Vanlig groda
Från Rilpedia
| ?Vanlig groda Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
 Vanlig groda
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Klass: | Groddjur Amphibia |
| Ordning: | Stjärtlösa groddjur Anura |
| Familj: | Äkta grodor Ranidae |
| Släkte: | Grodor Rana |
| Art: | Vanlig groda R. temporaria |
|
|
|
| §Rana temporaria Auktor: Linné, 1758 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Vanlig groda (Rana temporaria), är en grodart i släktet Rana som tillhör brungrodorna.
Innehåll |
Utseende
Grodan är variabel i färgen, men vanligen beige, ljusbrun till mörkbrun eller grönbrun, samt med mörkare fläckar (som dock kan vara svåra att urskilja hos mörkare individer). Rödaktiga och nästan svarta individer förekommer också. Undersidan är ljus, och vanligtvis omönstrad. Under parningstiden får hanens hud ofta en blåaktig anstrykning. Grodan kan dessutom variera färg och ryggmönster från dag till dag. Den blir mellan 5 och 9 cm lång, i undantagsfall upp till 11 cm. Som hos de flesta svanslösa groddjur är honorna större än hanarna.[2]
Det är svårt att skilja vanlig groda från åkergrodan som också är en brungroda; det enda säkra kännetecknet är fotrotsknölen vid basen av den innersta tån på bakfoten, som är högst 1/3 av tåns längd (tydligt längre hos åkergrodan)[3].
Utbredning
Grodan finns i större delen av Europa från norra Spanien till Uralbergen. Den saknas i södra Italien, större delen av Balkan och Kaukasus, men går i öster till västra Sibirien och norra Kazakstan.[1] Den infördes till Irland omkring 1720[3], och den enda grodart som finns där[4].
Den förekommer i nästan hela Skandinavien med undantag för vissa öar (främst Fyn och öarna söder därom, Læsø, Lolland, Falster, Bornholm, Öland och Gotland), östra och centrala Kalmar län, centralt på det småländska höglandet samt fläckvis i de norska och svenska fjällen. Den är fridlyst i hela Skandinavien.[2]
Vanor
Vanlig groda finns i stränder och sankmark, samt gärna i fuktiga områden i skogar och ängar och i mindre vattensamlingar. Den kan också förekomma längre från vatten, på åkrar och andra odlade områden.[3] Den är aktiv under större delen av dygnet utom den allra varmaste tiden på dagen[5].
Den vanliga grodan lever på en mycket varierande diet av maskar, larver, sniglar, insekter, spindlar och lockespindlar. Även andra grodor kan ätas; kannibalism förekommer.[2] Curry-Lindahl nämner att den även förtär växtföda, som barr och gräs, samt uppger att även fågelungar vid något enstaka tillfälle skall ha förtärts.[3]
Grodan är inaktiv under vintern, men det är endast i de nordligaste delarna av dess utbredningsområde som den går i egentlig vintersömn; i Nordfinland går den i dvala från slutet av september, i de nordligaste delarna av utbredningsområdet, som Västsibirien, redan i början av månaden. I Sydskandinavien sker det i mitten i oktober, men det är inte ovanligt att grodan vaknar ur dvalan och uppträder under milda vinterdagar.[2] I Sydeuropa förekommer en kortare period av inaktivitet under årets sista månader[5]
Fortplantning
Leken, som sker i vattensamlingar av mycket varierande storlek, är beroende av att temperaturen är tillräckligt hög för att äggen ska utvecklas. I Skandinavien leker grodan i april till maj, i fjällen så sent som juni.[3] I Centraleuropa kan den starta sent i februari, medan den i Sydeuropa kan inträffa redan i början av månaden[5]. Fortplantningsperioden är ganska kort, knappt två veckor. Amplexus (hanens omfamning av honan vid äggläggningen) sker alldeles bakom framfötterna. Honan lägger vanligen mellan 1 500 och 3 000 ägg. Honorna tenderar att lägga sina ägg tillsammans, så att de bildar stora klumpar på en storlek av mer än en m2.[2] Äggen kläcks efter 2 till 3 veckor beroende på temperaturen. Ynglet tar 2 till 3 månader på sig att förvandlas.[3]
Källor
- ↑ 1,0 1,1 2004. Rana temporaria. Från: IUCN 2004. 2004 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 2008-10-06.
- ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 Kåre Fog, Adam Schmedes, Dorthe Rosenørn de Lasson 2001. Nordens padder og krybdyr ISBN 87-12-02982-3
- ↑ 3,0 3,1 3,2 3,3 3,4 3,5 Kai Curry-Lindahl 1988. Däggdjur, groddjur & kräldjur ISBN 91-1-933262-9
- ↑ Enfo (Eires miljödepartement) Läst 2008-10-09
- ↑ 5,0 5,1 5,2 Donato Ballasina 1984. Amphibians of Europe ISBN 0-7153-8603-4
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Vanlig groda
