Småtärna
Från Rilpedia
?Småtärna Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Sårbar[2] |
|
---|---|
Adult småtärna i sommardräkt
|
|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Djur Animalia |
Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass: | Fåglar Aves |
Ordning: | Vadarfåglar Charadriiformes |
Familj: | Tärnor Sternidae |
Släkte: | Sterna |
Art: | Småtärna S. albifrons |
|
|
§Sternula albifrons Auktor: Pallas, 1764 |
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Småtärna (Sternula albifrons) är den minsta fågeln i familjen tärnor (Sternidae).
Innehåll |
Utseende och läte
Småtärnan är den minsta arten inom familjen tärnor. Den har långa smala vingar, mycket snabba vingslag och en lång smal näbb. Den adulta småtärnan väger i genomsnitt 45 gram, är 21-25 centimeter lång och har ett vingspann på 41-47 cm. [3]Adult fågel i sommardräkt har en gul näbb med svart spets, orangegula ben, svart hjässa och svart ögonmask. Mellan den svarta hjässan och ögonmasken finns en smal vit kil i pannan. I vinterdräkt har den svart näbb, benen mindre färgstarka och stora delar av den svarta ögonmasken är borta tillsammans med det främre svarta på hjässan vilket gör att den är mycket vitare i ansiktet i vinterdräkt. Lätet är ett högljutt gnällande ljud.
Utbredning och taxonomi
Småtärnan häckar i Afrika, Europa, Asien, Australien och på öar i Stilla havet. Merparten av världspopulationen är flyttfåglar.
Taxonomi
Till ganska nyligen räknades den närbesläktade amerikansk småtärna (Sternula antillarum) som en underart till småtärna men den kategoriseras idag som en egen art som i sin tur delas upp i fyra underarter.[4] Huruvida persisk småtärna (Sterna saundersi) är en art eller en underart till småtäna råder det delade meningar om.[4]
Man brukar dela upp småtärnan i fyra underart:[4]
- Sternula albifrons albifrons, inkl. innominata (Zarudny & Loudon 1902) - häckar i Europa och västra Asien, vid Turkanasjön och i områden i västra Indiska oceanen.
- Sternula albifrons guineae (Bannerman 1931) - Häckar i Senegal och i ett område som sträcker sig mellan Ghana till Gabon.
- Sternula albifrons sinensis (Gmelin 1789), inkl. placens (Gould 1871) - häckar i östra Sibirien, Kina, Japan, Sydostasien, Filippinerna, Nya Guinea och i Australien.
- Sternula albifrons pusilla (Temminck 1839) - häckar i nordöstra Indien, Burma, på Sumatra och Java. Populationen som häckar på Sri Lanka utgörs förmodligen också av denna underart.
Förekomst i Sverige
I Sverige häckar den i Skåne, på Västkusten, Öland och Gotland och längst norrut i Bottenviken. Den svenska populationen övervintrar i Afrika. Småtärnan var den första fågelarten i Sverige som blev fridlyst vilket skedde 1912 i Skåne.[5]
Biotop och häckning
Småtärnan lever på sandstränder och bankar vid stora floder. Boet består av en liten grop i marken. Där läggs upp till tre ägg. Efter 21 dagar kläcks de och ungarna, som är borymmare, lämnar sedan boet inom ett dygn. De blir flygfärdiga efter tre veckor, men fortsätter att bli matade av föräldrarna en vecka till, tills de själva kan fiska genom att göra störtdykningar.
Föda
Småtärnan söker föda vid kusten, men även i långsamt flytande floder. Födan består av små fiskar, kräftdjur, musslor, snäckor och insekter.
Hot och status
Ett stort problem för småtärnan är den ökande badturismen.[källa behövs]
Referenser
Noter
- ↑ BirdLife International 2004. Sterna albifrons. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species Läst 2007-01-18.
- ↑ ArtDatabankens faktablad. Läst 20070117.
- ↑ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
- ↑ 4,0 4,1 4,2 Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
- ↑ Bengtsson, Kenneth (2008) Fågelfredninges historia i Sverige, Vår fågelvärld, vol.62, nr.2, sid:22-27
Källor
- Zwergseeschwalbe i tyskspråkiga Wikipedia 7 september 2005
- Little Tern i engelskspråkiga Wikipedia 7 september 2005
- Roland Staav och Thord Fransson: Nordens fåglar, Norstedts, Stockholm 1991, andra upplagan, sid. 254-255. ISBN 91-1-913142-9.
- ArtDatabankens faktablad, läst 7 september 2005