Långbensgroda
Från Rilpedia
| ?Långbensgroda Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Sårbar[2] |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Klass: | Groddjur Amphibia |
| Ordning: | Stjärtlösa groddjur Anura |
| Familj: | Äkta grodor Ranidae |
| Släkte: | Grodor Rana |
| Art: | Långbensgroda R. dalmatina |
|
|
|
| §Rana dalmatina Auktor: Bonaparte, 1840 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Långbensgroda, (Rana dalmatina), är en grodart i släktet Rana.
Innehåll |
Utseende
Arten är en så kallad brun groda, och liknar åkergroda och vanlig groda till förväxling. Som hos de andra bruna groderna är den färgad i varierande toner av brunt på ryggen. En typ med enfärgad, rödaktig rygg förekommer också. Buksidan är gul till rent vit. De säkraste kännetecknen är, att hälleden på en vuxen individ når framför nosen om bakbenet vänds framåt längs kroppen, att den har rikligt med röda knottror på bakfötternas undersidor, samt att trumhinnan är ungefär lika stor (eller större) än ögats diameter.[3]
Den kan bli maximalt 9 cm lång, i norra Europa vanligtvis mindre. Hanarna blir här sällan längre än 6 cm, honorna 7 cm.[4]
Vanor
Utanför parningstiden vistas ofta långbensgrodan långt från vatten, gärna bland gräs och fuktiga marker i eller nära lövskogar. Speciellt i Skåne är den starkt bunden till bokskog[källa behövs]. Den är skygg och rör sig normalt med små hopp. Vid fara kan den dock utnyttja sina långa bakben till fullo; den kan hoppa upptill 2 meter i ett hopp[5].
Långbensgrodan lever på insekter, daggmaskar, sniglar och andra smådjur. Likt åkergrodan kan den fånga flygande insekter. Honorna övervintrar i jordhålor eller, mindre vanligt, i sjöar och bäckar. Hanarna övervintrar nä´stan alltid i vatten.[6]
Utbredning
Långbensgrodan finns främst i Central- och Östeuropa med västgräns i Frankrike, östgräns i Rumänien och Bulgarien och sydgräns i Italien och Grekland. I Europa finns den sällsynt också i nordligaste Spanien och sydligaste Skandinavien. Den finns också i norra Turkiet.[1]
Förekosterna i Nordtyskland och sydligaste Skandinavien betraktas som en relikt; orsakerna till detta är dock omstridda[2].
I Skandinavien finns den i Danmark, närmare bestämt på Fyn, öarna söder därom, Lolland, Bornholm, södra Själland och norr om Hillerød[7]; dessutom finns den i Sverige: Vid Kiviksområdet i östra Skåne, Halmstad, Blekinge, en lokal nära Kalmar och på Öland[2].
Källor
- ↑ 1,0 1,1 Kuzmin, S. et al. 2004. Rana dalmatina. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 2008-11-18.
- ↑ 2,0 2,1 2,2 ArtDatabankens faktablad (pdf) Läst 20061011.
- ↑ Kåre Fog, Adam Schmedes, Dorthe Rosenørn de Lasson 2001. Nordens padder og krybdyr ss. 220-221 ISBN 87-12-02982-3
- ↑ Ibid. s. 220
- ↑ Kai Curry-Lindahl 1988. Däggdjur, groddjur & kräldjur ISBN 91-1-864142-3
- ↑ Ibid.
- ↑ Kåre Fog, Adam Schmedes, Dorthe Rosenørn de Lasson 2001. Nordens padder og krybdyr s. 220 ISBN 87-12-02982-3
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Långbensgroda
