Tågaborg
Från Rilpedia
| Tågaborg Helsingborg |
|
 Tågaborgs läge i Helsingborg |
|
| Folkmängd (2008) | 7 375[1] |
|---|---|
| Församling | Maria församling |
Tågaborg är ett bostadsområde i den nordliga delen av Helsingborg. Stadsdelen har fått sitt namn av landeriet Tågabackens huvudbyggnad Villa Tågaborg, som tidigare legat på platsen. Där finns en grundskola (årskurs 1-6) och ett högstadium (årskurs 7-9) som heter Magnus Stenbocksskolan. Tågaborg är ett av de attraktivaste bostadsområdena i Helsingborg,[2] vilket återspeglas i huspriserna. Den förmodligen mest kända gatan som går genom Tågaborg är Tågagatan.
Innehåll |
Stadsbild
Området är beläget ovanför landborgsbranten, vilket möjliggör en vacker utsikt över Öresund. Längs hela landborgen ligger det därför flera stora patriciervillor, flera av dem är från förra sekelskiftet, men det finns även ett antal nyare byggnader. Även i områdets sydligaste del, vid Hälsobackens ravin, ligger ett antal större villor. Bland de mest påkostade villorna kan nämnas Villa Hevea, byggt av disponent Henry Dunker, Villa Wingårdh, Vikingsberg, Villa Lindhaga och Villa Hälsolid. Längs Tågagatans västra del och mellan Pålsjögatan och Karl X Gustavs gata är bebyggelsen däremot mer stadsmässig med flerfamiljshus, mestadels från tidigt 1900-tal. På en del ställen i den här delen av området ligger det villor mitt bland flerbostadshuset. Detta eftersom tomterna först var tänkta som villatomter, men sedan gjordes om till flerbostadshustomter och de villor som nu står kvar har helt enkelt inte blivit ersatta med flerbostadshus. Öster om Pålsjögatan ligger ytterligare ett villaområde i form av en trädgårdstad från förra sekelskiftet, dock är villorna här inte lika utsvävande som de med sundsutsikt. Noterbara inslag i stadsbilden är även de engelskinspirerade radhus i helsingborgstegel, som ligger längs med Påljsögatan i kvarteren Tången och Hagtornet i söder samt kvarteret Merkurius i norr.
Stadsdelen avgränsas av Vikingsbergsparken och Kopparmölleparken i söder och Pålsjö skog i norr. De två grönområdena binds samman av landborgspromenaden, vilken löper genom hela staden och förbinder några av de mest populära parkerna. Mindre grönområden i området är Pilvångsplatsen och Magnus Stenbocks plats.
Många av gatorna har fått namn efter svenska härförare, t ex Karl X Gustav, Erik Dahlberg och Carl Gustaf Wrangel. Andra gator är uppkallade efter svenska författare t ex F M Franzén, Carl Mikael Bellman och Karl August Nicander. Gatan Öresundsgatan, som skulle legat på kanten av landborgen, blev dock aldrig av, utan har istället blivit platsen för landborgspromenaden. Andra betydande gator är Tågagatan, som sträcker sig genom stadsdelen från väst till öst och Pålsjögatan, som går från söder till norr genom hela stadsdelen.
Historia
I mitten av 1700-talet uppfördes landeriet Tågabacken på randen av landborgen på vad som vid den tiden kallades för Stora Möllevången. Det bestod av enkla byggnader, mestadels i korsvirke. Vid mitten av 1800-talet uppförde familjen Barck två nya landerier i området: 1852 byggdes Nyborg och 1859-60 uppfördes Wikingsberg vid kanten av Hälsobäcksravinen. Dessutom byggde man ut Tågabacken med en ny huvudbyggnad, Villa Tågaborg, som senare kom att namnge hela området. I anknytning till Wikingsberg byggde Emelie du Rietz ett mindre landeri vid namn Emmhem, som fortfarande finns kvar i Vikingsbergsparken. Tillsammans med Pålsjö gård ägde dessa landerier den största delen av marken från Tågagatan och norrut.
Viss blygsam bebyggelse förekom i södra delarna av området, här grundades exempelvis ett antal mindre industrier med tillhörande bebyggelse. På 1880-talet började Tågaborgs nya ägare, Petter von Möller sälja ut ett antal tomter för bebyggelse, vilket även ägarna av Pålsjö gårds marker, konsulerna Persson och Sylvan, gjorde. I mitten av 1800-talet lades även en ny gata vid namn Tågaborgsvägen (numera Karl X Gustavs gata) ut mellan Tågagatan och Halalid och det var här som de flesta nya byggnaderna uppfördes. 1884 styckade Persson och Sylvan upp sin mark i tomter för försäljning, men intresset för dessa var svagt. Petter von Möller hade däremot större lycka med sin tomtförsäljning och mellan Karl X Gustavs gata och landborgens kant uppfördes i slutet av 1800-talet ett antal villor. Utstyckingen skedde dock utan en överordnad plan, vilket fick von Möller att kontakta stadsingenjören Söderqvist, som fick i uppdrag att rita upp en plan. Planen ritades enligt tidens rutnätsideal, förutom när man tog hänsyn till existerande bebyggelse och tomtdragningar. Från 1898 och drygt 10 år framåt såldes all tomtmark i området. Från början var det mest villor, men även flerbostadsbebyggelse, t ex längs Wrangelsgatan. Många av villorna dominerar fortfarande landborgskanten i norra Helsingborg, t ex Villa Wingårdh.
Bebyggelsen på Tågaborg och flera andra bostadsområden i Helsingborg uppfördes utan kontroll av staden, vilket kommunfullmäktige försökte stävja genom att utlysa en stadsplanetävling år 1905-1906, på initiativ av konsul Persson. Flera förslag kom in till staden och man gav stadsingenjören i Malmö, major Nilsson, i uppdrag att utforma en plan med utgångspunkt från de olika förslagen. Planen stod klar 1909 och för Tågaborgs del fick denna en stor betydelse. Nilsson tog hänsyn till den befintliga bebyggelsen och dessutom skedde ett flertal kommunikationsförbättringar i form av nya vägar underlättandet av möjligheten att dra spårväg genom stadsdelen, vilket blev verklighet 1921.
I södra Tågaborg var bebyggelsen blandad i och med de industrier som låg här. Bebyggelsen bestod av både enklare och finare flerbostadhus, villor, radhus och egnahemsbostäder. De västra delarna, utmed landborgen dominerades av villor för de mer välbemedlade och i öster låg en arkitektoniskt väl sammanhållen villastadsdel för medelklassen. Dessa strukturer lever till stor del kvar än idag. Flerbostadsbebyggelsen i de södra delarna har däremot ökat med tiden, mest längs Pålsjögatan. Först ett antal hus i jugendstil, sen även bebyggelse i senare stilar. På 60-talet revs Villa Tågaborg och ungefär samtidigt sanerades stora delar av arbetarbebyggelsen längs Wrangelsgatan och ersattes av senmodernistiska, mer funktionalistiska hus, och senare även miljonprogramhus.
Bildgalleri
 Havsutsikt längs Bengt Lidners gata. |
 Engelska radhusen. |
 Egnahemsbebyggelse vid Kompanigatan. |
 Villa Branteborg. |
 Villa Wingårdh. |
 Villa Lindhaga. |
Referenser
Noter
- ↑ Helsingborgs stad: Folkmängd efter ålder 1 januari 2008
- ↑ Helsingborgs Dagblad: Här är hetast och kallast att bo i Helsingborg, publicerad 11 maj 2008
Källor
- Helsingborgs stads hemsida
- Ranby, Henrik (2005). Helsingborgs historia, del VII:3: Stadsbild, stadsplanering och arkitektur. Helsingborgs bebyggelseutveckling 1863-1971. Helsingborg: Helsingborgs stad, ISBN 91-631-6844-8
|
|||||||||||||||||
|
|||||||||||
