Carl Yngve Sahlin

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Carl Yngve Sahlin, svensk universitetslärare och filosof, född i Fröskogs församling i Dal 4 mars 1824, död 29 maj 1917 i Stockholm.

Biografi

Sahlin började studera i Uppsala 1841, promoverades där 1851 till fil.dr. Han förordnades till docent i teoretisk filosofi 1853 och utnämndes till adjunkt i teoretisk och praktisk filosofi vid Lunds universitet 1856, samt förestod (som tillförordnad) professuren i teoretisk filosofi 1859-1862. Sistnämnda år befordrades Sahlin till ordinarie professor i samma ämne i Lund. 1864 lämnade han Lund såsom utnämnd professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet, en lärostol han beklädde till 1894, då han bosatte sig i Stockholm. 1873-1874 var Sahlin ledamot i kommittén för utarbetande av förslag till ändringar i vissa delar av universitetens statuter och 1888-1889 ordförande i kommittén angående undervisningsexamen och studieväsendet inom filosofiska fakulteterna.

I sin ungdom, närmare bestämt i ett par omgångar på 1850-talet, var Sahlin uppsalastudenternas ordförande. Han har senare intagit en ledande ställning bland de akademiska lärarna och var universitetets i Uppsala rektor 1876-1889, varunder bland andra för universitetet det nya universitetetshuset tillkom. Sahlin var inspektor vid Kalmar nation vid Lunds universitet 1862-1864.

Sahlin var en av Christopher Jacob Boströms lärjungar och den förnämsta utvecklaren av dennes system. "Hans skrifter är hållna i en något hård vetenskaplig stil och utmärker sig för stor logisk skärpa i distinktionerna, med strängt fasthållande av de i varje fall använda synpunkterna."

Sonen Mauritz Reinhold Sahlin (född 1860) var generaldirektör för dels telegrafstyrelsen, dels järnvägsstyrelsen.

Sahlin var ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien (1901) och Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala (1889), hedersledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala (1886) och 1893 juris hedersdoktor.[1] Vid 1883 års kyrkomöte var Sahlin lekmannaombud för Karlstads stift.

Bibliografi

Utom disputationer har Sahlin utgivit bl.a. följande skrifter:

  • Om grundmotsatsen i världen (1856)
  • Om det akademiska disputationsväsendet, med särskildt afseende på Uppsala universitet (1857)
  • Om motsatsen mellan subjekt och objekt (1858)
  • Karakteristik af Kristian Claessons vetenskapliga ståndpunkt och riktning (1860)
  • Om grundformerna i etiken (1869)
  • Om det stoiska högmodet (1875)
  • Öfverensstämmer Platos sedelära med kristendomen? (1875)
  • Om ministrarne i den konstitutionella monarkien (1877)
  • Kants, Schleiermachers och Boströms etiska grundtankar (1877)
  • Om subjektivt och objektivt betraktelsesätt i filosofien (1877)
  • Om naturens lif (1878)
  • Är det sköna rent? (1878)
  • Om bestämmelsegrunders valbarhet (1878)
  • Om det inre och det yttre (1879)
  • Hvad är det högsta i historien? (1881)
  • Om logikens uppgift (1882)
  • Om personlig storhet (1882)
  • Om grundformerna i logiken (1883-1884)
  • Om andlig frihet (1883)
  • Om fosterlandskärleken (1885)
  • Om positiv och negativ lagbestämdhet (1887)
  • Några tankar om människan och samhället (1887)
  • Om brytningspunkten i vår tids filosofi (1888)
  • Om världens relativitet (1889)
  • Om det inre lifvet (1893)
  • Om filosofiens metod enligt Boströms åsikt, Om den etiska seden (1897)

Källor

  1. Nordisk familjebok, Uggleupplagan Sahlin, Karl (Carl) Yngve (om NF)


Företrädare:
Herman Ludvig Rydin
Uppsala universitets rektor
1876-1889
Efterträdare:
Per Hedenius
Företrädare:
Sigurd Ribbing
Inspektor vid Värmlands Nation i Uppsala
1885–1894
Efterträdare:
Per Adolf Geijer



Personliga verktyg