Real tennis
Från Rilpedia
Real tennis, en racketsport med anor från tidig medeltid, som spelas inomhus i särskilda "bollhus".
Real tennis (i USA court tennis, i Frankrike jeu de paume, i Australien royal tennis, före cirka 1900 mer bekant som enbart "tennis") är den direkta förebilden till det moderna tennisspelet eller lawn tennis, och till flera andra racketsporter som till exempel squash, pelota och badminton. Beteckningen real tennis är sannolikt en så kallad retronym för att skilja spelet från det moderna tennisspelet, även om beteckningen är känd och ibland använd också före introduktionen av detta på 1870-talet. Ordet tennis kommer möjligen från franskans "tenez", som är servarens varning till motståndaren att han nu sätter bollen i spel.
Innehåll |
Spelet
Real tennis har många likheter med lawn tennis. I båda sporterna försöker man slå bollen över nätet som skiljer planhalvorna åt så att motståndaren inte kan returnera bollen. Poängräkningen är i stort sett identisk mellan de båda spelen, med poängen 15, 30, 40 och game för fyra vunna bollar. Ett set vinns dock i real tennis av den spelare som först vunnit sex eller åtta game (det senare gäller ofta vid tresetsmatcher) oavsett antalet games ledning. Real tennis har speciella regler för serve och ett system för omspel av bollar som studsat två gånger på planhalvan, så kallad "chase". På samma sätt som i squash är det tillåtet att använda bollhusets väggar upp till en viss höjd över golvet, för att ändra bollens riktning, och på så sätt försvåra för motståndaren.
Spelplanen består av en hög byggnad med fyra väggar och tak och har i stort sett byggts likadant sedan 1500-talet. Innerdimensionerna kan variera något men är ungefär 33,5 x 12 meter. En av sidoväggarna och båda kortväggarna har längsgående utbyggnader med inåt banan fallande tak (penthouses). Ett utskjutande område på den ena långsidan nere vid hörnet kallas tamburen. Banan är således asymmetrisk. Själva spelgolvet har oftast dimensionerna 29,3 x 9,8 meter, det vill säga något större än en lawn tennis-plan. Planhalvorna åtskiljs av ett nät som är 0,915 meter högt på mitten och ca 1,5 meter (fem fot) vid väggarna. Serven spelas bara från den kortända (kallad dedans) som är motsatt tamburändan (kallad hasardändan). Serven slås åt vänster och bollen måste träffa långsidans penthustak minst en gång, och därefter studsa i en definierad serveruta i tamburänden, för att bli godkänd. Vid spel kan eventuell träff i tamburväggen få bollen att ändra riktning i rät vinkel. Under penthustaken finns olika nätförsedda fönsteröppningar, gallerier, som är störst på långsidan och bakom servaren. Genom sidogallerierna och dedans-galleriet kan publiken bevittna spelet. I anslutning till tamburen finns ett mindre galleri, grille, på kortsidan. Gallerierna kan träffas varvid bollen "dör". Detta innebär att servaren eller mottagaren som slagit bollen vinner poängen. Om en boll studsar två gånger på en sida ges spelaren senare, efter byte av sida och serve, en andra chans att vinna bollen. Detta kallas att en chase har lagts, vilket också kan utnyttjas som speltaktik. En chase bestäms som den nivå på banan där bollen studsat den andra gången, och definieras av en serie markerade linjer på golvet. En chase kan sedan vinnas genom att slå en otagbar serve eller retur, genom att träffa ett galleri eller genom att slå en boll som en andra gång studsar närmare kortväggen än aktuell chase. Misslyckas något av detta har spelaren förlorat sin chase. Vid chase-spel, framför allt när det är fråga om andra studs, avgör därför motståndaren om han behöver spela bollen eller inte för att vinna poängen.
Till skillnad från modern tennis använder man än i dag racketar av trä vid spelet. Racketarna är något böjda för att underlätta spel av bollar som hamnat nära hörnen. Rackethuvudet är litet, vilket i kombination med den ofta oförutsägbara bollriktningen, gör det mycket svårt att träffa bollen med ett rent slag. De tygförsedda tennisbollarna har numera en kärna av kork. Bollarna är tyngre (71 gram) än vanliga tennisbollar. De studsar också betydligt lägre än sådana, vilket medför att spelarna ofta måste möta bollen nära golvet.
Skurna (underskruvade) slag föredras genomgående, medan hårda topspinslag, som är vanliga i lawn tennis, snarare ger motståndaren stora fördelar, eftersom bollen då studsar högt. Spelets svårighetsgrad premierar spelare med stor taktisk förmåga och ofta mångårig erfarenhet av spelet. Placering av bollen är en nyckel till framgång, i första hand försöker spelaren slå bollen mot motståndarens backhandsida eller mot hörnen varifrån bollen är särskilt svår att returnera.
Real tennis historia
Spelets tidigaste historia är inte helt känd. Man har dock indikationer på att spelet uppstod på kloster för munkar i Frankrike och Italien redan under slutet av 1000-talet, och spelades i varje fall från 1100-talet. Munkarna spelade på klostergården och spände upp ett rep som avskiljde planhalvorna. Varje kloster utvecklade egna regler, men allteftersom, i samband med träffar mellan de olika klostren, började man ensa reglerna. Tennis blev mycket snabbt populärt bland munkarna, varför ärkebiskopen av Rouen 1245 kände sig föranlåten att förbjuda spelet på klostren. Spelet hade då redan spritts, inte minst till de till de kungliga slotten, där man spelade såväl utom-som inomhus.
Från början spelades tennis med bara händerna och med lätta bollar som i kärnan bestod av tagel eller annat hår. Senare började man använda handskar och försedde dessa med senor som spändes ut till ett nätverk mellan fingrarna. Från 1300-talet använde man racketar, från början kortskaftade, av solitt trä med slagytan klädd med pergament eller liknande. Från 1500-talets början användes träracketar försedda med strängar av olika material som till exempel fårtarmar. En av de första kända professionella idrottsmännen i historien var en fransyska vid namn Margot de Hainault som i slutet av 1420-talet spelade tennis på en bollhusbana i Paris. Hon lär ha varit mycket skicklig och besegrade de flesta av sina motståndare. Hon drog mycket publik till sina matcher, som ofta var föremål för omfattande vadslagning.
Reglerna och utformningen av själva spelplanen är i stort sett oförändrade sedan 1500-talet. The Hampton Court, en bana som uppfördes 1625, används fortfarande för spel av real tennis. Tennis förblev länge en sport för kungar och överklassens representanter framförallt i Frankrike, England och Italien. De engelska kungarna Henrik VII och Henrik VIII var mycket förtjusta i spelet. Den sistnämnde sägs också vara den som introducerade serven som den spelas i dag. Sin höjdpunkt nådde spelet under 1500-och 1600-talen. I Paris fanns under 1600-talet ca 1800 bollhus avsedda för real tennis med spelare också från andra samhällsklasser. I Sverige lät Erik XIV i Stockholm uppföra det första bollhuset för tennisspel i landet. Shakespeare omnämner spelet i sitt skådespel Henry V, och i ytterligare fyra av sina pjäser. Som ett spel som huvudsakligen förknippades med överklassen, hamnade spelet under olika orosperioder i Europa i vanrykte. Som en symbolisk handling svor revolutionsföreträdare i Frankrike den 20 juni 1789 den så kallade "Eden i Bollhuset", i bollhuset i Versailles. Från den dagen spelades inte tennis mer i Frankrike förrän cirka 50 år senare, då en återhämtning skedde. Flera bollhus byggdes, av vilka flera används än i dag, men spelet behöll mycket av sin överklasskaraktär. Återhämtningen blev kortvarig, det nyuppfunna spelet "lawn tennis" (från 1874) kom mycket snart att överflygla real tennis. Lawn tennis hade många fördelar, det var från början avsett att vara ett billigt utomhusspel för alla, spelplanen var enklare och spelet mer lättillgängligt.
Real tennis i dag
Spelet förde en tynande tillvaro i skuggan av lawn tennis under största delen av förra seklet. Möjligen kan man runt 2000 skönja en viss uppgång för spelet igen. I England finns i dag (2005) 26 banor, i Australien 6, i Frankrike 3 och USA ca 10. I Ryssland planerar man att återöppna en bana i St Petersburg. Runt om i världen, dock inte i Sverige, finns i dag några få tusen spelare. Cirka tjugofem spelare i världen är professionella. Mycket av spelets framtid hänger på dessa och deras funktion som tränare. Turneringar spelas regelbundet.
Real tennis är organiserad i ett flertal klubbar i sex länder (Australien, Frankrike, Irland, Nederländerna, England och USA). Internationellt samordnas turneringar sedan 2002 av the International Real Tennis Professionals Association. Föreningen har som huvuduppgifter att öka intresset för real tennis, öka prissummor och antalet turneringar.
Vart annat år hålls turneringar för att kora världsmästare i herr-och damklasser i singel (i herrsingel sedan 1740) och dubbel (sedan 1985). Turneringarna spelas på olika banor runt om i världen. Den förste världsmästaren i tennis var Clege´de Elder. Känd är den brittiske spelaren Thomas Pettitt som var världsmästare under 1880-talet. Den som längst innehaft världsmästartiteln är den franske spelaren Pierre Etchebaster, världsmästare 1928-54, det vill säga under hela 26 år. "Regerande" mästare i herrsingel är sedan 1994 Robert Fahey, Australien. Regerande kvinnliga världsmästare är (2005) Charlotte Cornwallis.
