Vattenkastanj

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Vattenkastanj
Eleocharis dulcis Blanco1.15.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Växtriket
Plantae
Division: Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision: Gömfröväxter
Angiospermae
Klass: Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning: Poales
Familj: Halvgräs
Cyperaceae
Släkte: Småsävar
Eleocharis
Art: Vattenkastanj
E. dulcis
Vetenskapligt namn
§Eleocharis dulcis
Auktor: (Burm. f.) Trin. ex Hensch.
Dahlia redoute.JPG
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
Wasserkastanie 2.jpg

Kinesisk vattenkastanj (Eleocharis dulcis; synonymer E. equisetina, E. indica, E. plantaginea, E. plantaginoides, E. tuberosa, E. tumida), kallas oftast vattenkastanj, men skall inte förväxlas med den inte särskilt närbesläktade sjönöten som också går under den senare benämningen. Vattenkastanjen är ett halvgräs i släktet småsävar som odlas för sina ätliga underjordiska knölar. Den har tubformade gröna stammar som kan bli upp till 1,5 m höga.

Innehåll

Historia och användningsområde

Den kinesiska vattenkastanjen kommer ursprungligen från Kina men odlas numera på vattendränkta fält runt om i Sydostasien.

De små rundade rotknölarna har krispigt vitt "kött" och äts råa, lätt kokta, grillade, inlagda eller konserverade. Dessa är en populär ingrediens i många kinesiska maträtter, till exempel chop suey. I Kina äts de oftast råa, ibland en aning sötade. De kan även malas till mjöl som används för att göra vattenkastanjkaka, som är en del av dim sum-köket. De är, för att vara växter, ovanliga genom att förbli krispiga efter att de kokats eller konserverats. Detta beror på att deras cellväggar är korskopplade och förstärkta av vissa fenolföreningar, egenskaper som delas med andra grönsaker som förblir krispiga då de tillagats, så som jordmandel och lotusrot.[1]

Knölarna innehåller huvudsakligen kolhydrater (cirka 90 % av torrvikten), framför allt stärkelse (60 % av torrvikten), men är också en god källa till kostfiber, riboflavin, vitamin B6, kalium, koppar och mangan.[2]

Om knölarna äts råa kan de på ytan bära metacerkarier av Fasciolopsis buski och därmed orsaka en parasitinfektion som kallas Fasciolopsiasis.

Etymologi

Släktnamnet Eleocharis kommer av grekiskans helos (kärr) och charis (prydnad) och betyder 'en prydnad för kärr' och artnamnet dulcis betyder söt, trevlig, angenäm.

Referenser

Noter

  1. McGee, Harold: On Food and Cooking (Revised Edition), Scribner, 2004, sid. 308. ISBN 0-684-80001-2. 
  2. ”Nutritional Summary for Waterchestnuts, chinese, (matai), raw”. NutritionData. http://nutritiondata.com/facts-001-02s023g.html. Läst 2007-10-18. 

Webbkällor

Se även


Personliga verktyg