Riksdagsvalet i Sverige 1973

Från Rilpedia

Version från den 23 maj 2009 kl. 00.11 av Almabot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Riksdagsvalet i Sverige 1973 hölls den 16 september 1973.

Innehåll

Valkampanjen

1971 hade Thorbjörn Fälldin tillträtt som partiledare för Centerpartiet. Genom Fälldins tydliga motstånd mot kärnkraften fick partiet en tydlig miljöprofil. Centerpartiet fick också sitt bästa valresultat någonsin.

Dagen före valet avled kung Gustaf VI Adolf. Många tror att detta gynnade den sittande regeringen.

Partiernas valaffischer:

  • Det går att ge barnen en bättre skola - om bara viljan finns Moderata samlingpartiet
  • Det går att stoppa socialiseringen - om bara viljan finns Moderata Samlingspartiet
  • Höghus eller småhus ? Det går att öka valfriheten - om bara viljan finns Moderata Samlingspartiet
  • Det går att få lägre ch rättvisare skatter - om bara viljan finns Moderata samlingspartiet
  • Ett meningsfullt arbete - Din rättighet - Vänsterpartiet kommunisterna

Valresultat

Parti Partiledare Röster Mandatfördelning
Antal % +− % Antal +−
  Socialdemokraterna Olof Palme 2 247 727 43,56 −1,78 156 −7
  Centerpartiet Thorbjörn Fälldin 1 295 246 25,10 +5,19 90 +19
  Moderata samlingspartiet Gösta Bohman 737 584 14,29 +2,76 51 +10
  Folkpartiet Gunnar Helén 486 028 9,42 −6,79 34 −24
  Vänsterpartiet kommunisterna C.-H. Hermansson 274 929 5,33 +0,58 19 +2
  Kristen demokratisk samling Alf Svensson 90 388 1,75 −0,05
  KFML(r) Frank Baude 8 014 0,16 −0,27
  Övriga partier 20 230 0,39
Antal giltiga röster 5 160 146 100,00   350  
Ogiltiga röster 8 850  
Totalt 5 168 996
(90,84 %)

Antalet röstberättigade var 5 690 333 personer. Valdeltagande, 90,84 %, ökade med 2,5 procentenheter jämfört med föregående val. Antalet kvinnliga riksdagsledamöter ökade från 51 till 75.

Bägge blocken fick 175 mandat vardera. Denna jämvikt kom att betyda att riksdagens makt ökade på regeringens bekostnad. Detta ledde till den så kallade lotteririksdagen.

Regeringsbildning

Den socialdemokratiska minoritetsregeringen, Regeringen Palme I, under ledning av statsminister Olof Palme valde att sitta kvar. Regeringen kunde i allmänhet, men inte alltid, påräkna stöd från Vänsterpartiet kommunisterna. Det parlamentariska läget med 175 mandat för vartdera blocket medförde att regeringen i större utsträckning än tidigare var tvungen att söka breda lösningar. Det har hävdats att tyngdpunkten i det parlamentariska balansspelet försköts i riktning mot riksdagen (se Hadenius m.fl. Sverige efter 1900. En modern politisk historia, 12:e uppl. 1991, s. 262, ISBN 91-34-51162-8).

Under mandatperioden avgjordes de flesta ärendena av breda majoriteter. Lottningar avgjorde endast en mycket liten del av ärendena. Under år 1974 genomfördes 31 lottningar och under våren 1975 totalt 42. Under riksmötet 1975/76 avgjorde lotten 79 av totalt 1 150 voteringar, dvs. 6,6 %. Av dessa 79 lottdragningar vann det socialistiska blocket 39 gånger och det icke-socialistiska blocket 40 gånger (Riksdagens årsbok 75/76 s. 50).

I de 16 riksdagsutskotten gjorde man som så att de två blocken gavs majoritet i hälften var.

Se även


Personliga verktyg
På andra språk