Från Rilpedia

För geologen född 1886, se Per Geijer.

Per Adolf Geijer, född 9 april 1841 på Uddeholms bruk i Värmland, död 16 april 1919 i Uppsala, var en svensk filolog, professor; bror till Gottschalk Geijer.

Geijer blev student i Uppsala 1860, filosofie doktor 1869, erhöll 1872 adjunkturen i franska och italienska språken vid Uppsala universitet, vilken 1889 förändrades till e.o. professur i romanska språk, och utnämndes 1890 till professor i nyeuropeisk lingvistik (avdelningen romanska språk), från vilken befattning han 1916 tog avsked.

Han företog ett stort antal utländska studieresor och var förordnad till censor vid mogenhetsexamina 1880-1907. Han var ledamot och sekreterare i den 1888 tillsatta kungliga kommittén för utredning angående undervisnings-, examens- och studieväsendet vid universiteten samt 1889-97 sekreterare i Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala, i vars "Skrifter", som han 1890-96 redigerade, han i band 5 (1897) meddelade Historisk överblick af latinets qui och qualis, fortsatta som relativpronomina i de romanska språken. Till Uppsala universitets årsskrift bidrog han bland annat med avhandlingarna Étude sur les mémoires de Philippe de Comines (1871), Meddelanden om skolor och universitet i Tyskland, Italien och Frankrike (1876), Om ljuden y och ö i franskan (1887) och Om accessoriska ljud i franska ord (1887).

Vid andra nordiska filologmötet (i Kristiania, 1881) höll han ett föredrag "Om de franska episka versformernas ursprung" och vid det fjärde (i Köpenhamn, 1892) "Om franska växtnamn". I de av Nyfilologiska sällskapet i Stockholm utgivna "Studier i modern språkvetenskap" publicerade han Om artikeln, dess ursprung och uppgift (1898), Modus conjunctivus (1901) och en minnesteckning av Gaston Paris (1905). Han lämnade vidare bidrag till in- och utländska tidskrifter samt författade ett stort antal artiklar i Nordisk familjebok.

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Geijer, Per Adolf, 1904–1926 ^(Not).

Supplement