Pontus Wikner
Från Rilpedia
Karl Pontus Wikner född 19 maj 1837 på gården Kikerud i Valbo-Ryrs socken(numera Munkedals kommun), död 16 maj 1888, var en svensk filosof, docent och lektor vid Uppsala universitet samt professor i filosofi i Kristiania.
Wikner var ett fattigt och överbegåvat torparbarn från det schartauanska västra Dalsland. Tre och ett halvt år gammal lärde han sig läsa. Som sjuåring kastade han sig över biblisk historia på tyska. Och inom ytterligare några år såg man honom sitta fördjupad i engelsk och latinsk grammatik - allt av eget intresse och i stort sett på egen hand. Han gifte sig sommaren 1871 med barndomsvännen Ida Weinberg (1837-1910).[1] De fick två söner, Ernst och Hugo.
Genom barndomens umbäranden i dragiga och fuktiga bostäder fick Wikner dålig hälsa. Mot slutet av sitt liv skriver han att han led av fyra kroniska åkommor. En av dem - för stort hjärta - nämner han inte utan en viss stolthet. Han avled 1888, strax innan han skulle fylla femtioett.
Wikner var som filosof påverkad av Christopher Jacob Boström, men gjorde en egen självständig åskådning gällande, dels i lärda skrifter, dels även i mera populära, sällsynt välskrivna arbeten. Bland dessa senare märks en följd filosofiska och religiösa föredrag, till exempel Kulturens offerväsen, Narcissussagan samt några noveller påverkade av Rydbergs stilkonst, utmärkta för tankerikedom, formskönhet och en varmt religiös anda: Min moders testamente, Mantegnas ängel.
Wikners vemodsfulla men i evighetslängtan förtröstansfulla författarskap har haft ett vidsträckt och djupt inflytande.
Svensk gayrörelse har i Pontus Wikner sett en tidig förebild. I sitt verk Psykologiska självbekännelser som kom ut postumt 1971, efter att hans närmaste släkt (fru och söner) hade avlidit, avslöjar han sin homosexuella läggning. Mot slutet av 1860-talet uppvaktade han läkaren Anton Nyström. (Det förtjänar att påpekas att under hans tid var homosexualitet belagt med dödsstraff.)
Externa länkar
Källor
- [1] Karl Warburg: Svensk litteraturhistoria i sammandrag (1904) faksimil på Projekt Runeberg
Noter
- ↑ 1872 års män, N S Lundström, Hasse W Tullbergs Boktryckeri, Stockholm 1927 s. 200
