Sven Adolf Hedlund

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Byst av S.A. Hedlund framför Kurs- och tidningsbiblioteket (KTB), vid början av Vasagatan i Göteborg. Den är knappt en meter hög och utförd av Per Hasselberg.

Sven Adolf (S. A.) Hedlund, född 24 februari 1821 på ön Eldgarn i Färentuna, död 16 september 1900 i Göteborg, var en liberal publicist, riksdagsman och kommunalman. Son till lantbrukaren Carl Adolf Hedlund och Regina Björner, farbror till Henrik Hedlund. Gift den 16 augusti 1854 i Otterstad, Läckö slottskapell med Christina Maria Rudensköld (1832-1905), dotter till greve Thorsten Rudensköld och Christina Charlotta af Geijerstam.^[1]

Karriär

S. A. Hedlund blev student i Uppsala 1839 och tog fil. kand. examen där 1845. 1847 ingick han i Ecklesiastikdepartementet och Kungliga biblioteket samt i ett par av de kollegiala ämbetsverken. Samma år blev han medarbetare i tidningen Hermoder och Dagligt Allehanda samt deltog med livligt intresse i tidens socialpolitiska och litterära rörelser, särskilt ivrande för en del arbetarvänliga företag. Som Dagligt allehandas korrespondent vistades han under revolutionsåret 1848 några månader i Paris. 1849 blev han redaktör för Örebro Tidning och var sekreterare vid det i Örebro 1850 hållna reformmötet samt i reformbestyrelsen. 1851 inträdde han i Aftonbladets redaktion och anställdes 1852 som huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, en plats som han innehade till sin död. Som ledare av denna tidning intog Hedlund en alltmera framstående plats i den svenska pressens led och satte sin prägel på tidningen, samlade kring sig en redaktion av likatänkande, bland vilka Viktor Rydberg kom att stå honom särskilt nära.

Politisk syn

Hedlund var en ivrig förkämpe för tidens liberala reformer och kultursträvanden, för representationens ombildning och understödde det De Geerska förslaget, var ivrig vän av näringsfrihet och frihandel, en varmhjärtad ivrare för religionsfrihet i betydelse av samvets- och bekännelsefrihet; vän av skolreformer såväl inom folkskolans som den högre skolundervisningens fält, mot latinherravälde, för folkskolan som bottenskola, handaslöjd, fantasins utbildande, folkhögskoleväsendet, anhängare av kvinnoemancipationen och strafflagens reformering, av arbetarrörelsens främjande genom ömsesidigt tillmötesgående klasserna emellan, vän av rösträttsutvidgning och reform av skatteväsendet genom grundskatternas avskaffande; motståndare till indelningsverket och vän av ett milissystem, understödjande i huvudsak härordningsförslaget 1883, i vars förberedande han tagit del; stödjande alltifrån 1870-talets början det gamla lantmannapartiets politik såsom åsyftande folklig och frisinnad politik, på nordisk grund, härutinnan under 1870-talet och 1880-talet samverkande med bondepartierna i Norge och Danmark.

Han understödde fredligt skandinaviskt samarbete, men stod som motståndare till den politiska skandinavismen, som ville indraga Sverige-Norge i Danmarks Slesvig-holsteinska politik allrahelst sedan novemberförfattningen genomförts, och han understödde den De Geerska försiktighetspolitiken 1863–64 samt ådrog sig därmed beskyllningen att vara antiskandinav. Under 1870 års krig uppträdde han med styrka emot den härskande franskvänliga opinionen och emot hvarje tanke på inblandning i kriget.

I förhållandet till Norge höll Hedlund på vad han ansåg vara Sveriges rätt i unionella frågor, men sympatiserade med norska folkets inre frigörelsesträvan. Under ståthållarstriden 1859–60 bestred han de norska anspråken på att få avgöra denna fråga oberoende av Sverige, men han stödde under 1870- och 1880-talen den norska vänsterns strid mot högerbyråkratien, särskilt med avseende på statsrådens tillträde till stortingets förhandlingar, och motsatte sig svensk inblandning i denna fråga. Under 1890-talet motsatte han sig åter den utpräglade norska vänsterns politik i konsulats- och utrikesministerfrågorna.

Hedlund ägde ovanliga gåvor som publicist, djärvhet, slagfärdighet, vakenhet, rastlöshet; hans publicistiska ord bar alltid prägeln av att vara uttryck för en ärlig mening. Som tidningsledare var han lika avhållen som vördad av underlydande.

Riksdagsman

S. A. Hedlund var riksdagsledamot i flera omgångar. Han satt i andra kammaren för Göteborgs stads valkrets 1867-1869 och återkom sedan i första kammaren 1875-1876 för Göteborgs och Bohus läns valkrets. Därefter satt han på nytt i andra kammaren för Göteborg åren 1879-1883 och slutligen i första kamamren för Kristianstads läns valkrets 1886-1889. Under sin första riksdagstid 1867-69 tillhörde han det ministeriella partiet som stödde den De Geerska regeringen, men när han återkom till riksdagen 1875 anslöt han sig till lantmannapartiets filial i första kammaren och därefter i andra kammaren till lantmannapartiet. Någon egentlig partiman blev han dock aldrig, och vid återkomsten till första kammaren 1886 ställde han sig utanför partigrupperingarna där.

Han var bland annat ledamot av de särskilda utskotten om försvarsfrågor 1867 och 1869, de tillfälliga utskotten om undervisningsfrågor 1868 och 1881 samt av bevillningsutskottet 1876 och 1879–1883. Han var 1864-1872 ledamot av kommittén för undersökning av pauperismen (fattigdom) samt ledamot 1880–1882 av lantförsvarskommittén. I riksdagen motionerade han bland annat om annandagarnas indragning (1867), liberalare tryckfrihetsförordning (1869), sänkta tullar (1875), utökad rösträtt (1880, 1888), åtgärder till betryggande av sunda och billiga arbetarbostäder (1888) samt liberalare religionslagstiftning (1889).

Kommunalt arbete

En ytterst betydande verksamhet nedlade Hedlund som kommunalman; han var medlem av Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1891 och hade en väsentlig andel i tillkomsten av en mängd kommunala inrättningar under den starka utvecklingsperiod Göteborg genomgick under 1800-talets senare hälft; bl. a. deltog han i folkskoleväsendets och fattigvårdens omdaning, var en av upphovsmännen till det s. k. Göteborgssystemet, var den egentlige stiftaren av Göteborgs museum (1861) och den varmaste ivraren för tillkomsten av Göteborgs högskola, liksom av andra kulturella och filantropiska inrättningar; vid hans död betecknades han som "den levande personifikationen av Göteborgs goda allmänanda". Hedlunds vänskap och stöd var av utomordentlig betydelse för Viktor Rydbergs utveckling.

Hedlund drabbades 1889 av ett slaganfall och fann därefter sina krafter alltmera avmattade under 1890-talet och drog sig småningom tillbaka från de publicistiska sysslorna och de offentliga värven.

Bibliografi

Hedlund som i sin ungdom utgivit en del vittra skrifter, offentliggjorde bl. a. i bok- eller broschyrform:

• Om arbetareassociationer (1852)
• En episod från studentfärden till Kristiania (1853)
• Till bankfrågan (1859)
• Till undervisningsfrågan. Om grunderna för uppfostran (i "Svensk månadsskrift", 1864; särskilt utg. 1868)
• Schweiz. Reseanteckningar i bref jemte redogörelse för landets statsförfattning, försvarsväsen m m. (1866), frukten av en resa i Schweiz,
• Sveriges försvarsväsen ordnadt på grunden af allmän värneplikt (1867)
• Om Schweiz försvarsväsen (1868).

Övrigt

S.A. Hedlunds gravvård på Östra kyrkogården, Göteborg.

Hedlund blev 1860 ledamot av Vet. o. vitt. samh. i Göteborg. Göteborgs museum slog 1895 en medalj över honom som museets "upphofsman och kraftige främjare"; 1 juni 1906 avtäcktes hans genom subskription åstadkomna byst efter Hasselbergs modell på Göteborgs museums gård; 1907 överlämnades en insamlad summa på omkr. 20,000 kr. under namn av S. A. Hedlunds föreläsningsfond till Göteborgs högskola, vars avkastning skulle användas till avgiftsfria gästföreläsningar av framstående vetenskapsmän från andra högskolor.

Den 19 september 1900 jordfästes Hedlund, varpå han kremerades. Urnan fick därefter en plats i Viktor Rydbergs mausoléeum på Östra begravningsplatsen i Göteborg.^[2]

År 1914 fick Hedlund en gata uppkallad efter sig i Landala, Hedlundsgatan. Motivet till att just denna gatan fick namnet, var att Hedlund var djupt engagerad i skarpskytterörelsen och att gatan ligger i närheten av den plats, där Göteborgs Skyttegille nere på Landala mosse hade sin skjutbana.^[3]

1928 lades S. A. Hedlunds Park ut kring sjön Slätta Damm i Tolered.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Sven Adolf Hedlund, 1904–1926 ^(Not).

1. ↑ Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962 - Biografisk matrikel, del II, Magnus Fahl, Wezäta, Göteborg 1963 s.37-39
2. ↑ Hvar 8 Dag, II:a årgången 1900 s.11
3. ↑ Göteborgs Gatunamn: 1621 t o m 2000, red. Greta Baum, Tre Böcker Förlag, Göteborg 2001 ISBN 91-7029-460-7 s. 128

Litteratur

• Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1986), band 3, s. 124