Från Rilpedia

Victor Hugo Wickström (i riksdagen kallad Wickström i Östersund), född 29 maj 1856 i Hedemora, död 29 december 1907 i Östersund, var en svensk tidningsman, författare och politiker (liberal).

Victor Hugo Wickström, som var son till en skomakare, blev filosofie kandidat vid Uppsala universitet 1877 och filosofie doktor vid Lunds universitet 1883 på en avhandling om Hippolyte Taine. Från 1886 var han lektor vid högre allmänna läroverket i Östersund. Samma år blev han också redaktör och ansvarig utgivare för Jämtlands-Posten, som han blev ägare till 1888 och därefter drev till sin död. I Östersund var han även ledamot i stadsfullmäktige.

Han var riksdagsledamot i andra kammaren för Östersunds och Hudiksvalls valkrets 1906-1907 och tillhörde i riksdagen frisinnade landsföreningens riksdagsparti liberala samlingspartiet. Han var bland annat ledamot i tillfälliga utskottet 1906-1907.

Victor Hugo Wickström var även författare, och utgav under pseudonymen Christer Swahn ett antal romaner (till exempel Äfventyrarelif, 1894), dikter, skådespel och debattböcker (bland annat Prästväldets satanism, 1903). Näst Uppsalafilsofen Pontus Wikner är Victor Hugo Wickström förmodligen den 1800-talspersonlighet som betytt mest i Sverige för att formulera en positiv homosexuell identitet. I anslutning till en så kallad sedlighetsskandal i Stockholm 1907 författade han uppsatsen Det tredje könet, där han argumenterar för den homosexuella kärlekens berättigande; av anteckningar på det handskrivna manuskriptet framgår att han stått i kontakt med den kände homoaktivisten Magnus Hirschfeld i Berlin. Han publicerade även en svensk översättning av Michelangelos homoerotiska kärleksdikter.

Starkt laddade relationer mellan män förekommer också ofta i hans eget författarskap, till exempel mellan Arnliot och hittebarnet Dag i romanen Arnliot Gällina (1896, förlaga till Wilhelm Peterson-Bergers opera Arnliot).

August Strindbergs nidporträtt av en feminin homosexuell man i novellen Les pervers i Vicisections (1894) anses vara baserat på Victor Hugo Wickström. Även Johan Lindström Saxon, som trängdes bort från redaktörsstolen på Jämtlands-Posten av Wickström, tillhörde dennes fiender och beskrev honom som "pomaderad, parfymerad, slickad, ring-, berlock- och armbandsprydd som ett behagsjukt fruntimmer".

Victor Hugo Wickström avled i mellandagarna 1907 av en överdos sömnmedel.

Referenser

• Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1992), band 5, s. 315-316
• Greger Eman: "Nå väl! En sån är jag", artikel om Victor Hugo Wickströms liv och författarskap