Från Rilpedia

Innehåll 1 Historia 2 Organisation 2.1 Luftwaffes överkommando 2.2 Vapenslag 2.3 Flygande förband 2.4 Luftvärnsförband 2.5 Flygsignalförband 2.6 Markstridsförband 2.6.1 Luftwaffen-Felddivisionen 2.7 Territoriell indelning 2.7.1 Luftgaukommando (flygområden) 2.7.2 Lägre territoriella enheter 2.7.3 Luftvärnsstridsledning 3 Materiel 4 Personal 4.1 Personalstyrka 4.2 Personalstruktur 4.2.1 Krigsmän 4.2.2 Krigsmaktens hjälppersonal 4.3 Officerare och vederlikar 4.3.1 Personalkategorier 4.3.2 Anställningsförhållanden 4.3.3 Civilmilitär personal med officers tjänsteklass 4.3.4 Sonderführer och krigsingenjörer 4.3.5 Utbildning 4.3.5.1 Officersutbildning 4.3.5.2 Flygingenjörer 4.3.6 Grader för officerare 4.3.7 Grader för officerares vederlikar 4.3.8 Grader för officerares vederlikar (forts.) 4.4 Underofficerare och manskap 4.4.1 Personalkategorier 4.4.2 Utbildning 4.4.2.1 Flygande personal 4.4.2.2 Civilanställning 4.4.3 Grader för underofficerare och manskap 4.5 Försvarstjänstemän 4.5.1 Personalkategorier 4.5.2 Utbildning 4.5.3 Tjänstetitlar för försvarstjänstemän 5 Se även 6 Noter

Historia

Den blixtkrigstaktik som utformats under det spanska inbördeskriget, byggde på ett mycket utvecklat taktiskt samarbete mellan markstridskrafter och flygstridskrafter och visade sig vara mycket effektiv när Tyskland besegrade Polen 1939, Norge, Danmark, Luxemburg, Belgien, Nederländerna och Frankrike 1940, samt Jugoslavien och Grekland 1941. Det tyska flygvapnets försök att genomföra ett strategiskt bombkrig mot Storbritannien 1940 - Slaget om Storbritannien - var dock ett stort misslyckande, inte minst därför att Luftwaffe i huvudsak var ett taktiskt flygvapen, med begränsad strategisk kapacitet. Under Ökenkriget i Nordafrika 1940-1943 var det Luftwaffes slutliga oförmåga att bekämpa Royal Air Force:s bombflyg och torpedflyg vilket, tillsammans med den tyska marinens misslyckade bekämpning av det brittiska ubåtsvapnet i Medelhavet, som avgjorde kriget, eftersom bägge sidorna var totalt beroende av tillförsel utifrån av materiel och förnödenheter.

Under det tyska anfallet mot Sovjetunionen - Operation Barbarossa 1941, hade den tyska blixtkrigstakiken stora framgångar, vilket inte minst berodde på Luftwaffes effektivitet som taktiskt flygvapen. Under det fortsatta kriget i Ryssland åstadkom dock vintern och kölden enorma problem för tysk personal och tysk materiel, vilka bägge visade sig oförmögna att operera effektivt i minus 40 graders kyla. Avsaknadet av strategisk kapacitet och överhuvudtaget av ett utvecklat strategiskt tänkande resulterade i Luftwaffe kom att användas som flygande artilleri - visserligen ett mycket effektivt sådant, vilket bland annat visas av attackflygaren Hans-Ulrich Rudel, som förstörde över 300 sovjetiska stridsvagnar - men den sovjetiska industriella kapaciteten kom att förbli oskadad utom räckhåll bakom den direkta frontlinjen.

Under slaget om Atlanten utvecklades efterhand ett effektivt samarbete mellan den tyska marinens ubåtsvapen och Luftwaffes fjärrspanings- och bombförband vilket ledde till att de allierade konvojerna till Ryssland under 1942 och början på 1943 sänktes i snabbare takt än de allierade kunde bygga nytt tonnage. Effektivare motåtgärder, inte minst effektivare konvojering med utökat jagarskydd, effektivare luftvärn och jaktflyg gjorde att Luftwaffe från våren 1943 inte längre kunde lokalisera konvojerna och vägleda ubåtarna till sina mål.

Under slaget om Riket (den allierade strategiska bombningen av Tyskland) misslyckades Luftwaffe med att försvara det tyska hemlandet. Flygstriderna omfattade tusentals stridsflygplan, dussintals flygflottiljer och hundratals luftstrider. RAF:s nattliga ytbombningar av tyska städer och andra civila mål ledde till oerhörda mänskliga förluster, men snarast stärkte än försvagade den tyska motståndskraften och viljan att kämpa även mot de västallierade. De amerikanska dagbombningarna mot militära och ekonomiska mål undergrävde dock Tysklands militärekonomiska stridsförmåga. Bombningen av de rumänska oljefälten och de tyska anläggningarna för framställning av syntetiskt bensin ledde t. ex. till att den tyska armén var mer beroende av anspannsförband 1944 än vad den hade varit 1940. Den brist på flygbensin som därmed också åstadkoms var förödande för Luftwaffes operativa förmåga, liksom bombanfallen mot de tyska flygtillverkarna. Vissa spektakulära tekniska genombrott, som Messerschmitt Me 262, Messerschmitt Me 163 och Heinkel He 162, världens första operativa jetjaktplan eller förekomsten av enstaka jaktflygäss, som Erich Hartmann, världens främste jaktflygare med 352 luftsegrar, förändrade inte den strategiska situationen. Efter sommaren 1944 upphörde därför i praktiken Luftwaffes operativa verksamhet och den tyska armén tvingades under resten av kriget att strida utan flygunderstöd.

• Se även: Luftkriget under andra världskriget

Organisation

Luftwaffes överkommando

Luftwaffe leddes under andra världskriget av Hermann Göring, som riksluftfartsminister och chef för flygvapet - Reichsminister der Luftfahrt und Oberbefehlshaber der Luftwaffe. Under Göring lydde flygvapnets överkommando - Oberkommando der Luftwaffe (OKL). OKL bestod av:

• Statssekretariatet och generalinspektionen för flygvapnet
• Flygvapnets generalstab
• Luftförsvarsstaben
• Flygvapnets personalstab
• Utbildningsstaben

Vid krigets utbrott omgrupperades OKL och delades i två delar. En framskjuten del med kodnamnet "Robinson", bestående av chefen för flygstaben, flygvapnets operativa stab, chefen för förbindelseväsendet, utbildningsavdelningen och delar av underrättelseavdelningen, grupperades nära Wehrmachts överkommando (OKW) i Ostpreussen. En kvarblivande del med kodnamn "Kurfürst", bestående av övriga delar av flygvapenledningen, grupperades dels i riksluftfartsministeriet byggnad, dels i en underjordisk bunkeranläggning vid Potsdam Wildpark-Werder.

Operativa order utfärdades av Robinson och sändes direkt till cheferna för luftflottorna (se nedan). Robinson och Kurfürst upprätthöll kontakterna med varandra genom telekommunikationer och genom förbindelseofficerare. Två dagliga stabskonferenser hölls där centrala beslut fattades. Den viktigaste konferensen var ett eftermiddagsmöte i Hitlers högkvarter, där de tre försvarsgrenscheferna deltog.

Vapenslag

Luftwaffes fanor (åt- och frånsida)
Flygtrupperna	Luftvärnet	Flygsignaltrupperna	Fallskärmsjägarna

Luftwaffe bestod av flygtrupper (Fliegertruppe), luftvärn (Flakartillerie), flygsignaltrupper (Luftnachrichtentruppe) , fallskärmsjägare, sjukvårdstrupper och flygvapnets fortifikationsförband (Luftwaffenbaueinheiten). Till flygtrupperna hörde de flygande förbanden och flygbasorganisationen. Flygsignaltrupperna ansvarade för sambandet mellan förband och staber, men även för luftbevakning, både med radar och med observatörer.

Flygvapnet satte också upp markstridsförband, till att börja med ett elitförband - Division "Hermann Göring" - men sedan sommaren 1942 också genom övertalig markpersonal bildade fältförband (Luftwaffenfelddivisionen) med infanteri, artilleri, ingenjörstrupper, signaltrupper, trängtrupper etc. Flygvapnets fältförband överfördes i slutet av 1943 till armén. Division "Hermann Göring" kvarstod dock i Luftwaffe och blev först ett pansarförband under namn av Pansardivision Hermann Göring (senare fallskärmspansardivision "Hermann Göring") för att slutligen utökas till två divisioner under namn av Fallskärmspansarkåren "Hermann Göring".

Flygande förband

• Luftflotte (flygarmé)
  • En Luftflotte var ett eget flygvapen med jaktflyg, bombflyg, spaningsflyg, markattack och andra förband. Vid krigets början fanns fyra flygarméer, vid krigets slut sju. Under varje flygarmé lydde flera flygarmékårer, eventuella avdelta flygeskadrar samt ett antal Luftgaukommandos (se nedan). Strax innan krigsutbrottet bestod varje luftflotta av 1 500 flygplan.^[1]
• Fliegerkorps (flygarmékår)
  • En Fliegerkorps bestod av 300 till 700 flygplan av alla flygslag.
• Fliegerdivision (flygeskader)
• Geschwader (flygflottilj) bestod strax innan krigsutbrottet av 100-150 flygplan av samma flygslag.^[2]
  • En Geschwader stod under befäl av en Geschwaderkommodore, vanligen en major, överstelöjtnant eller överste. En jaktflottilj bestod av tre eller fyra flygkårer.
• Gruppe (flygkår)(bataljonsförband utan direkt motsvarighet i svensk eller brittisk struktur)
  • En Gruppe stod under befäl av en Gruppenkommandeur, vanligen en kapten eller major.En jaktflygkår bestod av tre eller fyra divisioner.
• Staffel (flygande division)
  • En Staffel stod under befäl av en Staffelkapitän, vanligen en löjtnant eller kapten. En jaktdivision bestod av 12 flygplan.

Luftvärnsförband

• Flak-Korps (6 luftvärnsarmékårer)
  • En luftvärnsarmékår bestod av två till fyra luftvärnsartillerifördelningar och eventuellt någon avdelad luftvärnsartilleribrigad. Detta högre förband fanns bara vid fronten och var underställd respektive Luftflotte.
• Flak-Division (30 luftvärnsartillerifördelningar)/Flakscheinwerfer-Division (2 luftvärnsstrålkastarfördelningar)
  • En Flak-Division bestod av två till fyra, undantagsvis upp till åtta, luftvärnsartilleriregementen. Vid fronten var de underställd en luftvärnsarmékår, i hemorten ett flygområde (se nedan).
• Flak-Brigade (22 luftvärnsartilleribrigader)/Flakscheinwerfer-Brigade (2 luftvärnsstrålkastarbrigader)
  • Luftvärnsartilleribrigader var vid fronten underställd en luftvärnsarmékår, i hemorten ett flygområde (se nedan).
• Luftvärnsregementen fanns av följande typer.
  • Flak-Regiment (luftvärnsartilleriregementen)
  • Fallschirm-Flak-Regiment (fallskärmsluftvärnsregementen)
  • Festungs-Flak-Regiment (fästningsluftvärnsregemente)
  • Flak-Sturm-Regimenter (luftvärnsstormregementen)
  • Flak-Scheinwerfer-Regiment (luftvärnsstrålkastarregemente)

Flygsignalförband

Flygsignalförbanden hade till uppgift att upprätta och betjäna de signalförbindelsenät som erfodrades för ledning av flygoperationer och luftförsvar (med luftbevakning, luftvärn, civilförsvar). Varje luftflotta och varje flygområde hade sitt eget förbindelsenät som dock stod i förbindelse med varandra.^[3]

• Flygsignalförbanden organiserades enligt följande:^[4]
  • Flygsignalregemente om två flygsignalbataljoner
  • Flygsignalbataljon om minst fyra flygsignalkompanier
  • Flygsignalkompanier fanns av följande typer:
    • Trådsignalkompani (telefoni, fjärrskrift, tråddragning)
    • Radiokompani (radiotelegrafi, rediotelefoni)
    • Radiopejlkompani
    • Blandat signalkompani (telefoni, fjärrskrift, radio, radiopejl)

• Luftbevakningsförbanden tillhörde flygsignaltrupperna.^[5]
  • Fasta luftbevakningsstationer och luftbevakningskompanier
  • Motoriserade luftbevakningskompanier
  • Under kriget tillkom radarkompanier

Markstridsförband

Luftwaffen-Felddivisionen

Luftwaffes minskande betydelse under kriget gjorde att ett stort antal unga och fältdugliga soldater kunde frigöras för andra uppgifter. Redan under sommaren började Luftwaffe organisera fältbrigader som snart blev till fältdivisioner. Under 1942 uppsattes 15 divisioner och under 1943 ytterligare sju, medan uppsättningen av en åttonde avbröts. Som högre förband bildades fyra armékårer, Luftwaffen-Feldkorps I-IV.^[6]

Fältdivisionernas infanteri kom från Luftwaffes samtidigt nedlagda utbildningsförband för allmänmilitär utbildning, fältartilleriet från luftvärnet, ingenjörstrupperna från fortifikationsförbanden och signaltrupperna från flygsignaltrupperna. Vapen, ammunition, utrustning, fordon och hästar kom från armén. De första åtta divisonerna (Lw.Feld.Div. 1-8) bestod av fyra infanteribataljoner, en pansarvärns-, en luftvärns- och en artilleribataljon samt ett signal- och ett ingenjörskompani. Övriga divisioner (Lw.Feld.Div. 9-21) bestod av två infanteriregementen (Luftwaffen-Jäger-Regimenter) om tre bataljoner, ett artilleriregemente om tre till fyra bataljoner (varav en luftvärnsbataljon) och ett cykelspanings-, ett ingenjörs- och ett signalkompani.^[7]

Fältdivisionernas soldater hade mycket begränsad utbildning för markstrid och Luftwaffe vägrade att motta officerare och specialister från armén, varför truppen leddes av chefer och staber utan fronterfarenhet. Allt detta gjorde att fältdivisionerna led mycket stora personella och materiella förluster. I november 1943 överfördes Luftwaffes fältdivisioner till armén.^[8][9]

Territoriell indelning

Luftgaukommando (flygområden)

Flygområdena stod under befäl av en general. De hade följande uppgifter:^[10]

• Bastjänst för de flygande förbanden
• Luftvärn
• Flygsignaltjänst
• Utbildning
• Rekrytering och mobilisering

Vid krigets början fanns det sjutton flygområden, Luftgau I-XVII. Under kriget tillkom ytterligare åtta områden i de ockuperade områdena. Mot slutet av kriget uppställdes också Feldluftgaukommando XXV-XXX. En del av dessa var ombildade flygområden, andra var nyuppställda.

Lägre territoriella enheter

• Flughafenbereichkommandanturen (flygbasområden). Varje Luftgau var indelat i ungefär fem flygbasområden under en kommendant med generalmajors grad.^[11]
  • Einsatzhafenkommandanturen (flygbaser). Varje flygbasområde hade fem eller flera flygbaser. Flygbaskommendanten, som hade majors, kaptens eller löjtnants grad, var i operativt hänseende underställd chefen för det flygande förband som för tillfället var stationerat på basen, men i administrativt hänseende underställd flygbasområdeskommendanten.
• Luftverteidigungskommando (luftförsvarskommando). Luftförsvarskommandona var underställda flygområdena och var ledningsorgan för luftvärnet fram till 1941, då de omorganiserades till luftvärnsartillerifördelningar (Flak-Divisionen) (se ovan).

Luftvärnsstridsledning

För ledning av luftvärnets verksamhet blev varje Luftgau i hemorten indelat i ett antal Flakgruppen och dessa i ett antal Flakuntergruppen. Flakgrupperna ledde luftvärnets stridinsatser mot fientligt bombflyg och samordnade luftvärnets insatser med jaktstridsledningen för att undvika eldöppning mot eget flyg. Order till luftvärnsbatterierna förmedlades genom flakundergrupperna. ^[12]

Materiel

I februari 1939 fanns vid Luftwaffe 6 000 flygplan i första linjen.^[13]

• Operativt flyg (bombflyg, tungt jaktflyg) = 3 500 flygplan
• Jaktflyg = 1 500 flygplan
• Spaningsflyg = 1 000 flygplan

Se: Lista över tyska flygplan i det andra världskriget

Personal

Totalt tjänstgjorde närmare 3,5 miljoner män och kvinnor i Luftwaffe under kriget. Av dessa stupade 165 000, 155 000 saknas och nästan 200 000 blev sårade.

Personalstyrka

Innan Luftwaffe mobiliserades på hösten 1939 hade det en fredstida personalstyrka om ca 370 000 soldater. Efter krigsutbrottet och mobiliseringen 1939 tjänstgjorde nästan 900 000 soldater i Luftwaffe. Strax innan angreppet mot Sovjetunionen 1941 hade styrkan ökat till ca 1,5 miljoner man. Under perioden november 1943 - juni 1944 nådde Luftwaffe sin största styrka med närmare tre miljoner män och kvinnor i dess led. Av dessa var 1,7 miljoner soldater, 1 miljon försvarstjänstemän och civilanställda samt närmare 300 000 hjälppersonal bestående av kvinnor (Luftwaffenhelferinnen) och manliga ungdomar (Flakwaffenhelfer).^[14] Hösten 1941 tillhörde den militära personalen följande vapenslag, ca 500 000 i flygstridskrafterna, ca 500 000 i luftvärnet, ca 250 000 flygsignaltrupperna, ca 150 000 i flygvapntes fortifikationsförband och 36 000 i landstormsförband.^[15]

Personalstruktur

Luftwaffes personal indelades i två övergripande kategorier, krigsmän (Wehrmachtangehörige) och krigsmaktens hjälppersonal (Wehrmachtgefolge).

Krigsmän

Krigsmännen (Wehrmachtangehörige) utgjordes först och främs av militär personal tillhörande de olika vapenslagen (se ovan). Därtill fanns vad som i Sverige kallades civilmilitär personal, (Offiziere der Sonderlaufbahnen). En viktig personalkategori var också de militära tjänstemännen, försvarstjänstemännen (Wehrmachtbeamte (Luftwaffe)), vartill under kriget även räknades stabspolisen (Geheime Feldpolizei). Under kriget överfördes auditörer och intendenter från att vara försvarstjänstemän till att bli civilmilitär personal i en särskild personalkategori (Truppensonderdienst) (se nedan).

Under kriget tillkom Sonderführer och krigsingenjörer (befäl med underofficers eller officers tjänsteställning), vilket var personal som skulle fylla underofficers- eller officersbefattningar utan att ha föreskriven militär utbildning, och krigstjänstemän (Beamte auf Kriegsdauer) för personal som skulle fylla försvarstjänstemannabefattningar utan att ha föreskriven militär utbildning.

Krigsmaktens hjälppersonal

I fredstid bestod krigsmaktens hjälppersonal (Wehrmachtgefolge) av civilanställda arbetare och tjänstemän. Under kriget tillkom personalen vid Luftschutzwarndienst (civilförsvarets alarmeringsorganisation) och Luftwaffenhelferinnen (flyglottor), samt Luftwaffenhelfer från Hitler Jugend och Flakwehrmänner (rustningsindustrins arbetare och tjänstemän), vilka skulle medverka vid bemanningen av hemortsluftvärnets batterier.

Till Wehrmachtgefolge räknades även personal och förband från de halvmilitära organisationer som under kriget underställdes Luftwaffe. Till dessa hörde Reichsarbeitsdienst och Transportkorps Speer.

Officerare och vederlikar

Personalkategorier

Personalkategori	Militär personal	Civilmilitär personal	Försvarstjänstemän
Aktiv stat	Truppenoffiziere Waffenoffiziere Ingenieuroffiziere	Offiziere der Sonderlaufbahnen Offiziere im Truppensonderdienst	Wehrmachtbeamte (Luftwaffe)
Reserven	Truppenoffiziere Waffenoffiziere Ingenieuroffiziere	Offiziere der Sonderlaufbahnen Offiziere im Truppensonderdienst	Wehrmachtbeamte (Luftwaffe)
Krigsförstärkning	Sonderführer	Sonderführer Ingenieure auf Kriegsdauer	Beamte auf Kriegsdauer

Anställningsförhållanden

De militära och civilmilitära officerskårerna förtecknades i olika rangrullor efter anställningsformen.^[16][17]

Rangrulla	Kategori	Betydelse	Samtida svensk term
A	aktive Offiziere	yrkesofficerare	officer på aktiv stat
B	Ergänzungsoffiziere	återanställda före detta aktiva officerare	saknade svensk motsvarighet
C	Offiziere des Beurlaubtenstandes	reservofficerare och lantvärnsofficerare	reservofficer landstormsofficer
D	Kriegsoffiziere	officerare befordrade under kriget framförallt från underofficerskåren	saknade svensk motsvarighet
E	Offiziere zur Verfügung	före detta officerare vilka kan inkallas vid mobilisering	officerare i personalreserven
E	Offiziere zur Dienstleistung	återanställda före detta officerare	officerare med arvodestjänst
E	Offiziere ausser Dienst	före detta officerare	pensionsavgångna officerare

Civilmilitär personal med officers tjänsteklass

Luftwaffes civilmilitära personal med officers tjänsteklass tillhörde följande personalkårer.

Personalkår	Betydelse	Samtida svensk term
Ingenieurkorps	tekniska officerare för flygmateriel	flygingenjörer
Sanitätsoffiziere	medicinalofficerare	flygläkare
Flugführerkorps	flygförare i icke stridande befattningar	saknade svensk motsvarighet
Nautikerkorps	flygmät- och navigationspersonal	saknade svensk motsvarighet
Musikmeister	musikofficerare	musikdirektörer
Verwaltungsdienst (TSD)	förvaltningsofficerare	intendenturofficerare
Wehrmachtsrichter (TSD)	juridiska officerare	saknade svensk motsvarighet

Truppensonderdienst (TSD) bildades som en särskild civilmilitär personalkategori 1944, genom överföring av försvarstjänstemän till den civilimilitära officerskåren. Det fanns två kategorier av TSD, dels intendenturofficerskåren TSD (V), som bildades av intendenter och krigskassörer, dels auditörofficerskåren TSD (R), som bildades av auditörer. ^[18][19]

Sonderführer och krigsingenjörer

Sonderführer var befäl med officers tjänsteställning, som enbart på grund av sina civila fackkunskaper inplacerades i befattningar i krigsorganisationen som inte kunde fyllas med militärt utbildat befäl. Allt eftersom kriget gick minskade antalet Sonderführer, inte minst för att dessa fick tilläggsutbildning och kunde övergå i officerskåren.^[20][21] I Luftwaffe fanns därtill en liknande personalkategori, krigsingenjörer (Ingenieure auf Krigsdauer), som på grund av sina civila fackkunskaper inplacerades i krigsbefattningar som egentligen skulle ha besatts med officerare från flygingenjörskåren.

Utbildning

Officersutbildning

Den fredstida officersutbildningen ägde rum vid fyra flygkrigsskolor i Dresden, Fürstenfeldbruck (München), Wildpark-Werder (Potsdam) och Gatow (Berlin). 1939 utexaminerades ungefär ettusen nya officerare per år. För att bli antagen till officersaspirant krävdes studentexamen, fullgjord arbetsplikt i RAD samt förberedande militär utbildning i SA.^[22]

Utbildningen vid flygkrigsskolorna var treårig. För blivande officerare i flygtrupperna var utbildningen upplagd enligt nedan.

• Första året omfattade grundläggande militär utbildning i infanteritjänst.
• Andra året omfattade grundläggande flygutbildning och befälsutbildning samt teoretisk utbildning.
• Tredje året omfattade högre teoretisk utbildning tillsammans med kadetter från luftvärnet och flygsignaltrupperna.^[23]

Officersaspiranten befordrades efter 18 månader till Gefreiter, efter 20 månader till Unteroffizier och efter andra året till Fähnrich. Fem månader före utbildningens slut skedde befordran till Oberfähnrich.^[24]

Flygingenjörer

För att bli anställd som flygingenjör krävdes fullgjord värnplikt, reservofficersutbildning samt diplomingenjörsexamen i flygplanskonstruktion samt avlagd statsexamen för flygplanskonstruktörer (Flugbaumeister). Diplomingenjörer med tre års tjänst som civilanställd ingenjör vid Luftwaffe anställdes också.^[25]

Grader för officerare

Truppofficerare	Ingenjörsofficerare	Tygofficerare
Leutnant	Leutnant (Ing.)	Leutnant (W)
Oberleutnant	-	Oberleutnant (W)
Hauptmann	-	Hauptmann (W)
Major	-	Major (W)
Oberstleutnant	-	Oberstleutnant (W)
Oberst	-	Oberst (W)
Generalmajor		-
Generalleutnant		-
General	-	-
Generalfeldmarschall		-
Reichsmarschall	-	-

Ingenjörsofficerare, Ingenieuroffiziere des Flugwesens, förde militära grader med förkortningen (Ing.) inom parentes. Några officerare med högre grad än Leutnant hann inte utbildas innan krigets slut.^[26]

Tygofficerare, Offiziere im waffentechnischem Dienst, förde militära grader med bokstaven W inom parentens.

Grader för officerares vederlikar

Motsvarande militär grad	Flygingenjörer	Flygläkare	Flygförarkåren	Flygnavigatörskåren
Leutnant	Flieger-Ingenieur	Assistenzarzt	Flugführer	Flieger-Nautiker
Oberleutnant	Flieger-Oberingenieur	Oberarzt	Oberflugführer	Flieger-Obernautiker
Hauptmann	Flieger-Hauptingenieur	Stabsarzt	Hauptflugführer	Flieger-Hauptnautiker
Major	Flieger-Stabsingeniuer	Oberstabsarzt	Stabsflugführer Stabsflugführer 1. klasse	Flieger-Stabsnautiker Fliegerstabsnautiker 1. klasse
Oberstleutnant	Flieger-Oberstabsingeniuer	Oberfeldarzt	-	-
Oberst	Flieger-Hauptstabsingenier (Flieger-Oberstingenieur)	Oberstarzt	-	-
Generalmajor	Flieger-Chefingenieur (Flieger-Generalingenieur)	Generalarzt	-	-
Generalleutnant	Leitender Fliger-Chefingeniur (Flieger-Generalstabsingenieur)	Generalstabsarzt	-	-

Grader för officerares vederlikar (forts.)

Motsvarande militär grad	TSD (V)	TSD (R)	Sonderführer	Krigsingenjörer	Musikdirektörer
Leutnant	Zahlmeister	-	Sonderführer in Stellen eines Oberleutnants oder Leutnants	Fl.-Ingenieur a. K	Musikmeister
Oberleutnant	Oberzahlmeister	-	-	Fl.-Oberingenieur a. K	Obermusikmeister
Hauptmann	Stabsintendant	Stabsrichter	Sonderführer in Stellen eines Hauptmanns	Flieger-Hauptingenieur a. K	Stabsmusikmeister
Major	Oberstabsintendant	Oberstabsrichter	Sonderführer in Stellen eines Stabsoffiziers	Fl.-Stabsingenieur a. K	Musikinspizient
Oberstleutnant	Oberfeldintendant	Oberfeldrichter	-	-	Obermusikinspizient
Oberst	Oberstintendant	Oberstrichter	-	-	-
Generalmajor	Generalintendant	Generalrichter	-	-	-
Generalleutnant	Generalstabsintendant	Generalstabrichter	-	-	-

• Sonderführer in Stellen eines Oberleutnants oder Leutnants = Sonderführer i befattning som löjtnant eller fänrik.
• Sonderführer in Stellen eines Hauptmanns = Sonderführer i befattning som kapten.
• Sonderführer in Stellen eines Stabsoffiziers = Sonderführer i befattning som regementsofficer.^[27]

Underofficerare och manskap

I Luftwaffe ingick fast anställd och värnpliktig personal. De värnpliktiga tjänstgjorde i fredstid 2 år. Den fast anställda personalen kunde ingå avtal om anställning för 4 ½ eller 12 års anställning. Efter tolv års anställning kunde en begränsad del av underofficerarna få kvarstå i tjänst, dock högst med arton års anställning. Efter tjänstetidens slut hade de med tolv års anställning företräde till anställning i statlig tjänst.^[28]

Personalkategorier

Strax före krigsutbrottet 1939 tillhörde Luftwaffes underofficerare och manskap följande personalkategorier.^[29]

Kategori	Tjänstgöringsförhållanden	Vapenslag	Befattningar
Flygande personal	Fast anställda med 12 års tjänsteförpliktelse	Flygtrupperna	flygförare flygspanare flygsignalister färdmekaniker
Flygteknisk personal	Fast anställda med 12 års tjänsteförpliktelse	Flygtrupperna	flygmekaniker flygmotormontörer flygplanhantverkare flygplanelektriker flyginstrumentmakare vapenmekaniker fallskärmstekniker flygradiopersonal flygfotopersonal
Fallskärmsjägarpersonal	Fast anställda med 12 års tjänsteförpliktelse	Fallskärmsjägarna	..
Artilleripersonal	Värnpliktiga Fast anställda med 4½ års tjänsteförpliktelse Fast anställda med 12 års tjänsteförpliktelse	Luftvärnsartilleriet	..
Flygsignalpersonal	Värnpliktiga Fast anställda med 4½ års tjänsteförpliktelse Fast anställda med 12 års tjänsteförpliktelse	Flygsignaltrupperna	radiosignalister telefonister radiobilsförare
Allmän tjänst	Värnpliktiga Fast anställda med 4½ års tjänsteförpliktelse	Flygtrupperna Luftvärnsartilleriet Flygsignaltrupperna	stationsmanskap förrådspersonal trupptjänstpersonal fordonsförare musikpersonal sjukvårdspersonal

Utbildning

Vid uttagning av värnpliktiga liksom vid anställning av fast anställt manskap lämnades företräde åt dem som hade särskild kompetens inom flygområdet. Dit hörde i första hand de som fått flyg- eller flygteknisk utbildning inom Nationalsozialistischer Fliegerkorps eller Hitler Jugend, specialarbetare inom flygindustrin och civilanställda arbetare vid Luftwaffes egna verkstäder.^[30]

Flygande personal

Före krigsutbrottet fick det fast anställda manskapet i flygtjänst först en grundläggande allmänmilitär utbildning, sedan en utbildning enligt följande:

• Flygförare 18 månaders utbildning vid flygskola
• Flygspanare 9 månader vid flygspanarskola
• Flygsignalister 9 månader vid flygsignalförbanden och vid flygsignalskola
• Färdmekaniker 6 månader vid flygmekanikerskola och 3 månader vid flygvapenskola

Flygsignalister och färdmekaniker utbildades även till flygskyttar.^[31]

Civilanställning

Under elfte och tolfte anställningsåret genomgicks Luftwaffes underofficerare kurser för kommande civilanställning vid en Luftwaffenfachschule. Kurs A ledde till högre examen (Abschlussprüfung I motsvarande befordringsexamen för statstjänstemän i högre mellankategorin) och kurs B till en lägre examen (Abschlussprüfung II motsvarande befordringsexamen för statstjänstemän i lägre mellankategorin). Underofficerare som inte var lämpade för denna utbildning deltog obligatoriskt i kurs C, där utbildningen omfattade tyska språket, matematik, maskinskrivning samt politisk undervisning.^[32]

Många av Luftwaffes underofficerare blev efter avslutad tolvårig tjänst försvarstjänstemän (se nedan).

Grader för underofficerare och manskap

Flygrupperna, flygsignaltrupperna, fallskärmsjägarna, sjukvårdstjänsten, fortifikationsförbanden	Luftvärnsartilleriet samt fallskärmsjägarnas artilleri	Officersaspiranter och kadetter
Flieger Funker Fallschirmjäger Sanitätssoldat Baupionier	Kanonier	Fahnenjunker
Gefreiter	Gefreiter	Fahnenjunker-Gefreiter
Obergefreiter	Obergefreiter	-
Hauptgefreiter	Hauptgefreiter	-
Unteroffizier Oberjäger	Unteroffizier	Fahnenjunker-Unteroffizier
Unterfeldwebel	Unterwachtmeister	Fähnrich
Feldwebel	Wachtmeister	-
Oberfeldwebel	Oberwachtmeister	Oberfähnrich
Stabsfeldwebel	Stabswachtmeister	-

Oberjäger var tjänstegrad i fallskärmsjägarna.

Försvarstjänstemän

Försvarstjänstemän (Wehrmachtbeamte) var statstjänstemän som tjänstgjorde i Luftwaffe i administrativa, rättsvårdande och tekniska befattningar. De var inte civilanställda, då de bar uniform och gradbeteckningar. Försvarstjänstemännens personalstruktur var dock inte militär, med officerare och underofficerare, utan ordnad som den civila statsförvaltningens, i fyra olika personalkategorier. De avlönades inte efter de militära löneplanerna, utan efter de civila.

Personalkategorier

Kategori	Civil utbildningsnivå	Tjänsteställning som fullmaktsanställd
einfache Dienst (lägre tjänstemän)	Folkskola	Feldwebel - Oberfeldwebel
mittlere Dienst (lägre mellantjänstemän)	Realexamen	Stabsfeldwebel - Oberleutnant
gehobene Dienst (högre mellantjänstemän)	Studentexamen	Oberleutnant - Oberstleutnant
höhere Dienst (högre tjänstemän)	Akademisk examen	Hauptmann - Generalleutnant

Utbildning

I det militära rekryterades försvarstjänstemännen i stor utsträckning som militäraspiranter, Militäranwärter, dvs. bland före detta underofficerare med tolv års tjänst. Alla lägre tjänstemän, 90 % av lägre mellantjänstemännen och 50 % av de högre mellantjänstemännen var rekryterade på detta vis. De två sistnämnda kategorierna därvid lägre examen (Abschlussprüfung I) respektive högre examen (Abschlussprüfung II) vid en Wehrmachtfachschule (krigsmakten tillhörig fackskola). Högre mellantjänstemän i intendenturtjänst direktryterades bland studenter, som avtjänat två års värnplikt och genomgått ett års intendenturaspirantutbildning. Det var bara de akademiskt bildade högre tjänstemännen som i sin helhet rekryterades direkt från det civila livet. De var dock i regel reservofficersutbildade.^[33][34]

Tjänstetitlar för försvarstjänstemän

Motsvarande militära grad	Allmän förvaltningspersonal	Krigsrättspersonal	Teknisk personal Byggnadsteknisk personal Maskinteknisk personal	Meteorologisk personal
Feldwebel	Amtsgehilfe	Justizwachtmeister	-	-
Oberfeldwebel	Oberamtsgehilfe	Oberjustizwachtmeister	-	-
Stabsfeldwebel	"Regierungsassistent"	"Justizassistent"	"Werkführer" "Technische Assistent"	"Wetterdienstassistent"
Leutnant	"Regierungssekretär" a.p. Regierungsinspektor	"Justizsekretär" a.p. Kriegsgerichtsinspektor	"Werkmeister" "Waffenmeister" "Technische Sekretär" "Maschinenmeister" a.p. Regierungsbauinspektor a.p. Techn. Regierungsinspektor	"Wetterdienstsekretär"
Oberleutnant	"Regierungsobersekretär" Regierungsinspektor	"Justizobersekretär" Kriegsgerichtsinspektor	"Oberwerkmeister" "Waffenrevisor" "Techn. Obersekretär" "Obermaschinenmeister" Regierungsbauinspektor Techn. Regierungsinspektor	"Wetterdienstobersekretär" Regierungsinspektor
Hauptmann	Regierungsoberinspektor Regierungsamtmann [med mindre än tre års tjänst som sådan] Regierungsassessor Regierungsrat [med mindre än tre års tjänst som sådan]	Kriegsgerichtsoberinspektor Kriegsgerichtsassessor Kriegsgerichtsrat [med mindre än tre års tjänst som sådan]	Regierungsoberbauinspektor Techn. Regierungsoberinspektor Techn. Regierungsamtmann [med mindre än tre års tjänst som sådan] Regierungsbauassessor Regierungsbaurat [med mindre än tre års tjänst som sådan]	Regierungsoberinspektor Regierungsamtmann [med mindre än tre års tjänst som sådan] Regierungsassessor Regierungsrat [med mindre än tre års tjänst som sådan]
Major	Regierungsamtmann Regierungsamtsrat Regierungsrat	Kriegsgerichtsrat	Techn. Regierungsamtmann Techn. Regierungsamtsrat Regierungsbaurat	Regierungsamtmann Regierungsamtsrat Regierungsrat
Oberstleutnant	Regierungsamtsrat [med högre tjänsteställning] Oberregierungsrat	Oberkriegsgerichtsrat	Regierungsoberbaurat	Regierungsamtsrat [med högre tjänsteställning] Oberregierungsrat
Oberst	Ministerialrat	Oberstkriegsgerichtsrat	Regierungsbaudirektor	Regierungsdirektor
Generalmajor	Ministerialdirigent	Reichskriegsgerichtsrat	-
Generalleutnant	Ministerialdirektor	Senatspräsident beim Reichskriegsgericht	-

• Rak stil = Einfache Dienst (lägre tjänstemän).
• "Rak stil" inom ciatationstecken = Mittlere Dienst (mellantjänstemän).
• Fetstil = Gehobene Dienst (högre mellantjänstemän).
• Kursiv = Höhere Dienst (högre tjänstemän). Med akademisk examen.

Se även

• Gradbeteckningar i Luftwaffe 1935-1945

Noter

1. ↑ Försvarsstabens underrättelseavdelning, Arméer, flottar och flyg. Uppgifter om utländska försvarsorganisationer, Stockholm 1939, s. 239.
2. ↑ Försvarsstabens underrättelseavdelning, a.a., s. 240.
3. ↑ Försvarsstabens underrättelseavdelning,a.a., s. 242
4. ↑ Försvarsstabens underrättelseavdelning, a.a., s. 242-3.
5. ↑ Försvarsstabens underrättelseavdelning, a.a., s. 242-3.
6. ↑ http://www.infobitte.de/free/lex/ww2_Lex0/l/luftwaffenfelddivisionen.htm 2009-02-09
7. ↑ http://www.bundesarchiv.de/foxpublic/ECD5FFF30A06221200000000805BB354/frame.jsp?detail=findmittelinfo.html&oben=findmittelinfo_oben.html 2008-02-09
8. ↑ http://www.infobitte.de/free/lex/ww2_Lex0/l/luftwaffenfelddivisionen.htm 2009-02-09
9. ↑ http://www.bundesarchiv.de/foxpublic/ECD5FFF30A06221200000000805BB354/frame.jsp?detail=findmittelinfo.html&oben=findmittelinfo_oben.html 2008-02-09
10. ↑ War Department, Technical Manual TM-E 30-451, Handbook of German Military Forces, 1945, p. X-7. http://www.ibiblio.org/hyperwar/Germany/HB/HB-10.html 2008-11-18
11. ↑ War Department, a.a., p. X-7,8. http://www.ibiblio.org/hyperwar/Germany/HB/HB-10.html 2008-11-18
12. ↑ War Department, a.a., p. X-9. http://www.ibiblio.org/hyperwar/Germany/HB/HB-10.html 2008-11-18
13. ↑ Försvarsstabens underrättelseavdelning, a.a., s. 238.
14. ↑ Dirk Richhardt, Auswahl und Ausbildung junger Offiziere 1930-1945, Diss., Magdeburg 2002, sid. 258 http://deposit.ddb.de/cgi-bin/dokserv?idn=975984101&dok_var=d1&dok_ext=pdf&filename=975984101.pdf 2008-11-20
15. ↑ K. Zentner, Illustrierte Geschichte des Zweiten Weltkrieges, Stuttgart/Hamburg, 1963, sid, 325.
16. ↑ Richhardt, a.a., s. 230
17. ↑ War Department, a.a., P. i-11. http://www.ibiblio.org/hyperwar/Germany/HB/HB-1.html 2008-11-20
18. ↑ War Department, a.a., s. I-11. http://www.ibiblio.org/hyperwar/Germany/HB/HB-1.html 2008-11-20
19. ↑ Richhardt, a.a., s. 156-7. http://archiv.ub.uni-marburg.de/diss/z2005/0100/pdf/ddr.pdf 2008-11-20
20. ↑ War Department, a.a., p. I-12.
21. ↑ Richhardt, a.a., s. 153.
22. ↑ Försvarsstabens underrättelseavdelning, a.a., s. 249
23. ↑ Försvarsstabens underrättelseavdelning, a.a., s. 249
24. ↑ Försvarsstabens underrättelseavdelning, a.a., s. 249
25. ↑ Försvarsstabens underrättelseavdelning, a.a., s. 246.
26. ↑ Richardt, a.a., s. 246-7.
27. ↑ Wehrmachtbesoldung 1945 http://www.panzerworld.net/saleries.html 2008-11-21
28. ↑ Försvarsstabens underrättelseavdelning, a.a., s. 244-5.
29. ↑ Försvarsstabens underrättelseavdelning, a.a., s. 245-6.
30. ↑ Försvarsstabens underrättelseavdelning, a.a., s. 247.
31. ↑ Försvarsstabens underrättelseavdelning, a.a., s. 247.
32. ↑ Försvarsstabens underrättelseavdelning, a.a., s. 222-223.
33. ↑ War Department, a.a., p. I-11, http://www.ibiblio.org/hyperwar/Germany/HB/HB-1.html 2008-11-21
34. ↑ Die Wehrmachtsbeamten http://www.lexikon-der-wehrmacht.de/Soldat/Wehrmachtsbeamte-R.htm 2008-11-21