JR-Maglev

Från Rilpedia

Version från den 24 maj 2009 kl. 03.04 av SieBot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
JR-Maglev på testbanan i Yamanashi

JR-Maglev är ett system av maglevtåg (tåg som svävar ovanför magnetisk räls) som utvecklats av Japan's Railway Technical Research Institute (RTRI), ett forskningsföretag som ingår i Japan Railways. Tågen som fortfarande (april 2007) är på experimentstadiet körs på en 18,4 km lång testbana i Yamanashi.[1] Den 2 december 2003 sattes ett hastighetsrekord på banan då ett bemannat JR-Maglev lyckades komma upp i hastigheten 581 km/h.

JR Tokai beslutade 25 december 2007 att verka för att bygget av Chuo Shinkansen med den teknik man utvecklat för JR Maglev kommer igång så snart som möjligt. Detta genom att ta på sig alla kostnader för bygget av med första etappen mellan Tokyo och Nagoya.[2]

Innehåll

Historia

Det tidigare statliga järnvägsbolaget Japan National Railway (JNR) började forskning och utvecklingsarbete kring maglev 1970[1]. 1977 byggdes en 7 km lång testbana i Miyazaki och redan 1979 kördes ett obemannat tåg i 517 km/h på banan.[1] Efter privatiseringen av JNR 1987 ökade trafiken på Tokaido Shinkansen så att linjen går på maximal kapacitet och JR Tokai blev intresserade av att omsätta maglevtekniken i fullskalig trafik så snabbt som möjligt för att kunna bygga en snabbare järnvägslinje mellan Tokyo och Osaka. För det krävdes en bättre testbana med dubbelspår större lutningar och tunnlar. RTRI och JR-Tokai byggde då gemensamt den nya testbanan i Yamanashi.[1] De första testen på banan gjordes 1997[1]

Resultat

Under åren 1997 till 1999 lyckades man i tester visa att tekniken fungerar i farter över 500 km/h och även möten mellan två tåg med en relativ hastighetsskillnad över 1000 km/h utan allvarligare störningar för omgivningen eller passagerarna. Det största problemet är de tryckvågor som sprids från tunnelmynningen när tåg åker genom en tunnel i hög hastighet.[1] Testerna sedan dess är främst långvariga uthållighetstest och utvecklingsarbetet är främst inriktat på att göra tekniken billigare.[1]

Se även

  • Transrapid tyska höghastighetsmaglevtåg.
  • Linimo japansk maglevbana i trafik.

Externa länkar

Källor

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 1,6 Kazuo Sawada, Superconducting Maglev Developed by RTRI and JR Central (2000) Japan Railway & Transport Review. (25).sid. 58-61.
  2. ”Central Japan Railway Company Decides to Promote the Tokaido Shinkansen Bypass (also known as Chuo Shinkansen) on the Premise that the Company Would Bear the Cost for the Project”. JR Tokai. 25 december 2007. http://english.jr-central.co.jp/news/n20071225/_pdf/release.pdf. Läst 2008-02-19. 


Personliga verktyg