Järpe
Från Rilpedia
- För maträtten, se Järpe (maträtt).
| ?Järpe Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Hönsfåglar Galliformes |
| Familj: | Fälthöns Phasianidae |
| Underfamilj: | Skogshöns Tetraoninae |
| Släkte: | Bonasa |
| Art: | Järpe B. bonasia |
|
|
|
| §Bonasa bonasia Auktor: Linné, 1758 |
|
|
|
|
|
|
| Synonymer | |
|
Tetrastes bonasia |
|
 Teckning av ett järp-par av makarna
John och Elizabeth Gould från Drawn from Nature and on Stone |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Järpe (Bonasa bonasia eller Tetrastes bonasia) är en stannfågel som är den minsta arten i underfamiljen skogshöns av familjen fälthöns i Sverige. Den är brunspräcklig, och lever uteslutande i barrskog.
Innehåll |
Utseende och läte
Järpen är 34-39 cm[3] lång och har ett vingspann på 48-54 cm. På ovansidan är den grå, delvis med rödbrun anstrykning och på huvudet, nacken och ryggen har den svartaktiga tvärstreck. På nedre delen av ryggen och övergumpen är den mest grå. Vingpennorna är gråbruna och stjärten grå med brun vattring. Alla stjärtpennorna, utom de mellersta, har ett brett svart tvärband innanför den gråvita spetsen.
Hanen har en svart och honan en rostbrun strupe, i övrigt är de undre kroppsdelarna spräckliga i brunt, svart och vitt. Den brunaktig tofsen på huvudet är hos hannen tydligt framträdande, men hos honan knappast märkbar. Hanen har en svart hakklapp med vit kant och ett fint rött ögonbrynsstreck. Honan har istället en brunvattrad haka.
Den har ett visslande sång med en rytmisk ramsa med en lika hög frekvens som exempelvis kungsfågel.
Utbredning och biotop
Järpe häckar i ett bälte från Skandinavien över Ryssland och bort till Kina och Japan. Den förekommer också i vissa delare av Europa som exempelvis Tyskland, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Slovenien och Kroatien. I Sverige häckar den från Småland till långt upp i Lappland, dock inte i fjällen och den är talrikast i Norrlands skogstrakter. Utbredningsområdet uppskattas till mer än 10 miljoner km2 och antalet individer i Europa till 5-6,3 miljoner.[4]
Den finns i sluten barrskog, främst granskog med inblandad björk, och helst mark med kärr och bäckar. Ganska ofta befinner de sig på marken i skugga på platser med rik undervegetation i en zon där hedmark övergår i myr eller annan våtare och snårigare mark.
Beteende
Den är mycket stationär, företar inga vandringar och slår sig inte heller samman i större flockar under vintern, som många andra hönsfåglar. Den uppehåller sig mycket på marken och trycker vid fara, men till skillnad från övriga skogshöns i Sverige, flyger den upp med bullriga vingslag när man befinner sig ett tiotal meter ifrån fågeln och den tar vanligen sin tillflykt i träden, där den sitter helt tyst och ofta är mycket svår att upptäcka.
Föda
Järpens föda utgörs av åtskilliga vegetabilier, såsom frön, bär, knoppar och späda blad, men den förtär även insekter, insektlarver, puppor och maskar, i synnerhet matas de späda ungarna med insekter; på vintern bildar björkknopp den förnämsta födan.
Häckning
Järpen är monogam. Redan på hösten, sedan kullarna blivit utvuxna, fördelar sig järparna parvis och lever så över vintern. Hannen och honan lockar varandra med ett fint visslande eller kvittrande läte. Parningstiden börjar i april och de gör sitt enkla reda på marken. De får 8-12 ägg, som till färgen är brungula med bruna fläckar och streck, är oftast färdiglagda i slutet av maj. Efter tre veckors ruvning kläcks ungarna, och sedan dessa blivit något vuxna och flygfärdiga, vänder hannen, som lämnat honan efter parningstidens slut, tillbaka till familjen, som sedan håller ihop till senhösten.
Jakt
Jakt på järpe förekommer främst i Norrland. I södra Sverige, där järpen är sällsynt, är den fridlyst. När man jagar järpe använder man en pipa och visslar för att locka fram fågeln. Lockpipan, "järppipan", kan vara tillverkad av metall, vingbenet av en orre eller en grankvist. Största konsten vid denna form av jakt är dels att rätt härma järpens läte, dels att upptäcka fågeln. Om man förmår uppfatta järpens högfrekventa visslingar är det inte alltför svårt att upptäcka fåglarna innan de skräms på flykt. I Norrland har man också tidigare fångat järpe i snaror.
Järpens kött betraktas som synnerligen välsmakande och skattas högre än våra övriga hönsfåglars. Fågeln har troligen gett upphov till maträtten järpe.
Referenser
Noter
- ↑ IUCN - Bonasa bonasia Läst 20060924.
- ↑ AviBase Läst 20061209.
- ↑ Svensson, Lars; Peter J. Grant: Margareta Söderberg: Fågelguiden, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 1999, illustrationer av Killian Mullarney, Dan Zetterström, sid. 104. ISBN 91-0-056976-3.
- ↑ BirdLife International (2006) Species factsheet: Bonasa bonasia. Läst 20060924.
