Marstrand
Från Rilpedia
| Marstrand Siffrorna avser orten |
||||
|---|---|---|---|---|
|
||||
| Landskap | Bohuslän | |||
| Län | Västra Götaland | |||
| Kommun | Kungälv | |||
| Församling | Marstrand | |||
| Folkmängd(2005) | 1 432 | |||
| Area(2005) | 88 hektar | |||
| Befolknings- och arealfakta från SCB[1] (uppdaterad 2008-03-11) | ||||
Marstrand är Bohusläns minsta stad, sedan 1971 en tätort i Kungälvs kommun. Den är belägen på två öar, Marstrandsön och Koön. Marstrandsön ligger längst ut mot havet, och hyser stadens centrum. Därifrån går personfärja till stadsdelen Arvidsvik på Koön, som har landsvägsförbindelse med fastlandet.
Det är en idyllisk trähusstad som om somrarna är ett betydande turistmål, och utgångspunkt för den årliga Marstrandsregattan. Invånarna är i genomsnitt välbärgade, och många arbetspendlar till Göteborg.
Innehåll |
Carlstens fästning
Carlstens fästning ligger högst upp på Marstrandsön ovanför stadsbebyggelsen och dominerar stadsbilden. Efter att Marstrand blivit svenskt byggdes Valens skans, en träbyggnad som fungerade som provisorisk befästning. 1666 fattas beslut av Krigskollegium om att låta mura Valens skans. Från år 1671 omnämns fästningen som Carlstens fästning, som också fungerade som statsfängelse fram till 1855. Dess i särklass mest kände fånge var Lars Larsson Molin, mer känd som "Lasse-Maja", som satt på fästningen 1813-39.
Carlsten är idag stadens mest bemärkta turistattraktion.
Historia
Marstrand grundades av kung Håkon IV (†1263) på 1200-talet, dock före år 1226 då det i hans saga, skriven av isländaren Stule Tordarsson, beskrivs att "...han lät göra borg vid Kungälv på Ragnhildsholmen, han lät och bygga och röja på Gullö och Öckeröarna och bygga där en träkyrka; han lät bygga Marstrand och många andra öde öar i Viken", samt att en strid då ägde rum i hamnen mellan upprorspartiet Ribbungarna och Skule jarls två sändebud Kolbein Ketturygg och Grunde skattmästare. I berättelsen sägs också att "där lågo många köpmän i hamnen, vilka dock icke ville komma sändebuden till undsättning."[2]
Skeppsfrakt, handel och fiske har varit stadens huvudnäringar, men fisket har gått upp och ner kraftigt i takt med tillgången på sill, vilket har styrt stadens välfärd. Den har också drabbats av krig flera gånger under såväl dansk-norsk som svensk tid.
De traditionella näringarna gick tillbaka kraftigt under 1800-talet, men samtidigt blev Marstrand en av landets tidigaste och populäraste badorter, som fick extra hög status tack vare kung Oscar II:s årliga besök.
När trafiken alltmer flyttades från sjövägen till landsvägen var detta till stor nackdel för staden, vilket drabbade öns näring hårt.
Viktiga årtal
- 1449: I Marstrand kröns Kristian I till kung av Norge.
- 1658: Marstrand och övriga Bohuslän blir en del av Sverige. Samma år påbörjas byggnationen av Carlstens fästning, som står färdig 1860.
- 1775: Marstrand får frihamnsprivilegier av Gustav III, vilka dras in 1794.
- 1800: Marstrand får optisk telegraf.
- 1882: Garnisonen avmarcherar från Carlstens fästning
- 1907: Skeppsgossekåren installeras på Marstrand.
- 1971: Marstrands stad upphör och uppgår i Kungälvs kommun
- 1991: Instöbron står färdig, och ger Koön färjefri förbindelse med fastlandet.
- 1994: Första året som den årliga Matchracing-regattan arrangeras.
Sillperioder
Åtta stora sillperioder har givit Marstrand goda tider:
- 970-1030
- 1175-1225
- 1420-1490
- 1556-1588
- 1660-1680
- 1747-1808
- 1878-1898
Frihamnen
Marstrand fick 1775 privilegier som s.k. "porto franco", d.v.s. frihamn, efter italiensk förebild. Det innebar ett visst självstyre gentemot det övriga landet, med bl.a. religionsfrihet, frihet från skråtvång och fri invandring. Även brottslingar kunde få en fristad, under förutsättning att de anmälde sitt brott till stadens myndighet.
I ett konfliktfyllt Europa var frihamnen i Marstrand ett gott alternativ för handlare. Inte minst kom hundratals fartyg från Amerika, som hade satts i blockad av England med vilka man låg i krig.
Religionsfriheten ledde till invandring av ett flertal judar, mot vilka det rådde starka restriktioner i övriga landet. Som mest bodde ett hundratal judar i Marstrand, främst hantverkare och handelsmän och deras familjer, och Skandinaviens första synagoga inrättades här. Den judiska kolonin blev dock inte så långvarig, utan skingrades snart och flyttade, främst till Göteborg.
Frihamnsprivilegierna, i kombination med att man dessutom var inne i en period med god silltillgång, gjorde Marstrand till en av landets förmögnaste städer. Många lockades till staden och befolkningen tredubblades på kort tid från runt 500 till 1 500 invånare.
Den svenska staten tjänade dock inte så mycket på frihamnen som man hade räknat med, inte minst på grund av en omfattande smuggling. Stadens styresmän tyckte dessutom att det kunde vara nog med brottslingar och utländska handlare, varför man begärde att frihamnsprivilegierna skulle dras in, vilket skedde 1794.
Vad man inte hade räknat med var att även sillen skulle ta slut, vilket den gjorde några år senare, och Marstrand blev därmed åter en fattig småstad.
Källor
Noter
- ↑ Statistik från SCB: Tätorter; arealer, befolkning 2005
- ↑ Köpstadsmän, hanseater och skärgårdsfolk - Om Marstrand och Handelslivet i Bohuslän till 1587, Claes Krantz, Wettergren & Kerber Förlag, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1919 s.6 + s.9
Externa länkar
Marstrands turistportal
Marstrandsvyer (En photocast av Niclas Glimnell)
|
||||||||||
|
||||||||||
