Från Rilpedia

Per Hedenius, född i Skara den 6 november 1828, död i Uppsala den 1 februari 1896, var en svensk universitetslärare. Hans föräldrar var boktryckaren Peter Hedenius och Beata Karin Winbom. Gift 1860 med Sally Maria Winbom.

Hedenius blev student i Uppsala 1847, avlade 1855 medicine licentiatexamen och erhöll doktorsdiplom samma år. 1856 blev han docent i teoretisk medicin och medicinhistoria vid universitetet i Uppsala. 1859 blev Hedenius professor i patologi och patologisk anatomi vid samma lärosäte. 1871-1872 och 1889-1893 var han universitetets rektor samt 1877-1889 dess prorektor. I Uppsala läkareförening förde han klubban 1860-1885 och blev 1877 hedersdoktor i filosofiska fakulteten. Från sin professur erhöll han avsked 1895.

Utom en mängd avhandlingar, uppsatser, revyer och referat i Uppsala universitets årsskrift och Skandinaviska naturforskaremötets förhandlingar 1863 har Hedenius utgivit: John Hunter, medicinskt-historiskt försök 1855; En blick på italienska måleriets utbredning till och med Raphael; Anteckningar under en resa 1859; Om Opium i historiskt och farmakodynamiskt avseende 1859; Tvenne provföreläsningar 1859; Om den Hippocratiska medicinen 1859; Om upptäkten av blodomloppet 1892. Som en stor beundrare av Israel Hwasser, utgav Hedenius 1868-1870 dennes Valda skrifter med inledande karaktäristik.

Hedenius var ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien från 1883.

Han var farfar till Ingemar Hedenius.

Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.

Företrädare: Anders Jonas Ångström	Uppsala universitets rektor 1871-1872	Efterträdare: Lars Edvard Walmstedt
Företrädare: Carl Yngve Sahlin	Uppsala universitets rektor 1889-1896	Efterträdare: Thore M. Fries