Civilmilitär

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Civilmilitär var sedan 1885 en beteckning på den svenska krigsmakten tillhörig uniformerad personal, som inte var krigsmän. (Före 1885 tillhörde dessa arméns och flottans civilstater.) Sedan krigsmannabegreppet utvidgats till att omfatta all uniformerad personal, betecknade civilmilitär en försvarsmakten tillhörig uniformerad personal (krigsman) i specialbefattning för vilken krävdes särskild civil kompetens. Den civilmilitära personalen hade begränsad befälsrätt, dvs. befälsrätten kunde enbart utövas över direkt underställd militär personal. Å andra sidan hade militära chefer begränsad befälsrätt över den civilmilitära personalen vad avsåg deras speciella kompetensområde. Civilmilitärer var bl.a. personal tillhörande fältläkar- och fältveterinärkårerna samt armétekniker.

Civilmilitär personal var inte tilldelade militära grader, men de tjänster de innehade tillhörde viss tjänsteklass, varigenom de blev vederlikar med en viss militär grad. T.ex. hade en regementsläkare majors tjänsteklass, en fältläkare överstelöjtnants, etc. De bar normala gradbeteckningar men med färgade kantsnören. Sedan 1983 tillhör de flesta personalkategorier som tidigare tillhörde den civilmilitära personalen den militära personalen. Så är t.ex. fältläkarkårens och marinläkarkårens personal samt flygläkarna är numera medicinalofficerare. De utmärks dock fortfarande särskilt på uniformen genom yrkesband, som visar att särskilda kriterier (civil kompetens) för befälsställning föreligger.

Civilmilitärer får inte förväxlas med i försvarsmakten verksam uniformerad civil personal. Dessa tillhörde krigsorganisationen och var uniformerad personal (krigsman) utan egentlig befälsrätt. De befattningar de innehade var dock tilldelade viss tjänstegrupp, varigenom de blev vederlikar med viss militär grad. En maskinist vid ett krigssjukhus tillhörde sålunda sergeants tjänstegrupp. Under beredskapen hade denna kategori ställning som försvarstjänstemän och bar brandgula gradbeteckningar där stjärnor ersattes av romber. I den senare krigsorganisationen bar de vita gradbeteckningar av vanlig typ. Mellan 1972-1983 bar de tjänstegruppbeteckningar i vitt vilka visade befattningens tillhörighet till någon av tjänstegrupperna 1-4. De var vederlikar inte med en bestämd tjänstegrad, utan med en viss befälsnivå. Tjänstegrupp 1 var vederlikar med gruppbefäl, tjänstegrupp 2 med plutonsbefäl, tjänstegrupp 3 med kompanibefäl och tjänstegrupp 4 med regementsbefäl.

Idag motsvaras denna kategori av totalförsvarspliktig och tjänstepliktig personal samt av krigsplacerad civilanställd personal. De utmärks på uniformen av yrkestecken och yrkesband och bär i fall de tilldelats tjänsteställning motsvarande fänrik och uppåt (befäl med officers tjänsteställning) tjänsteställningstecken i vitt istället för gradbeteckning.

Bägge dessa kategorier får heller inte förväxlas med vid försvarsmakten civilanställd personal. Det är tjänstemän och anställda som står i ett normalt arbetsrättsligt avtalsförhållande till försvarsmakten och tjänstgör inom fredsorganisationen. Som krigsplacerade kunde de dock vara civilmilitärer eller civila i krigsorganisationen. Idatg kan de vara krigsplacerade som militär personal i högst fanjunkares grad eller som befäl med officers tjänsteställning.

Innehåll

Civilmilitär personal 1837

Se: Arméns civila och ecklesiastika tjänstemän 1837

Civilmilitär personal 1885

Se: Civilmilitär personal 1885

Se även

Finland

I Finland motsvaras yrkesofficerare och reservofficerare med yrkesband samt befäl med officers tjänsteställning av specialofficerare och militärtjänstemän.

Personliga verktyg