisshandel och kvinnovåld av sin make. Detta hade till följd att mannen, Elins måg, dräptes av sitt eget folk. Mannens fränder skyllde det inträffade på Elin och tog därför blodshämnd. Elin dräptes av mågens fränder när hon var på väg till en kyrkoinvigning i Götene. Strax före sin död, hade Elin gjort en pilgrimsvandring till den Heliga Graven i Jerusalem.
Elin begravdes i Skövde kyrka och efter en tid började det inträffa under vid hennes grav. Enligt legenden ska påven Alexander III pådriven av Sveriges förste ärkebiskop, Stefan av Alvastra, ha helgonförklarat henne omkring 1164 och Elin firas idag den 30:e eller den 31 juli. Enligt traditionen blev Elin ihjälslagen den 1 augusti, men den dagen kunde hon inte firas, eftersom dagen redan var upptagen av Petrus, vars fängslande ihågkoms detta datum. Därför har firandet av Sankta Elin av Skövde förlagts till 30 juli i vissa stift och 31 juli i andra stift. Utanför Norden var Sankta Elin inte känd. I Danmark ärades hon mycket, och hennes namn är där särskilt knutet till Helenekilde vid Tisvilde Strand på Själland. Från medeltiden finns 38 verk, föreställande Sankta Elin, bevarade och i de skriftliga källorna nämns hon två gånger på 1400-talet.
S:ta Helenas reliker förvarades fram till reformationen i S:ta Helenas kyrka i Skövde, då de begravdes. Vid Källegården, Källedalsbäcken på P 4:s område i Skövde, strax söder om stadskärnan, finns Sankta Elins källa. Över källan, vilken på befallning av ärkebiskop Abraham Angermannus 1596 igenfylldes, men sedan åter bröt fram i dagen, fanns förr ett kapell, vars sista lämningar nedrevs 1759 och användes till återuppbyggande av Skövde kyrka samma år. Enligt traditionen så sprang källan upp då Elins lik fördes via den vägen till kyrkan i Skövde. Denna källa är idag iordningställd med en rest sten såsom åminnelse åt stadens helgon. En annan Elinskälla finns på Arlas industriområde i Götene. Det var vid denna källa hon enligt traditionen mördades, och den skall ha sprungit fram när detta skedde. Även denna källa är iordningställd. Källor tillägnade hennes namn finns också på flera andra platser i Skaraborg, bland annat i Varv och Österplana på Kinnekulle. I Götene kyrkas altare finns en relik.
Litteratur
- Pernler, Sven-Erik, S:ta Elin av Skövde: kulten, källorna, kvinnan. Skara: Skara stiftshistoriska sällskap 2007. ISBN 978-91-976688-3-5
