Sigfridus Aronus Forsius
Från Rilpedia
Sigfridus Aronus Forsius eller Sigfrid Aron Forsius, född efter 1550, död 1624. Präst i Stockholm och Finland, naturfilosof, matematiker, astronom/astrolog, översättare, almanacks- och psalmförfattare.
Innehåll |
Biografi
Nästan inget är med säkerhet känt om Sigfridus Aronus Forsius ursprung, utöver att han av tillnamnet Forsius att döma var född i Helsingfors (lat. Forsia). Då han var verksam som skollärare och predikant i domkyrkan i Reval (Tallinn) under första hälften av 1590-talet, bör han ha varit född tidigast någon gång under 1550-talet och allra senast omkring 1570.
Forsius var gift med Anna Larsdotter, som överlevde honom. Enligt ett brev daterat 1601 hade de barn, men vilka de var och hur länge de levde är okänt. 1605 utverkade Forsius medel "till sin sons studeringh J Lybeck", och enligt ett kvitto, daterat den 14 mars 1608, ska en Martinus Sigfridi Skomaeherus Forsius ha varit "förordnat predikant för någre sjöfinner vid Västersjön". Om detta verkligen rör sig om en son till Forsius är dock inte säkert.
1595 skrevs Forsius in vid Uppsala universitet som student, även om han redan betecknades som "dominus", det vill säga "herr", som en redan prästvigd. Av allt att döma blev han inte långvarig i Uppsala. 1599 blev han fältpredikant vid Hans Blanks ryttarfana under hertig Karls fälttåg i Finland och Livland, och kallar sig i december 1601 hertigens hovpredikant. Samma år erhöll han hertigens fullmakt på Nerpis pastorat i Finland och skickades tillsammans med Daniel Theodori Hjort och Hieronymus Birkholtz till Torneå, för att mäta upp landet i gränstrakterna mot Norge och bedöma möjligheterna till skatteuttag.
Efter sin återkomst 1602 erhöll han kyrkotiondet från Kimito pastorat, där han troligen fick fullmakt som kyrkoherde senare samma år. Denna tjänst tycks han ha innehaft till 1605. Detta år begav han sig på en studieresa till norra Tyskland, där han vistades i lärda kretsar i bland annat Lübeck, Wismar och Rostock. Vid återkomsten till Sverige 1606 fängslades han på Karl IX:s befallning och hölls inspärrad på Örebro slott utan rättegång i omkring ett år.
Orsaken till hans fängslande var att han misstänktes för att i Tyskland ha haft samröre med anhängare till den avsatte kung Sigismund. Han erkände sig också ha översatt en politisk pamflett till stöd för Sigismund. Uppgiften att två konvertiter, Harald och Daniel Forsius, som båda studerade vid jesuitkollegiet i Braunsberg under tidigt 1600-tal skulle ha varit söner till mäster Sigfrid, och att detta skulle ha bidragit till att denne själv misstänktes för landsförräderi, är däremot felaktig: Harald och Daniel var söner till Laurentius Erici Forserus, kyrkoherde i Stockholm.
Forsius släpptes sommaren 1607 och lyckades återfå Karl IX:s förtroende. Till detta ska enligt vissa uppgifter hans traktat om betydelsen av den komet (senare känd som Halleys komet) som visade sig på senhösten samma år ha bidragit.
1609-1610 föreläste Forsius på kungens uppdrag i astronomi vid Uppsala universitet, sedan ordinarie professor Martinus Olavi Stenius hamnat i onåd. Även om han själv kallar sig professor, innehade Forsius aldrig någon formell lärostol.
Orsaken till att Forsius fick undervisa i astronomi vid Uppsala universitet har ibland påståtts bero på att Karl IX var djupt astrologiintresserad och ville avsätta den tidigare professorn för dennes kritiska inställning till astrologiska förutsägelser. Mot detta talar att Stenius senast hösten 1610 var tillbaka som professor med full lön. Däremot skrev Stenius en disputation med argment mot astrologin som hölls en dryg månad efter Karl IX:s död 1611, och som redan i samtiden betraktades som ett genmäle mot Forsius. Men hela antagandet att astrologin var stötestenen mellan kungen och Stenius är problematiskt, eftersom den klara avgränsning mellan astronomi och astrologi som eftervärlden sett i Stenius kritik inte existerade i samtiden.
1613 blev Forsius predikant i "Klostret", nuvarande Riddarholmskyrkan i Stockholm och fick samma år privilegier att med ensamrätt publicera och trycka almanackor i Sverige. Ungefär samtidigt börjar Forsius kalla sig kunglig astronom, men någon formell ställning som motsvarade titeln hade han troligen inte.
Under sin tid som predikant i Stockholm kom Forsius snart i konflikt med sina kolleger, inte minst till följd av hans omvittnade fylleri och ständiga gräl med hustrun. 1615 avsattes han som predikant sedan hans medresenär vid den lappländska resan, Daniel Theodori Hjort blivit ihjälstucken efter ett supkalas i Forsius malmgård.
1619 blev Forsius på Gustav II Adolfs befallning rannsakad av Uppsala domkapitel, sedan han i en av sina astrologiska prognostikor citerat utsagor av en kringvandrande bondeprofet. Även om domkapitlets slutbetänkande i ärendet främst utgör en vidräkning mot vissa former av astrologi, har Forsius astrologiska författarskap i sig, hans omnämnande av kabbala och hans påstått djupa intresse för paracelsism och hermetism knappast varit avgörande för domkapitlets slutbedömning. Domen fick heller aldrig någon formell betydelse.
Genom greve Sten Axelsson Lewenhaupt, blev Forsius 1620 eller 1621 utnämnd till kyrkoherde i Ekenäs där greven hade patronatsrätt. Forsius förblev på denna post fram till sin död någon gång under första hälften av år 1624.
Forsius verk
Forsius tillhörde en av sin tids mest välkända naturfilosofer i det svenska riket. Omkring 1611 sammanställde han den första svenskspråkiga handboken i naturlära under titeln Physica. I långa stycken är den en översättning och bearbetning av tysken Johannes Magirus Physiologia peripatetica, en samtida latinsk naturlära som användes i undervisningen vid Uppsala universitet. Forsius var också 1600-talets flitigaste författare och utgivare av almanackor och astrologiska prognostikor i det svenska riket. Uppgiften som ibland förekommer, att han skulle ha gett ut de första almanackorna på svenska, är däremot felaktig: den äldsta bevarade svenska almanackan är för år 1585, och skrevs av den i övrigt okände Petrus Olai Vadstenensis.
Forsius finns representerad som psalmförfattare i 1986 års psalmbok med psalm nr 147 - efter en hymn av Fortunatus från 600-talet. Han var förmodligen den som efter plattysk förlaga översatte den kända "rävsagan", Reyncke Fosz som gavs ut i Stockholm 1621. Forsius publicerade även kristen uppbyggelse- och fromhetslitteratur: han bearbetade bland annat en senmedeltida dansk dikt om människans åldrar, Specula vitae humana, tryckt 1620. Bland Forsius predikningar utmärker bottemat hans "Om långfredagen", utgiven 1614. Han skrev även latinska hyllnings- och tillfällesdikter, bland annat i verk av Johannes Messenius.
I almanackan från 1608 ändrade Forsius namnen i den katolska helgonkalendern till folkspråk och detta blev början på traditionen med namnsdagar. Forsius första almanackan innehöll bara 90 namn men de tomma dagarna fylldes snabbt på med bibliska, historiska och kungliga namn. Idag anses han också vara en föregångare inom modern färglära då han var den förste att inordna färgrymden i en tredimensionell beskrivning med en sfärisk färgkropp med en gråaxel som har polerna svart och vitt och färgerna gult rött, blått och grönt utmed dess ekvator. Forsius färgkropp som den kommit att kallas är en direkt föregångare till Ewald Herings naturliga färgsystem och dagens NCS. Denna tes inom färgläran fanns med i hans handskrift Physica, från 1611, men som på grund av prästerskapets motstånd låg otryckt i Kungliga Biblioteket ända till 1952. [1]
1983 anordnade ett internationellt färgforskarmöte i Kungälv som kallades för "The Forsius Symposium".
Övrigt
Forsius har förärats med att få ge namn åt kometen 3223 Forsius.
Bibliografi i urval
- Een Liten Psalmbok (tryckt 1608) Detta häfte med elva koraler är den äldsta tryckta koralsamlingen i Sverige och den är förmodligen en utvidgad upplaga av en koralsamling från 1602.
- Physica (skriven 1611, utgiven först 1952 av Johan Nordström)
- Speculum vitæ humanæ (tryckt 1614)
- Ett antal astrologiska prognostika (tryckta mellan 1605 och 1621)
Psalmer
- Gud är vår starkhet och vårt stöd (1986 nr 371) antas i 1937 års psalmbok vara en översättning gjord av Forsius 1614, men utan not om medverkan 1986
- När vi i högsta nöden står (1986 nr 540) antas i 1937 års psalmbok vara en bearbetning eventuellt gjord av Forsius.
- Upp, min tunga, att lovsjunga (1986 nr 147) översatt cirka 1614
Länkar och källor
- Terhi Kiiskinen, Sigfrid Aronus Forsius, Astronomer and Philosopher of Nature, Frankfurt/Main, Berlin, Bruxelles et al 2007
- "Forsius, Sigfridus Aronus", Svenskt biografiskt lexikon vol. 16, Stockholm 1964-1966
- Nils Ahnlund , "Daniel Hjort", Svensk sägen och hävd: kulturbilder, Geber, Stockholm 1928
- Sten Lindroth, Paracelsismen i Sverige till 1600-talets mitt, Lychnosbiblioteket, Uppsala 1943
- Fredrik Wilhelm Pipping, Historiska bidrag till Finlands calendografi, Finska Litteratursällskapets tryckeri, Helsingfors 1858
- Terhi Pursiainen, Sigfridus Aronus Forsius: pohjoismaisen renessanssin astronomi ja luonnonfilosofi: tutkielma Forsiuksen luonnonfilosofisista katsomuksista, lähteistä ja vaikutteista, Suomalaisen kirjallisuuden seura, Helsingfors 1997
- Henrik Sandblad, De eskatologiska föreställningarna i Sverige under reformation och motreformation, Lychnosbiblioteket, Uppsala 1942
- Helsingfors stadsmuseums hemsida om Forsius
- Finländska koralhandskrifter från 1600-talet.
- Färgoptik och färglära, IOF 92
- Gåtorna kring Sigfrid Aronus Forsius
- Libris katalog, Physica
- ↑ Nordström, Johan, ', Uppsala universitets årsskrift, 0372-4654; 1952:10 (1952)
|
||||||||
