The Rasmus
Från Rilpedia
| The Rasmus | ||
|---|---|---|
 |
||
| Information | ||
| Bakgrund | Mall:Landsdata Finland Helsingfors | |
| Genre(r) | Alternative rock [1] Rock [2][3] Gothic rock [2] Funkrock (under tidig karriär) |
|
| Aktiva år | 1994-idag | |
| Skivbolag | Warner Music Finland (1996-2000) Playground Music (2001-idag) |
|
| Artistsamarbeten | Lovestone, Kwan, Killer, Hay & Stone | |
| Webbplats | www.therasmus.com | |
| Medlemmar | ||
| Lauri Ylönen Eero Heinonen Pauli Rantasalmi Aki Hakala |
||
| Tidigare medlemmar | ||
| Janne Heiskanen | ||
The Rasmus är en finländsk rockgrupp som bildades under namnet Rasmus 1994 i Helsingfors. De fyra medlemmarna Lauri Ylönen (sång), Eero Heinonen (bas), Pauli Rantasalmi (gitarr) och Janne Heiskanen (trummor) startade bandet i skolan i slutet av året. Dåvarande trummisen, Heiskanen hoppade av bandet 1998 och ersattes kort därefter av Aki Hakala.
Bandet har spelat varierad rockmusik på varje album, vilket har gjort det svårt att sammanfatta deras musik i endast en genre. Därför benämns den vanligtvis som alternative rock. The Rasmus är idag ett av Finlands mest framgångsrika rockband med fler än 2,5 miljoner sålda album världen runt. [4] De har givit ut sex studioalbum, ett samlingsalbum samt 22 singlar. Bland populära låtar kan nämnas singlarna Liquid, F-F-F-Falling, In the Shadows, First Day of My Life, Funeral Song (The Resurrection), No Fear och Livin' in a World Without You.
Redan vid 17-årsåldern hade medlemmarna fått skivkontrakt med Warner Music Finland och de har givit ut tre album genom skivbolaget. Under sekelskiftet ville de dock satsa på en internationell karriär, vilket de lade grunden för i Skandinavien med deras fjärde album Into. I Sverige slog de igenom för första gången med sommarhiten F-F-F-Falling på ett antal olika radiostationer. Deras största genombrott kom med hiten In the Shadows från albumet Dead Letters från 2003.
The Rasmus hör även till grundarna av den finländska föreningen Dynasty tillsammans med grupperna Killer (splittrade) och Kwan. Föreningen varade från 1999 till 2005, men kom senare att bli ett skivbolag istället. Skivbolaget heter Dynasty Recordings och ägs av Lauri Ylönen och Pauli Rantasalmi tillsammans med två vänner.
Namnet "Rasmus" har ingen koppling med det svenska mansnamnet, utan är enligt Eero Heinonen en kombination av orden "trash" (som i "trashig" musik) och "mosh" (från ordet moshpit). [5]
Innehåll |
Historia
1994-1995: Gruppen bildas och vägen till skivkontrakt
The Rasmus historia börjar i det tidiga 1990-talet i Helsingfors. Bandet växte fram under 1994 på Skomakarböles gymnasieskola av medlemmarna Eero Heinonen (bas), Lauri Ylönen (sång) och Pauli Rantasalmi (gitarr) som alla läste på skolan. De hade under ett tag kallat sitt band för både "Sputnik" och "Anttila", men när Janne Heiskanen (trummor) gick med gruppen precis innan de spelade deras första show på skolans julavslutning samma år, fick de slutligen namnet "Rasmus". [6] Under sommaren 1995 kom deras tur då de stötte på deras blivande manager och producent Teja Kotilainen, som såg dem uppträda på Oranssi Club. Kotlainen uppmärksammades särskilt av deras riviga och skickliga attityd och deras egna, goda och svängiga låtar. [7]
| ” | Vi kände honom redan. Vi blev tillsammans ett starkt team och det är vi fortfarande. Vi insåg redan då att detta var början på mycket hårt arbete. [8] | ” |
De unga medlemmarna bestämde sig för att ta chansen, så de skrev på ett kontrakt för Teja G. Records. I december senare det året gav Rasmus ut sin första EP-skiva 1st, innehållande fyra låtar. Skivan, som var helt skriven av bandmedlemmarna, gavs ut självständigt genom Teja Kotilainens egna kontrakt. Den hade snart sålt i tillräckligt många exemplar för att fånga intresse hos Warner Music Finland, och skivbolaget skrev kontrakt med gruppen 1996.
1996-1998: De tre första albumen
Den 23 september 1996 gav Rasmus ut det första studioalbumet Peep genom Warner Music, som kom att bli en stor succé i Finland där det sålde guld. [9] Efter första EP-skivan 1st, gavs även två andra EP-skivor ut - 2nd och 3rd som alla sålde ungefär lika bra. Bandet gillade inte att spela för mycket covers eftersom det enligt de själva inte blir lika stor utmaning. Till Peep gjordes därför endast en cover, Ghostbusters av Ray Parker Jr..
| ” | Alla andra band i vår ålder spelade covers, men vi ville klara oss på egen hand. När vår första (radio)singel Funky Jam nådde radiostationerna började det att gå framåt. Våra liv ändrades så mycket det året, vi hade svårt att kontrollera det. [10] | ” |
En uppföljare gavs ut redan i augusti nästa år med titeln Playboys. Detta album hade en mycket blandad genre; det fanns spår av både alternative rock, pop punk, funkrock och reggae. Denna gången var inte Teja Kotilainen producent för albumet, utan Ilkka Herkman. Dock var ändå albumet till stor del självproducerat, precis som det förra. Det var också första gången som bandet gav ut singlar från ett album. Dessa var Blue, Kola, Playboys och Ice. Blue och Ice hamnade tvåa respektive trea på Finlands singellista och det ledde till att även Playboys sålde guld i Finland. Till detta albumet gjordes även bandets första musikvideo till låten Playboys. Dock blev den ingen större succé på TV då den inte tycktes ha tillräckligt hög kvalité.
Den 2 november 1998 gav Rasmus ut sitt tredje studioalbum, Hellofatester vilket producerades av Teja Kotilainen. Trots att singeln Liquid framröstades till årets bästa låt i Finland [9] både av fans och kritiker, gjorde detta albumet ingen särskild stor succé - den nådde endast plats 16 under 11 veckor på den finska albumlistan [11] och sålde inte så många exemplar som bandet hade förväntat sig. Därför gav bandet endast ut två singlar till albumet - Liquid (1998) och Swimming with the Kids året därpå. Albumets enda musikvideo gjordes till Liquid.
1999-2002: Ny trummis, producent och skivbolag
Den relativt dåliga försäljningen av Hellofatester var en av anledningarna till att deras trummis Janne Heiskanen inte längre kände sig motiverad till att fortsätta i bandet. Efter en lång semester i Indien hade han officiellt meddelat sitt beslut att hoppa av. Istället bildade han under 1999 ett eget band vid namn Lovestone. De övriga medlemmarna ägnade därför mycket tid åt att hitta en ersättare. Dock dröjde det inte länge innan gitarristen Pauli Rantasalmi fick syn på trummisen Aki Hakala, som för närvarande spelade lite till och från i grupperna Killer och Kwan, vilka Rantasalmi delvis var producenter för. Efter att Rantasalmi hade jammat med honom under några pass, gick även resten av medlemmarna med på att låta Hakala få bli deras nya trummis.
| ” | Pauli frågade mig om jag ville gå med i bandet efter att vi hade jammat tillsammans, vilket var väldigt bra eftersom att jag i stort sett suger på allting förutom att spela trummor. | ” |
Med deras nya trummis fortsatte bandet att skriva ny musik. De hade till slut fått ihop tillräckligt med material för ännu en uppföljare som de hoppades skulle sälja bättre än Hellofatester. Denna gången satsade de internationellt, därför började de med att söka efter nya producenter att arbeta med. Efter ett tag fick de kontakt med den svenska producent-duon Mikael Nord Andersson och Martin Hansen i Stockholm, vilket ledde till att Rasmus även kom att byta skivbolag från Warner Music Finland till Playground Music. Deras tidigare manager och producent Teja Kotilainen hade också bytt skivbolag vid sekelskiftet och ersattes därför av Seppo Vesterinen, som även är manager för HIM. Detta var dock inte det enda som byttes - även deras namn ändrades från "Rasmus" till "The Rasmus". Anledningen till varför bandet lade till "The" i namnet, var för att de hade blivit förväxlade med den svenska diskjockeyn DJ Rasmus. [8]
Efter månader av arbete i den nya studion Nord Studios i Bromma med deras nya producenter, gavs deras fjärde album Into ut den 29 oktober 2001 genom Playground Music. Aki Hakala kände sig snabbt som en i gruppen. Den första låten han fick medverka på var balladen Last Waltz som kom att bli spår tio på albumet. Till skillnad från bandets tidigare album, var Into ett mer pop/rock-influerat album, utan några spår av funkrock/pop punk som de tidigare hade varit kända för. Inte minst fansen lade märke till genrebytet när första singeln F-F-F-Falling gavs ut i april 2001. Med albumets övriga singlar Chill, Madness och Heartbreaker blev Into deras första skandinaviska genombrott. I samband med albumet gjorde de även en turné i Skandinavien där de fick vara förband åt bland andra HIM, Red Hot Chili Peppers och Roxette inför en publik på ca 40 000 människor.
I november 2001 gav de ut ett samlingsalbum med namnet Hellofacollection, där de hade samlat sina största hits från Peep (1996) till Into (2001).
2003-2004: Genombrottet med Dead Letters
Den 21 mars 2003 gav The Rasmus ut deras femte album Dead Letters, som kom att bli deras allra största genombrott. Även detta album producerades av Mikael Nord Andersson och Martin Hansen. Den första singeln In the Shadows gavs ut i mars 2003 och lade grunden till albumets stora succé för resten av det året. Den kom till och med att bli bandets största hit genom tiderna. Albumets övriga singlar var In My Life, First Day of My Life, Funeral Song (The Resurrection) och Guilty. Med många välgjorda musikvideor och populära singlar med spår av både alternative rock, gothic rock och poprock, tog albumet Dead Letters The Rasmus till mainstream-scenen. Det hamnade etta i både Finland, Tyskland, Österrike samt Schweiz [12][13] och sålde i mer än 300 000 exemplar. [4] I samband med albumet begav sig The Rasmus ut på sin första riktiga Europa-turné, Dead Letters Tour. De spelade i näst intill samtliga stora länder i Europa, bland annat England, Frankrike, Italien, Grekland, Tyskland, Ryssland och Spanien. I november spelade de även för första gången i USA, Kanada och Mexiko.
I oktober 2004 samarbetade Lauri Ylönen på låten Bittersweet tillsammans med det cello-baserade metalbandet Apocalyptica och Ville Valo från HIM. Låten gavs ut som singel den 29 november samma år och finns även med på Apocalypticas självbetitlade album Apocalyptica. Singeln hamnade etta i Finland, åtta i Schweiz samt plats 53 i Sverige. [14] Det gjordes även en video till låten som blev någorlunda populär på MTV.
Den 22 november 2004 gav The Rasmus ut sin allra första konsert-dvd, Live Letters. Dvd:n består i huvudsak av 11 livespår från en spelning på Gampel Open Air i Schweiz den 21 augusti 2004. Det finns även en hel del extramaterial, bland annat samtliga sju musikvideor till albumet Dead Letters.
I november 2005 samarbetade Ylönen ännu en gång med Apocalyptica, fast denna gång utan Ville Valo. Låten hette Life Burns! och gavs ut som singel den 4 november 2004. Det gjordes även en video till låten, filmad i Tallinn samma år. Singeln nådde plats 17 i Finland, 80 i Schweiz och 61 i Österrike. [15].
Efter den stora succén med Dead Letters var bandet tillbaka i Nord Studios för att påbörja inspelningen på deras uppföljare, Hide from the Sun. Under våren 2005 ägnade bandet mycket tid åt att repa i studion. När sommaren kom blev det ett par spelningar på festivaler i Finland, bland annat Ankkarock som nästan blivit som en tradition för bandet. I augusti senare det året gavs albumets första singel No Fear ut, som genast började spelas på radiostationerna i Europa.
2005-2006: Hide from the Sun
Albumet Hide from the Sun gavs ut den 12 september, vilket var The Rasmus sjätte studioalbum. Hide from the Sun var något mörkare än Dead Letters, och nu spelade de inte längre den popstil som funnits på de två tidigare albumen. En del påstod att The Rasmus numera var Helsingfors svar på Kent. [16] Trots att många av låtarna verkade mörka, menade Lauri Ylönen att det samtidigt fanns mycket skönhet i dem. På låten Dead Promises, som innehåller en del cello, tog bandet hjälp av sina vänner Apocalyptica, eftersom de är erfarna cello-spelare. Albumet sålde platina innan det ens hade givits ut officiellt. Detta skedde på en startfest som bandet anordnade, där de även spelade en konsert. Albumets turné hette Hide from the Sun Tour.
Uppföljaren till singeln No Fear blev Sail Away, följt av Shot. Ett tag hade även Immortal planerats ges ut som singel, men blev istället endast en musikvideo. Den skapades av bandets basist Eero Heinonen och är baserad på klipp från olika konserter med bandet.
I januari och februari 2006 turnerade The Rasmus tillsammans med HIM och glamrock-gruppen Negative i Ryssland, Tyskland, Österrike samt Schweiz. Efter det fortsatte The Rasmus sin turné ensamma i bland annat Japan, Sydafrika, Colombia och Mexiko. Senare i augusti och september samma år, spelade bandet tillsammans med Lostprophets och Kill Hannah i USA.
I september 2006 tog Eero Heinonens egna band Hay & Stone (bildat som ett sidprojekt under 2003) fart då de gav ut sitt debutalbum Making Waves den 20 september 2006. En del konserter följde även i Finland, men dock aldrig utanför Finlands gränser.
2007-2009: Black Roses och Desmond Child
Under vintern 2006 vilade bandet upp sig i Helsingfors och började samtidigt skriva nya låtar till ett kommande album. De hade mött den amerikanska producenten Desmond Child i Dominikanska republiken den 3 november som gärna ville arbeta med gruppen. Detta ledde även till att bandet fick chansen att få spela in i USA. Albumets första singel Livin' in a World Without You hade radiopremiär i slutet av juli men släpptes inte som singel för än i mitten av september. Black Roses gavs ut i Sverige den 24 september 2008.
Albumet Black Roses hade ett mer elektronisk ljud med inslag av poprock i refrängerna. Bandet har vid flera tillfällen använt sig egna benämning - "death pop". Ljudmässigt har det skett en stor förändring i musiken, som kan klassas som både alternative rock och synthrock.
I oktober 2008 gjorde The Rasmus en gemensam konsert i Finland tillsammans med Von Hertzen Brothers och Mariko. Turnén hette Dynasty Tour 2008 och innefattade sju spelningar.
Den andra singeln Justify gavs ut i januari 2009, drygt en vecka innan starten av albumets turné Black Roses Tour.
The Rasmus musik
Under de tidiga åren av The Rasmus historia bestod låtarna av mycket blandade musikgenrer. De hade ofta en hel del medverkande musiker på sina studioalbum som spelade bland annat saxofon, cello, trumpet och piano. Mellan Peep och Hellofatester kan man säga att deras musikstil var en blandning av rock, pop, funk och jazz.
Under Into hade stilen övergått till pop/rock eller så kallad "soft rock". Dead Letters blev lite tyngre rock och mindre pop. Detta fortsatte även på Hide from the Sun vars genre också var rock, fast lite hårdare. Nu för tiden spelar de inte längre funk eller jazz. De har heller inte med tillagda instrument som piano, saxofon eller trumpet. De enda instrument som de ibland har med på de nyare albumen är fiol och cello. Man kan därför dra slutsatsen att The Rasmus musikstil har ändrats väldigt mycket under åren.
Priser
- 1996
- Finnish Grammy Award: Bästa nykomling
- 1998
- 1999
- Finnish Music Video Festival: Bästa musikvideo (Liquid)
- 2002
- Emma Gaala: Bästa grupp, Bästa pop/rock-album (Into), Bästa album (Into) och Bästa låt (F-F-F-Falling)
- Pauli Rantasalmi vann också en Emma för bästa producent
- 2003
- MTV Music Awards: Bästa nordiska artist
- Swedish Hit Music Awards: Bästa utländska låt (In the Shadows)
- 2004
- Emma Gaala: Bästa grupp, Bästa album (Dead Letters), Bästa musikvideo (In My Life) och Bästa artist
- MTV Ryssland Awards: Bästa internationella artist
- TMF Awards: Bästa rock
- World Music Awards: Bäst säljande album i Skandinavien (Dead Letters)
- NRJ Music Awards: Bästa nordiska låt (No Fear) och Bästa nordiska grupp
- Tidningen Bravo: Årets rockband
- ECHO Awards Tyskland: Årets nykomling
- 2005
- Emmma Gaala: Bästa musikvideo (Funeral Song)
- MTV Nordic Awards: Bästa nordiska artist
- NRJ Radio Awards: Bästa nordiska artist
Dynasty
- Huvudartiklar: Dynasty och Dynasty Recordings
Dynasty är namnet på en finsk förening som startades av The Rasmus, Killer och Kwan 1999. Föreningen symboliserar bland annat vänskap mellan de tre banden och dess medlemmar. Många medlemmar (T.ex Lauri Ylönen och Pauli Rantasalmi) bär tatueringar eller Dynasty-loggan på gitarrer m.m. De tre banden har ofta jobbat tillsammans inom musiken. The Rasmus trummis, Aki Hakala har till exempel spelat trummor i både Killer och Kwan. Han har även medverkat i Kwans video för "Padom". Lauri och Pauli har varit del-managers åt Killer (som nu har splittrats). The Rasmus är det mest välkända bandet i Dynasty.
Bandmedlemmar
Nuvarande medlemmar
- Lauri Ylönen – sång (1994-idag)
- Eero Heinonen – bas, ibland bakgrundssång (1994-idag)
- Pauli Rantasalmi – gitarr (1994-idag)
- Aki Hakala – trummor (1999-idag)
Tidigare medlemmar
- Janne Heiskanen – trummor (1994-1998)
Diskografi
- För vidare information, se The Rasmus diskografi.
Studioalbum
- 1996 - Peep
- 1997 - Playboys
- 1998 - Hellofatester
- 2001 - Into
- 2003 - Dead Letters
- 2005 - Hide from the Sun
- 2008 - Black Roses
Musikvideor
- För mer information om bandets musikvideor, se The Rasmus diskografi.
Även när det gäller musikvideor har The Rasmus bytt stil en hel del genom åren. Deras första video Funky Jam spelades in under 1996 och bestod till stor del av sammansatta klipp från olika inomhusspelningar. Någon stor hit på TV blev den dock aldrig, inte heller de två uppföljarna Playboys (1997) och Liquid (1998). Den troligaste orsaken var nog att bandet inte hade kontakt med någon filmregissör inom musikvideor. När bandet efter sekelskiftet hade bytt skivbolag såg videorna mer professionella ut. F-F-F-Falling kom att bli den första videon med en riktig spegling av låtens innebörd, vilket ger videon en handling.
Till albumet Dead Letters gjordes fler videor än någonsin, totalt sju stycken om man räknar med de tre olika versionerna av In the Shadows. Baranga Brothers från Baranga Film regisserade tre av dessa sju videor. Videorna från albumet Hide from the Sun såg liknande ut, mörka och melankoliska.
Turnéer
| Turné | År | Länder | Städer | Konserter |
|---|---|---|---|---|
| Dead Letters Tour | 2003-05 | 29 | 107 | 296 |
| Hide from the Sun Tour | 2005-06 | 36 | 110 | 249 |
| Dynasty Tour 2008 | 2008 | 1 | 7 | 7 |
| Black Roses Tour | 2009 |
Källor
- Delar av denna artikel utgörs av översatt text ur engelskspråkiga Wikipedia
- The Rasmus historia från 1994 till 2001 på www.therasmus.se
Referenser
- ↑ MSN Music: The Rasmus artistsida och biografi m.m.; läst 25 september 2008
- ↑ 2,0 2,1 allmusic: The Rasmus artistsida och biografi m.m.; läst 25 september 2008
- ↑ Playground Music: The Rasmus - Playground Music Scandinavia; läst 25 september 2008
- ↑ 4,0 4,1 Biografi över The Rasmus på den officiella webbplatsen; läst 25 september 2008
- ↑ Swenson, Josefine och Björk, Mårten Aftonbladet WebbTV från 2003
- ↑ The Rasmus Hellofasite: Artiklar - Finsk nyhetstidning från 1996; läst 12 januari 2009
- ↑ YouTube: Teja Kotilainen om bandet (04:01)
- ↑ 8,0 8,1 The Swedish Rasmus Page: The Rasmus historia från 1994 till 2002; Åsa Werner och Mia Lindqvist, läst 1 maj 2009
- ↑ 9,0 9,1 The Rasmus UK: The Rasmus - Priser och nomineringar; läst 12 januari 2009
- ↑ The Rasmus Italy: Lauri Ylönens åsikt om att spela coverlåtar; läst 13 april 2004
- ↑ finncharts.com: Listplacering för Hellofatester
- ↑ David Jeffries. Allmusic.com: Biografi
- ↑ finnishcharts.com: Säljningsstatistik för Dead Letters
- ↑ finnishcharts.com: Listplacering för Bittersweet
- ↑ finnishcharts.com: Lisplacering för Life Burns!
- ↑ Natalia Kazmierska "Hide from the Sun" Recension Expressen
Externa länkar
(engelska)
(svenska)
(engelska)
|
||||||||||||||||||||||||||
