Från Rilpedia

Teodor (Thore) Magnus Fries, född 28 oktober 1832 i Femsjö socken, Jönköpings län, död 29 mars 1913 i Uppsala,^[1] var en svensk botaniker; son till Elias Magnus Fries.

Fries blev 1851 student i Uppsala, 1857 filosofie magister och docent i botanik, 1862 adjunkt i botanik och praktisk ekonomi samt var 1877-1899 Borgströmiansk professor i samma ämnen.

Han ägnade sig främst åt lavarna och högnordiska eller arktiska fanerogamer. I detta företog han förutom resor till åtskilliga delar av Sverige, botaniska resor, bland annat 1857 och 1864 till Finnmarken, 1868, såsom deltagare i "Sofias" polarexpedition, till Spetsbergen, 1871 till Grönland; dessutom besökte han i vetenskapligt syfte många av Europas länder.

Han var ledamot av styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut 1878–1889 och ledamot av kommittéerna för organisation av rikets lantbruksläroverk (1882–1884) samt för utredning angående undervisningsväsendet med mera vid de filosofiska fakulteterna i Uppsala och Lund (1888–1889), var Uppsala universitets rektor i sex år från juni 1893, ordförande i 1899 års läroverkskommitté och var 1904 ordförande i examenskommissionen vid Stockholms högskola; han var 1882–1902 inspektor för Linnés Hammarby. Fries särdeles värdefulla samlingar av lavar samt skandinaviska och arktiska fanerogamer tillhör nu Uppsala universitets botaniska museum.

Han invaldes som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1865.

Referenser

1. ↑ Gustaf V och hans tid 1907-1918, Erik Lindorm 1979 ISBN 91-46-13376-3 s.279

Företrädare: Per Hedenius	Uppsala universitets rektor 1893-1899	Efterträdare: Oscar Alin
Företrädare: Wilhelm Lilljeborg	Inspektor vid Smålands Nation i Uppsala 1882–1899	Efterträdare: Nils Dunér

Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.