Rastafari

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Rastafarianer)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Dreadlocks, ett utmärkande drag för rastafari-troende.

Rastafari eller RastafarI (uttalat "râs-ta-far-ai") är en religiös rörelse som har sitt ursprung och starkaste fäste på den karibiska ön Jamaica. Haile Selassie (1892 - 1975), kejsare av Etiopien 1930 - 1974, ses av de rastatroende som en inkarnation av Gud under namnet Jah, samt som den aspekt av gudomen i den heliga Treenigheten som motsvarar Messias. Helig skrift är Bibeln, i synnerhet översättningar till engelska av den mycket gamla etiopiska Bibeln. Beroende på rastafarirörelsens ostrukturerade form är det svårt att ange antalet troende. Uppskattningarna spänner mellan 200.000 och 700.000 beroende på engagemang. [1] En målsättning är alla slavättlingars återvändande till Afrika, och eftersom detta inte kan ske förrän Gud anser Afrika vara renat från krig, stridigheter och andra föroreningar, är det en helig plikt för den rastatroende att vårda sin afrikanska kropp samt att återupptäcka och vårda sin afrikanska kultur och de afrikanska rötterna. Detta uttrycks bl.a. genom:

  • avståndstagande från det västerländska samhället, som de kallar Babylon
  • kostregler (ital food) som framför allt medför att de är vegetarianer i någon mening (de flesta äter inte kött och skaldjur) [2]
  • att de äldre utbildar de yngre vad gäller Afrika, de svartas historia i Amerika, och ett kommande uttåg (exodus), från Babylon till ett rikt, fredligt och jungfruligt Afrika som de rasta-troende menar ska ha funnits en gång i tiden
  • att de inte klipper sitt hår, för att låta det växa ut till s.k. dreadlocks (se bilden), en tradition som växte fram omkring 1950, [3] och som sedan spred sig när Jamaicas rastas fick se foton på de kenyanska krigare av stammen Mau mau som 1952-1960 gjorde uppror mot den brittiska kolonialmakten. [4] Även bibelcitat som förbjuder en nazir att klippa sitt hår har anförts. [5], [6]
  • att de inte dricker alkohol, att de joggar, simmar och ägnar sig åt annan träning för att hålla kroppen/det afrikanska templet i god fysisk form, [7]
  • tillbakavisandet av fysisk död när det gäller dem själva och deras trosfränder, tro på en speciell form av reinkarnation. [8]
  • meditation, i kombination med ett andligt bruke av cannabis (marijuana) [9], [10]
  • från och med 1970-talets början även användandet av reggaemusiken som religiös uttrycksform.


Innehåll

Garvey och messianska rörelser på Jamaica

Panafrikanisten Marcus Garvey

Rastafari växte fram under 1930-talet ur messianska rörelser på Jamaica. Marcus Garvey (1887 - 1940), som startade en tillbaka-till-Afrika-rörelse är – enligt de tidiga rastapredikanterna Leonard Howell (1898 – 1981), Joseph Hibbert (f. 1894), Archibald Dunkley (f. 1896) och Robert Hinds (f 1895) – en profet och förelöpare jämförbar med Johannes Döparen. [11] . När Ras (ungefär "hertig") Tafari den 2 november 1930 kröntes till Etiopiens 111:e kejsare under namnet Haile Selassie (vilket betyder treenighetens makt) och Marcus Garvey med anledning av kröningen startat sin tillbaka-till-Afrika-rörelse, ansåg Howell och de andra tidiga jamaicanska gatupredikanterna att den heliga processen börjat.

Garvey anses ha förutsagt att när en svart konung – som är ättling till Gamla Testamentets kungar David och Salomo och drottningen av Saba – kröns i Afrika, börjar en process som leder till alla afrikaners enande och återupprättandet av Afrika som Edens trädgård. Det enda landet i Afrika som vid den tidpunkten var en självständig monarki och därmed kunna kröna någon konung var Etiopien , så det var mot Etiopien garveyisterna riktade sina ögon. Den åldersstigne kejsare som då regerade i Etiopien var Zewditu I. Han infödd etiopier, men ansågs inte enligt de inhemska kännarna av nationaleposet Kebra Nagast härstamma i rakt nedstigande led från kung Salomo via dennes och drottningen av Sabas gemensamma son Menlik I. [12] Det gjorde däremot Haile Selassie. Sex dagar efter Selassies kröning publicerade jamaicanen Marcus Garvey en artikel med religiösa övertoner om den nyligen installerade etiopiske kejsaren:


It was the coronation of the new Emperor of Ethiopia – Ras Tafari. From reports and expectations, the scene was one of great splendor, and will long be remembered by those who were present. (...) We do hope that Ras Tafari will live long to carry out his wonderful intentions. From what we have heard and what we do know, he is ready and willing to extend the hand of invitation to any Negro who desires to settle in his kingdom. (...) The Psalmist prophesied that Princes would come out of Egypt and Ethiopia would stretch forth her hands unto God. We have no doubt that the time is now come. Ethiopia is now really stretching forth her hands. This great kingdom of the East has been hidden for many centuries, but gradually she is rising to take a leading place in the world and it is for us of the Negro race to assist in every way to hold up the hand of Emperor Ras Tafari. [13]

De starka religiösa värden som Garvey såg i kejsarens ankomst, och Selassies roll som väktare över treeningheten tillsammans med hans överdådiga kröning där han liknar arketypen av en gud på de fotografier och bilder som finns från 1930-talet och framåt, ledde till att en ny religion föddes på Jamaica. Inte en slags afrikansk kristendom som Garvey lutade åt, utan en personkult kring Haile Selassie. Grupper i utkanten av det jamaicanska samhället som sökte efter en identitet kom snart att betrakta Garvey som härold (ungefär som Johannes Döparen kom före Kristus och Selassie som afrikanernas gud. En av de viktigaste personerna för att det alls blev någon rastafari-rörelse var jamaicanen Leonard Howell (1898 – 1981) som i likhet med de tidigare nämnda Joseph Hibbert, Archibald Dunkley och Robert Hinds började predika år 1933 runt hela Jamaica. Leonard Howells budskap var att Haile Selassie var Messias, dvs Kristus, som återkommit till jorden och att de svartas lidande snart skulle vara över. Redan efter några månader dömdes Howell till två års fängelse för "uppvigling". [14]

Garvey själv såg sig dock inte som någon profet) och han betraktade inte Selassie som en gud. För Garvey var den unge nykrönte Selassie i all sin prakt ett gudomligt tecken på att de svartas lidande snart skulle vara över. För "den förste rastafarianen" Leonard Howell var Selassie Gud som skulle se till att de svartas lidande upphörde, vilket onekligen är en förskjutning av innebörden[15]När Garvey kan ha försökt säga att den ursprungliga och genom seklen oförvanskade etiopiska kristendomen är de svartas sanna religion, uppfattade Jamaicas första tongivande rastafarianer det annorlunda.


"Vår Gud har ingen färg, ändå är det mänskligt att se allting med egna ögon, och eftersom de vita har sett sin Gud med vita ögon, har vi nu (även om det är sent) börjat se vår Gud med våra ögon. (...) Vi negrer tror på den Etiopiske Guden, den evige Guden- Gud Fader, Gud Sonen och Gud den Helige Ande, den ende Guden i alla tider. Det är den Guden vi tror på, men vi ska dyrka honom med Etiopiens ögon.".

[16]


Utveckling fram till 1960-talet

Många av de första rastafarianerna var analfabeter och fick lita till sina läskunninga trosfränders högläsningar ur Bibeln. Afrika, och i synnerhet det Etiopiska kejsardömet, blev liktydigt med det andliga begreppet "Mount Zion" (Sion) i Bibeln. I Jesajas 18:e kapitel beskrivs etiopierna , eller något av de etiopiska folken) som ett vackert folk ("Det resliga folket med glänsande hy") som injagar fruktan i sina fiender ("folket som är så fruktat vida omkring). Den första beskrivningen satte rastafarianerna namnet natty och att de var fruktade kallades dread – därav termen natty dread, ett grundbegrepp i rastafarianernas sociolekt. Etiopien beskrivs som ett land som genomskärs av vattedndrag, och är ett av otaliga platser på jorden som man spekulerat kring om det kan vara Edens lustgård.

Förutom Bibeln använde (och använder) rastafarianerna ytterligare en helig skrift, nämligen det etiopiska nationaleposet Kebra Nagast. Denna bok hade fruktakts så till den grad av de vita kolonialherrarna att inget bokförlag i världen hade fått tillåtelse att trycka den engelskspråkiga översättningen förrän 1922. [17] Förutom att fastslå att den etiopiska dynastin utgick från kung Salomo, drottning Makeda och deras son, den förste etiopiske kungen Menelik I, tar boken upp kända händelser i boken o kommenterar dessa (på ett altför afrikanskt sätt enligt den vita överheten).

Rastafarianerna ansåg att Selassie uppfyllde de gammaltestamentliga profetiorna: han var liksom Jesus av Davids släkt, och genom striderna mot Mussolinis italienska trupper i andra världkriget uppfyllde Selassie i de troendes ögon dessutom Uppenbarlesebokens profetsior om att Kristus skulle återkomma för kämpa mot Rom. Haile Selassie, som var överhuvud för den kristna ortodoxa etiopiska kyrkan, förnekade bestämt att han var Gud när han fick kunskap om de jamaicanska rastafarianernas trosföreställningar i samband med sitt besök på Jamaica 1966. Selassie gav dessutom sin ärkebiskop i Nordamerika – Abuna Yesehaq Mandefro – uppdraget att försöka knyta rastafarianerna till den etiopiska ortodoxa kyrka som Selassie själv var överhuvud för. Selassies amerikanske ärkebiskop fick alltså uppdraget att kristna de rasta-troende, en uppgift som han misslyckades totalet med. [18]

Trosföreställningar

Etiopiens kejsare Haile Selassie (1930 – 1974) hade titeln Hans kejserliga majestät, kejsare Haile Selassie I, Lejonet av Juda, Guds utvalde, konungarnas konung av Etiopien.

Leonard Howell publicerade, trots att han då satt i fängelse, år 1935 under namnet G.G. Maragh den s.k. The Promised Key, en doktrin för rastafari-troende. Några av budskapen har utmönstrats av senare rastafarianer, men fundamenten finns kvar:

  • Först och viktigast är erkännande av kejsaren Haile Selassie I som det Högsta väsendet och den ende legitime härskaren över svarta människor över hela världen. Den som inte har denna tro kan inte bli rastafari.
  • Den svarta rasens dignitet (betydelse för mänskligheten, värdighet)
  • Motstånd mot all ondska (wickedness)
  • De rastafari-troendes lidande genom förföljelse, orättvisor och hån från den onda världens regeringar och myndigheter
  • Guds kommande hämnd på de onda för deras ondska.
  • Beredskap för att återvända till Afrika när den dagen kommer

Jah (Gud) är för de rasta-troende en svart, levande gudom vilken vandrar bland oss på jorden och som det finns en gnista av i alla "afrikaner". En gud som finns i himlen anses vara en lögn som vita människor hittat på.Den f.d. etiopiske kejsaren Haile Selassie ses som en inkarnation av Jah, vilket vanligen även Moses och Jesus gör. För merparten av världens rastafarianer avled inte Haile Selassie 1975. De äldste i olika rastafarisamfälligheter hävdar att när Selassie hade fullgjort den politiska delen av sitt arbete hade han begett sig till Mount Zions kullar (vilket således anses vara något helt annat än himlen) för att påbörja det metafysiska arbete som återstod för Afrikas och världens afrikaners frälsning, och något liknande ska ha hänt djupt troende reggaeikoner som Peter Tosh och Bob Marley. [19]

Fil:RastaAfricaPic.jpg
Kejsaren Haile Selassie stod enligt rasta-troende för ett förenat och fredligt Afrika med äganderätten till sina egna resurser.

Det som är naturligt (Ital) är centralt för religionen. Som afrikaner ska man leva nära naturen, äta Ital food (vegetariskt), inte använda alkohol, vara motståndare till abort och i allmänhet även till preventivmedel.

Rastafarianer garanteras evigt liv om de följer de föreskrifter som ses som ursprungligt afrikanska. Exempel på detta är att äta vegetariskt och att inte använda tobak eller alkoholhaltiga drycker, att tillbe Selassie och att inte klippa håret. I Jeremias bok 22:10 sägs: "Gråt inte över den döde, sörj honom inte. Gråt i stället över den som vandrar bort, ty han skall aldrig återvända och se det land där han föddes." Löftet om evigt liv togs länge så bokstavligt att rastafarianer vägrade att gå på begravningar. Att röka marijuana under rituella former ses som ett sätt att komma Jah närmare. Rastafarianer är motståndare till droger; undantaget är alltså marijuana, som är rastafarianernas heliga ört, och som omsjungs i många rastainspirerade reggaelåtar. Denna ört brukas inte av alla rastafarianer.

Från den kristna respektive judiska Bibeln hämtade rastafarianerna buden att inte äta kött, att inte dricka och att inte klippa håret. Det är bara det släkte som Gud har övergivit som måste klippa av sig sina "dreadlocks". Jeremia 7:29 säger: "Klipp av dig dina lockar och kasta bort dem, stäm upp en klagosång på de kala höjderna. Herren har förkastat och övergivit det släkte som väcker hans vrede". I den judiska bibeln finns föreskrifter om hur en nazarit ska bete sig: "han måste avstå från vin och andra jästa drycker (...) Under hela den tid som hans löfte gäller ska inget rakblad vidröra hans huvud. Han måste förbli helig tills hans löfte till Gud är över; han måste låta håret på sitt huvud växa långt. Under hela den tid hans löfte till HERREN gäller får han inte gå nära en död kropp" (Torah, nr 6:3-6). Inspirationen till dreadlocks kom från fotografier på afrikanska krigare och jägare som hade håret på det sättet.

Begreppet "Afrika"

Afrika i allmänhet och Etiopien i synnerhet ses som rastafariernas verkliga hemland, antingen det fysiska landet eller ett slags andligt Etiopien/Afrika. Det senare är den nu vanligare uppfattningen eftersom många insett att Etiopien av idag inte är ett paradis och att krigen och inbördeskrigen i Afrika inte kommer att ta slut inom en överskådlig framtid. Att de svarta folken enas för att leva i fred i en enda afrikansk nation ses som nödvändigt och som ett tecken på att förtrycket av de svarta kommer att upphöra. Det (vita) västerländska samhället som sedan 1800-talet är kapitalistiskt (dessförinnan feodalististiskt), dit afroamerikanernas förfäder förts genom slaveriet, kallas nedsättande för Babylon, och numera även för "Rome".

Målsättningen för alla svarta som lever utanför Afrika är, enligt rastfari, repatriation – att återvända till sina förfäders Afrika. Men detta kan inte ske hur som helst och när som helst. Uttåget, Exodus, kommer att ske när Gud (Jah) har "öppnat vägen". Vanligtvis anses de afrikanska staternas förening till en helhet – t.ex. till en federation med delstater som lever i fred – vara en nödvändig förutsättning. Så länge krig och inbördeskrig förekommer i Afrika är kontinenten fortfarande i det vita samhällets (Babylons) våld.

Rastafarianerna tog aldrig ställning för kommunismen heller, och betraktade det Kalla kriget som ett renodlat vitt problem. Bibeln tolkas apokalyptiskt med löfte om ett snart kommande "harmagedon", och de sanna afrikanerna i Amerika ska varken rösta eller arbeta politiskt.[20]

Sociolekt

Rastafarianer, både i och utanför musikbranschen, har utvecklar en egen sociolekt som språkligt skiljer sig från den kreolengelska (även kallad patois eller broken english av lingvister, men jamic av jamaicanerna själva) som talas av framför allt den stora massan outbildade jamaicaner. Hur man talar har en central betydelse för den religiösa identiteten. Pronomet "mi", som ofta används i stället för I på Jamaica, bannlystes av rastafarianerna då det ansågs vara en kvarleva av slavmentaliteten. Varken jamaicansk engelska ("Mi a go bak a wuk pan Chewsday") eller standardengelska ("I am going back to work on Tuesday") godkändes. Pronomet "I" (jag) har gjorts om till "I-man" och i stället för "we" säger rastafarianerna "I and I" för att poängtera att alla är delar av en stor helhet. Även i övrigt vimlar rasta-språket av I-ord: Ital (natural), Idren (bredren), Ites (red, hi), 'Iowa (ever), etc. "Irie Ites" är en hälsningsfras som är svåröversatt.

Nyord, som exempelvis "overstand", är vanligt bland rastafarianerna, liksom lånord från afrikanska språk. Det förekommer även böner eller uttryck för tillbedjan med ord från de större språken och dialekterna i Etiopien, särskilt Ge'ez. I musiksammanhang framfördes rastabudskapet på mycket tydlig och ren engelska (bortsett från I-orden) under 1970-talet. De unga sångare som idag anammat Rastafari är mer svårförståeliga för det otränade örat.

Frånvaron av struktur

Rastafari är en icke auktoritär och ohierarkisk religion som saknar prästerskap och ledning. Det är en anledning till att se rastafari som en religiös rörelse snarare än som en religion. Gudstjänstlokaler finns dock. Den står i stark opposition till den kongregationalistiska form av kristendom, som är vanlig på Jamaica. Rastafari har även ett motsatsförhållande till den katolska kyrkans hierarki och påven. Det individualistiska draget hos rastafari har resulterat i ett vitt spektrum av tolkningar som kan ha drag av gammaltestamentlig judendom. Föreställningarna om ett kommande Harmagedon som endast de rättfärdiga överlever liknar till viss del Jehovas Vittnens uppfattning, med den skillnaden att Gud räddar äkta, rättfärdiga afrikaner i stället för vittnen. En gren av Rastafari har tagit till sig den etiopiska kristendomen, en kyrka som använder en av de äldsta versionerna av Bibeln som finns.

Kvinnor kan av utomstående uppfattas vara lägre stående än männen – Kvinnorna deltar inte i männens rituella sammankomster, utan anordnar egna religiösa sammankomster.

Man kan idag, delvis till följd av reggaemusikens internationalisering, se ett förändrat budskap jämfört med de tankegångar som fördes fram under framför allt 1970-talet. Rastafari är på 2000-talet inte längre en religion enbart för svarta; man predikar universell kärlek och ofta förs ett globalt enighetsbegrepp fram som går ut på att alla människor i grunden är afrikaner och att det finns en gemenskap mellan alla, oavsett nationalitet, som i anden vill "bränna Rom" och "rasera Babylon" – det vill säga bryta med det rådande ekonomiska och politiska systemet till förmån för det andliga Etiopien eller "Mount Zion". Majoriteten av dagens 0,7 miljoner rastafarianer är emellertid övertygade om att Haile Selassie fortfarande lever och vandrar omkring på jorden seende allt som sker.

Utbredning

Rastaman på Barbados.

Rastafari har från 1970-talet och framåt spridit sig över hela Västindien, till Storbritannien och andra europeiska länder med svarta invandrare, Nordamerika och Latinamerika, Indien och Afrika. Detta har framför allt skett genom reggae-musikens internationella genomslagskraft, med sångtexter framförda av djupt religiösa artister som Bob Marley och Peter Tosh som såg Haile Selassie som en gudomlig fader, och Burning Spear som genomgående hyllar Marcus Garvey som Rastafaris store profet. Det finns cirka 700 000 rastafarianer i världen, och på Jamaica anses c:a 10% av befolkningen tillhöra denna grupp. Rastafarianer finns även i Etiopien och andra delar av Afrika.

Det finns tre huvudgrenar av rastafari: [21]

  • Bobo Shanti, vars medlemmar lever så åtskilda från samhället som det är möjligt. De är helt inriktade på att återförena afrikanerna i diasporan med deras hemland, och fördömer all kontakt med det västerländska samhället.
  • Nyahbinghi, som är den äldsta av alla rastafarianska grupper.
  • The Twelve Tribes of Israel, som grundades 1968 av Dr Vernon Carrington och som många musikartister tillhör.

Referenser

  1. Adherents.com (2007) Notes on the Size of Specific Religions. Rastafarian. Portalen Adherents.com
  2. Sulick, A. (2007) Ital is Vital
  3. Chevannes, B. (1998) Rastafari and Other African-Caribbean Worldviews, kap. 4. Författaren har spårat de första rastafarianerna med dreadlocks till 1949, då en undergrupp som kallade sig Youth Black Faith lät håret växa.
  4. Global Oneness (2009) Dreadlocks History
  5. ibid
  6. Rastafari Religion. An Overview of Rasta Culture (2007) Portalen Important.ca Major Religions & Spiritual Beliefs
  7. Wood, A, Logan, J. & Rose, J. (2007)Ital i Dimensions in Religion. Movement and Change
  8. BBC (2009) Religion and Ethics - Rastafari
  9. Cook, J.G. (2004) The Interpretation of the Old Testament in Greco-Roman Paganism, ss 76-80. Mohr Siebeck publishers
  10. The National (UK) Commission of Marijuana and Drug Abuse (2002) The History of the Intoxicant Use of Marijuana.
  11. Owens, J. (1982) Dread, The Rastafarians of Jamaica. Heinemann
  12. Hausman, Gerald (1997) The Kebra Nagast: The Lost Bible of Rastafarian Wisdom and Faith from Ethiopia and Jamaica. St. Martin's Press.
  13. Marcus Garvey i den jamaicanska tidningen "The Blackman" den 8 november 1930.
  14. Moyston, L.E.A. (2002) Leonard P Howell, universal prophet Jamaica Observer sön 23 feb 2002.
  15. Martin, Tony (2007) Marcus Garvey. BBC:s webbportal; Religion & Ethics: Rastafari.
  16. Garvey, Marcus (1985) The Philosophy and Opinions of Marcus Garvey, Or, Africa for the Africans: Or, Africa for the Africans. The Majority Press, Incorporated.
  17. Hausman, Gerald (1997) The Kebra Nagast: The Lost Bible of Rastafarian Wisdom and Faith from Ethiopia and Jamaica. St. Martin's Press.
  18. Wilgoren, D. (2006) Ethiopians in D.C. Region Mourn Archbishop's Death. Leader Nurtured Orthodox Church in Americas. Washington Post, 13 Jan 2006
  19. Ition, Ras Pada (2007) Questions & Answers about Rastafari. Straight Answers to Popular Questions
  20. Politics of the Rastafari religion, A Rasta Overview (2007) Portalen Important.ca Major Religions & Spiritual Beliefs
  21. BBC (2009) Religion and Ethics - Rastafari - Subdivisions

Externa länkar

Personliga verktyg