Befrielsekriget
Från Rilpedia
| Befrielsekriget | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
 Gustav Vasa talar till dalkarlarna i Mora. |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
 Svenska unionsmotståndare, understödda av Lübeck (från 1522) |
Mall:Landsdata Danmark Danmark | ||||||
| Befälhavare | |||||||
| Gustav Vasa |
Mall:Landsdata Danmark Kristian II Mall:Landsdata Danmark Fredrik I |
||||||
Det svenska befrielsekriget, ägde rum 1521-1523 då Danmark var styrt av Kristian II.
I mitten av januari 1521 sammankallades folket i Mora och närliggande socknar till ett möte där Gustav Vasa, då 24 år, utsågs till "hövitsman över Dalarna och meniga Sveriges rike". Han fick 16 livvakter han kunde styra över. Detta skulle så småningom bli Svea Livgarde.
Efter att ha erövrat och plundrat Kopparbergets gruva och Västerås anslöt sig fler. Hären var nu över tusen man.
Gustav Trolle sändes mot Hälsingland, men när hans tvåhundra ryttare såg den tusenhövdade bondehären flydde de söderut och vid slutet av april 1521 var Gustav Vasa herre över Dalarna, Gästrikland, Västmanland och Närke, dock med undantag av slotten.
15 juli 1521 blev det riksmöte i Stockholm. Gustav Eriksson (Vasa) erbjöds fri lejd till Stockholm. Allting skulle vara förlåtet. För att bevisa detta, lät Gustav Trolle låsa in Didrik Slagheck. Dessutom lovades stora mängder med malt och humle. Gustav Eriksson avvaktade. Snart hade revolten nått Brunkeberg, men bönderna kunde omöjligt storma staden.
Det blev lugnare under sommaren 1521. Många åkte hem så länge till sina gårdar och hjälpte till med skörden. Lars Siggesson Sparre, som också varit gisslan hos Kristian II men som gick över till danskarnas sida, gick nu över till Gustav Eriksson. Även Hans Brask och Ture Jönsson (Tre rosor) gick över till Gustav Eriksson och under senare hälften av augusti erkändes han av Götalandskapen, på en herredag i Vadstena, som Sveriges rikes hövitsman. Samtidigt lämnade den av Kristian II insatta regeringen Sveriges område.
På vintern gick befälhavaren på Stegeborg, Berend von Melen, över till Gustav Eriksson och slottet Stegeborg föll i händerna på upprorsarmén. De viktigaste av fästningarna höll dock stånd och först sedan svenskarna i mitten av 1522 erhållit understöd med fartyg från Lübeck kunde dessa framgångsrikt intas. Stockholm intogs (20 juni 1523) och Kalmar (7 juli samma år), och i oktober 1523 gav sig de sista fästena i Finland. Den 23 juni 1523 tågar Gustav Vasa in i Stockholm med befrielsearmén.
Som riksföreståndare hade Gustav Vasa lett största delen av befrielsekriget; som konung avslutade han det. Till konung hade Gustav Vasa blivit utsedd på riksdagen i Strängnäs 6 juni 1523 (först 12 januari 1528 kröntes han, i Uppsala), och därmed hade den provisoriska nationella styrelse, som upprättats, då Sten Sture den äldre femtio år tidigare utsågs till riksföreståndare, övergått till att bli stadigvarande.
Ett fredsfördrag mellan de två stridande parterna slöts i Malmö recess 1 september 1524.
