Ruinmotorväg
Från Rilpedia
Ruinmotorvägar är motorvägar som antingen är förstörda, aldrig blivit färdigbyggda, eller blivit nedlagda. Typiskt för ruinmotorvägar är att de har varit ofullständiga under en längre tid och genomgått ett förfall. Dessa är vanligast i Tyskland och Polen, där de ofta förstörts efter andra världskriget, men förekommer också i mindre omfattning i Sverige. De finns även i den ryska enklaven Kaliningrad och i Nederländerna.
Innehåll |
Sverige
Exempel på ruinmotorvägar i Sverige finns kring Essingeleden i Stockholm.
Dels påbörjades en anslutande led kallad Huvudstaleden från Bromma till Tomteboda dels byggdes en led kallad Årstalänken från Huddingevägen. Vidare byggdes ramper på stora Essingen anpassade för den så kallade Brommagrenen. Huvudstaledens västra del byggdes och används fortfarande längst västerut. Tidigare användes ytterligare en del fram till Huvudstagatan, vilken sedan kring 1990 inte används och idag är en ruin och har blivit uppställningsplats för student-bostadsbaracker "Kampus Solna". Förberedande broar byggdes också för en del lokalgator och några ramper som delvis aldrig används finns från Essingeleden vid Pampas trafikplats. Ett annat exempel på ruinmotorvägar är Årstalänken som 24 oktober 2004 ersattes av Södra länken varvid Årstalänkens östliga del stängdes av helt.
Ytterligare ett exempel som kan räknas som en ruinmotorväg i Sverige är en rastplatsruin längs motorvägen E4 mellan Huskvarna och Gränna. På motorvägens östra sida för nordgående riktning finns en idag övergiven och med betongblock blockerad tidigare större rastplats som tidigare kallades för "Öland". Rastplatsen syns inte om man åker vanlig bil utan endast om man sitter i ett högre fordon. Asfalten börjar spricka och mossan växer till på denna tidigare rastplats som var i bruk till för några år sedan. Varför denna rastplats slopats och nu ligger och förfars är okänt.
Ett annat exempel är en sträcka på 100 meter intill Kolonnvägen i Sollentuna, som är en rest av den första sträckningen av Rikstretton-E4 före en tidigare omfattande ombyggnad av Trafikplats Häggvik (avfart nummer 173). Sträckan används mest som tillfällig husvagnsparkering och uppställning av långtradarsläp.
Efter att bana 3 på Arlanda byggts och vägnätet ändrats finns många stumpar av gamla vägar i området. Särskilt tydlig är en c:a 200 m lång sträcka av den gamla tillfartsvägen, synlig c:a 300 m öster om nuvarande tillfartsslut. Linjemarkeringarna finns kvar, då stumpen tidigare slutade i en rondell, där man på den tiden svängde höger om man skulle vidare mot Norrtälje.
Den knappt 2 km långa delen av före detta E4, motortrafikleden strax öster om Mehedeby, är det senaste tillskottet bland ruinmotorvägar i Sverige. Den var en del av den tidigare motortrafikleden mellan Mehedeby och Gävle. Denna byggdes om till motorväg norr om Mehedeby i slutet av 1990-talet, dock lät man stumpen öster om Mehedeby förbli motortrafikled. När sedan den nya motorvägen från Uppsala skulle kopplas på i mitten av 2007, valde man en östligare sträckning av den nya motorvägen och motortrafikleden blev en ruin.
Tyskland och Polen
Foto: Holger Ellgaard
Foto: Holger Ellgaard
Under 1930-talet hade Nazityskland ambitiösa planer att bygga motorvägar. Långt ifrån alla fullföljdes. År 1942 inställdes samtliga arbeten med motorvägsbyggen på grund av andra världskriget. Då hade 3870 km Autobahn färdigställts och 2900 km var påbörjade.[1] Detta innebar att vissa motorvägar fick endast ett fullständigt körfält av betong medan andra hade bara en smal sidoremsa av betong, som den påbörjade sträckan Hamburg-Berlin (A24). Här fanns ända fram till 1981 färdiga broar med vackra Hamburgmotiv och en cirka tre kilometer lång sträcka med betongremsor. År 1982, alltså 45 år efter de första byggarbeten kunde sträckan öppnas för trafik. Motorvägsdelen i Östtyskland hade bekostats av Västtyskland.
Efter kriget iordningställdes en del av de icke färdigbyggda motorvägarna i det som blev Västtyskland. I Östtyskland (DDR) var resurserna och trafiken betydligt mindre och därför blev flera av motorvägarna aldrig färdigbyggda utan fick bara ligga och sakta förfalla. Även före kriget färdigbyggda motorvägar i Östtyskland fick ligga kvar med inget eller högst minimalt underhåll.
Vid järnridån mellan Eisenach och Bad Hersfeld fanns ett motorvägsavsnitt som låg mellan 1945 och 1989 oanvänd och utan underhåll. Den var en av de sista sträckorna som färdigställdes under 2:a världskriget innan allt byggande av motorvägar upphörde. Sträckningen var dock enbart provisoriskt färdig för strategiska transporter även om flera broar var färdiga.
A72 - Vogtlandautobahn mellan Chemnitz och Hof var mellan 1945 och 1989 delvis en ruinmotorväg. Sträckan mellan Hof i Västtyskland och Plauen i Östtyskland var avspärrad och inte tillåten för trafik. Stora delar av denna motorväg var dessutom enbart en halv motorväg med endast en körbana färdigställd och flera höga broar av vilka många sprängdes i 2:a världskrigets slutskede eller endast var provisoriskt färdigbyggda.
Liknande förhållanden rådde i Polen, som hade tagit över områden som tidigare tillhört Tyskland. Ibland kan man därför i Tyskland och Polen se stora broar för motorvägar stå oanvändbara mitt i en skog eller på en åker, långt från närmaste större väg. De rivs inte heller eftersom en rivning är kostsam. Dessutom kan staten ha intresse av att de finns kvar för eventuell framtida användning.
Några ruinmotorvägar är i drift som halva motorvägar, som A18 (E36) mellan Olszyna och Golnice. Denna halva motorväg är en del i den längre motorvägen mellan Berlin och Krakow. Mellan Berlin och det som före kriget hette Königsberg (numera Kaliningrad) påbörjades också en motorväg. Denna blev till stor del inte ens körbar med körfält, utan är en "riktig" ruinmotorväg. För närvarande (2007) planeras färdigställande av denna väg med EU-bidrag.[källa behövs].
Referenser
Storbritannien
Även i Storbritannien förekommer det ruinmotorvägar. På vissa sträckor beror detta på att planerna ändrats så att broar som byggts för framtida tänkta motorvägar inte kommer till användning. M23 var tänkt som Londons södra infart från Brighton/Gatwick: Än idag slutar vägen utanför själva storstadsområdet och någon fortsättning in mot London blev det aldrig trots att staten före 1974 då den hittills enda delen av motorvägen blev klar satsade stora belopp på markexpropiering, brobyggen etc för vägen. Idag har marken där motorvägen var tänkt att gå sålts och åter bebyggts. Se följande länk:[1]
Nederländerna
I Nederländerna påbörjade byggandet av motorvägar under 1950-talet. Då byggde man om existerande riksvägar, som gick från stadens kärna till stadens kärna. En ny trafikpolicy infördes 1965 med nya motorvägar utanför städerna. Systemskiftet innebär att många nya motorvägar planerades. Efter oljekrisen 1973 skars planerna ned och började man bygga om riksvägar igen.
Brist på utrymme i Nederländerna är orsaken till att det inte finns många ruinmotorvägar. Påbörjade sträckor återanvändes som kommunala huvudleder eller tillfarter till nya stadsdelar. En av de få exemplar av en ruinmotorväg är Ringbaan Zuid i Tilburg. Vägen byggdes som motorväg A58 mellan Eindhoven och Breda under 1960-talet. En ny sträcka byggdes omkring 1970 en kilometer söderut för att undvika den snabbt ökande trafiken i industristaden. En del av motorvägen mellan A58 och Tilburgs ringvägsystem har inte används sedan dess. Bron över en kanal gjorde det omöjligt att använda sträckan på ett annat sätt än tillfälligt parkeringsplats när det finns stora evenemang i en när belägen park.
USA
I USA byggde myndigheterna en ny motorväg utanför Burlington i Vermont som inte färdigställts och inte öppnats för trafik. Se även följande länk: [2] (under avsnittet Abandoned freeway infrastructure längst ned på sidan).
Se även
Externa länkar
- Polska motorvägar, med fokus på ruinmotorvägar
- Strecke 46, riksmotorvägsruin mellan Rhön och Spessart (Bayern) (på tyska)
- Bildgalleri - ruinsträckor (på tyska)
- Om Berlinka - Utförligt om motorvägen mellan Berlin - Königsberg med många historiska och nya bilder. (huvudsakligen på polska men några sidor på tyska)
- Bilder från den polska delen av E36/A18/A4, motorvägen mellan Berlin - Krakow, som på långa sträckor på den polska sidan gränsen är utförd som en halv motorväg och där inte någon renovering skett sedan den byggdes 1936/1938 (på polska men bilderna talar för sig själva)
