Större strandpipare
Från Rilpedia
| ?Större strandpipare | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj: | Pipare och vipor Charadriidae |
| Släkte: | Strandpipare Charadrius |
| Art: | Större strandpipare |
|
|
|
| §Charadrius hiaticula Auktor: Linné, 1758 |
|
 En juvenil större strandpipare
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Större strandpipare (Charadrius hiaticula) är en fågel som tillhör släktet strandpipare i familjen pipare och vipor.
Innehåll |
Utbredning, biotop och taxonomi
Större strandpiparen lever huvudsakligen på karga, vegetationslösa havskuster i norra Eurasien och nordöstra Kanada. I fjälltrakter häckar de även i inlandet men annars är den en sällsynt gäst vid vattensamlingar i inlandet.
Taxonomi
Större strandpipare brukar delas in i två till tre underarter:
- C. h. hiaticula inkl. psammodroma (Salomonsen 1930) - nominatformen häckar i nordöstra Kanada, på Grönland, Island, Brittiska öarna, längst kusterna av södra Skandinavien, Baltikum och Västeuropa så långt söderut som till nordvästra Frankrike. Stannfågel eller kortflyttare till sydvästra Europa och i norra och västra Afrika.
- C. h. tundrae (Lowe 1915) - häckar i norra Skandinavien och i norra Ryssland österut till Beringsund. Flyttfågel som övervintrar i Afrika (från Egypten till Sydafrika), vid Indiska oceanen, i sydvästra Asien och i Japan.
Vissa anser att taxonet psammodroma som häckar på Island, Grönland och i nordöstra Kanada ska behandlas som en egen underart. Underarterna häckar med varandra i gränsområdena.
Förekomst i Sverige
I Sverige häckar båda underarterna: C. h. tundrae i fjällen och Norrlands inland och C. h. hiaticula längs kusterna.
Utseende och läte
Den större strandpiparen är mycket lik sin släkting mindre strandpipare, men är förstås större. En adult större strandpipare är 17-19,5 centimeter lång, har ett vingspann på 35-41 centimeter och väger 40-80 gram.
Ryggen är gråbrun och undersidan vit. Den korta näbben är mörk framtill och gul baktill. Benen är gulaktigt färgade och ögonen svarta. Den främre delen av huvudet är svart-vitt tecknad. Den har också ett bred svart halsring. Till skillnad från mindre strandpiparen har större strandpiparen vitt vingband, som man tydligt kan se i flykten. Hanar och honor har samma färgning.
Nominatformen C. h. hiaticula är större och blekare än C. h. tundrae . Psammodroma är färg- och storleksmässigt en mellanform.
Lock- och varningslätet är ett tvåstavigt "tu-ipp".
Häckning och betende
Större strandpiparen blir könsmogen efter ett år och häckar från maj till augusti. Boet är en grop på marken med små stenar runt. Honan lägger fyra sandfärgade, mörkfläckiga ägg som ruvas av båda föräldrarna i 23 till 25 dagar tills de kläcks. Efter tre till fyra veckor är ungfåglarna flygfärdiga. Om en inkräktare hotar att angripa boet lockar föräldrarna den i en annan riktning för att skydda ungarna.
Den kan bli upp till 11-12 år gammal.
Föda
Större strandpiparen livnär sig av maskar, snäckor, kräftdjur, spindlar, insekter och deras larver.
Namn
Större strandpipare kallades förr i Skåne för sandrulling eller gryll. Andra föråldrade namn är tilla eller tillika. På samiska heter den bovedak.[1]
Referenser
Noter
- ↑ Sven Nilsson (1858) Foglarna
Källor
- Sandregenpfeifer i tyskspråkiga Wikipedia 6 september 2005
- Roland Staav och Thord Fransson: Nordens fåglar, Norstedts, Stockholm 1991, andra upplagan, sid. 170. ISBN 91-1-913142-9.
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Större strandpipare
