Norr, Helsingborg
Från Rilpedia
| Norr Helsingborg |
|
 Stadsdelen Norr i Helsingborg |
|
| Folkmängd (2005) | 3 600 |
|---|---|
| Församling | Maria församling |
Norr är en stadsdel i Helsingborg som sträcker sig norrut från S:t Jörgens plats mellan landborgskanten och Öresund.
Närheten till Öresund och den havsutsikt som erbjuds gör att Norr är ett mycket attraktivt område i staden, då även en stor del av Helsingborgs mer centrala stränder och badplatser finns i anknytning till stadsdelen. Den förra bangården som förhindrade kontakten mellan stadsdelen och vattnet är numera en populär gräsyta vid namn Gröningen, populär under somrarna för solbadning och utomhusaktiveter. Längre norrut ligger det populära Fria bad och efter det kommer ett promenadstråk längs Strandvägen, dock finns här ingen strand då denna väg ligger på utfyllnadsmark. Längst norrut ligger Pålsjöbaden och Vikingstrand.
Historia
Under områdets tidigaste historia tillhörde större delen av markerna Pålsjö gård och här låg endast sparsam bebyggelse i form av ett antal småtorp. Vid vattnet började efter hand små fiskelägen växa fram, dels vid Pålsjö, dels vid Tinkarp länge norrut. Den första stadsbebyggelsen var tre småtomter som styckades ut strax utanför Kullaporten, ungefär där S:t Jörgens plats nu ligger, i slutet av 1700-talet. Dessa tomter bebyggdes av enkla korsvirkeshus bebodda av yrkesgruppen dragare. Längs landsvägen norrut, ungefär nuvarande Pålsgatan, byggdes samtidigt ett fåtal torp, till exempel Killehuset, som hörde under Pålsjö gård. I början av 1800-talet bebyggdes Pålsgatan med ytterligare åtta tomter, även dessa bebodda till största delen av dragare. Vid Tågagatan uppfördes ännu ett antal hus och längre norrut utökades fiskelägena med fler fiskarhus.
På 1860-talet tog byggandet ordentlig fart då ägaren till Pål Ibbslyckan, grevinnan Maria Sophia Barck, styckade upp markerna efter plan av stadsingenjör G. Gustavsson. I kvarteren mellan Nyborgsvägen och Drottninggatan utstyckades ett antal långsmala tomter där kortsidorna bildade fasad ut mot gatorna. Vid denna tid tillkom även ett stort antal landerier till området längre norrut. Dåvarande ägaren av Pålsjö gård, ryttmästare Carl Harald Follin, började i mitten av 1800-talet sälja ut delar av sina marker, vilket gav möjlighet för flera nya gårdar att byggas. Två av stadens förnämsta landerier uppfördes på de sålda markerna: Hamilton house, byggt av greve Axel Ludvig Malkolm Hamilton 1852 och Liatorp, byggt av fröken Augusta Ehrensvärd 1868-69. Dessutom uppfördes på 1860-talet landerierna Christinehall av friherre Corfitz Beck-Friis, Sjötorp av handlaren Carl August Nilsson och Lugnet av O.C. Wåhlin. 1874 byggde även Carl Harald Follin landeriet Sjötorp på sina marker.
Follin fortsatte med sin utförsäljning på 1870-talet då han sålde ut alla marker i området i tre delar, vilka köptes dels av konsulerna Persson och Stewénius, dels av Hamilton houses nya ägare greve Axel de la Gardie, och den tredje av Landskronas konsul J.C.M. Schmidt. Persson och Stewénius omvandlade snart markerna till bostadskvarter och 1876 hade man en plan klar för kvarteret mellan Drottninggatan och Persgatan, avgränsat av Tågagatan i söder och Kronborgsgatan i norr. Redan 1889 var alla tomter bebyggda, vilket indikerar hur intensivt utbyggnaden av området gick under 1880- och 90-talen. I mitten av 1880-talet sålde Axel de la Gardies änka sina marker till Petter von Möller, som också han styckade ut tomter i området. Runt år 1900 revs landeriet Sjötorp för att ge plats åt ytterligare flerbostadshus, med vid den här tiden skars dock denna ände av stadsdelen av från havet i och med att man på marken mellan bebyggelsen och Öresund la ut en uppställningsbangård åt den nordgående järnvägen. Dock fortsatte bebyggelsen att utvecklas i 1900-talets början med tillförslen av nya byggnader i Jugendstil. När Hälsovägen breddades år 1901 revs den äldre bebyggelsen och istället uppfördes mer storskaliga flerbostadshus med fasad ut mot S:t Jörgens plats. 1921 hölls en arkitekttävling om uppförandet av en park till minne av kronprinsessan Margareta som avlidit året innan och 1924 lades Margaretaplatsen ut, vilket gav området en offentlig park.
Modernismen fick sitt genomslag på 30-talet, fast redan 1929 hade Helsingborg fått sitt första funktionalistiska flerbostadshus vid hörnet av Drottninggatan och Margaretaplatsen, ritat av den senare konserthusarkitekten Sven Markelius. Vid Hälsovägen tillkom 1936 vad som var tänkt att bli stadens första riktiga höghus - S:t Jörgenspalatset, vilket dock fick stanna på sju våningar efter protester från byggnadsnämnden. Flera av stadsdelens karaktäristiska landerier revs under denna tiden, till exempel Liatorp, som revs för att ge plats åt ett antal funktionalistiska lamellhus på tre våningar längs Drottninggatan, ritade av bl a Reinhold Müller och Mogens Mogensen. 1967 revs även Hamilton house och istället uppfördes här ett mycket långt bostadshus på 140 lägenheter, ritat av arkitekten Sten Samuelson och bär klara referenser till Le Corbusiers Unite d'Habitation, med råbetong, grova pilotis och lägenheter i två plan. Vid hörnet av Drottninggatan och Hälovägen, strax väster om S:t Jörgenpalatset, uppfördes 1959-61 ett elva våningar högt bostadshus, som fick smeknamnet "Kaffegöken" av stadens invånare, då det inhyste en Systembolagsbutik i bottenvåningen, medan det på fasaden gjorde reklam för kaffe. Strax norr om Tågagatan, längs Drottninggatan revs stor del av den tidigare bebyggelsen för att 1965-67 uppföra en mycket storskalig bostadsbebyggelse i mörkbrunt tegel och vita inslag på fem till nio våningar. Längre norrut, vid Strandvägen, byggdes 1961 ännu ett höghus, vilket dock inte uppskattades av stadens befolkning och därför fick öknamnet "Skampålen". I närheten av detta ritade Sten Samuelson ännu en flerbostadslänga längs Drottninggatan kallad "Langetten".
Källor
- Helsingborgs historia, del VII:3 - Stadsbild, stadsplanering och arkitektur - Helsingborgs bebyggelseutveckling 1863-1970. (Henrik Ranby, 2005, ISBN 91-631-6844-8)
- Arkitekturguide för Helsingborg. (Helsingborgs stad - Stadsbyggnadskontoret, 2005, ISBN 91-975719-0-3)
|
|||||||||||||||||
|
|||||||||||
