Från Rilpedia

Ralph Erskine, född 24 februari 1914 i London, död 16 mars 2005 på Ekerö, var en brittisk-svensk arkitekt, professors namn 1999. Ralph Erskine var en av förgrundsgestalterna inom svensk arkitektur under en stor del av 1900-talet. Hans arbete i Skandinavien uppmärksammades även internationellt.

Innehåll 1 Utbildning 2 Liv och verk 3 Litteratur och källa 4 Byggnader (urval) 5 Externa länkar

Utbildning

Efter sina studier på Regent Street Polytechnic i London kom Ralph Erskine 1939 via Danmark till Sverige "med cykel, ryggsäck och sovsäck". Snart anlände han till Stockholm där han imponerades av Ragnar Östbergs Stadshus och av Gunnar Asplunds, Sven Markelius och Sigurd Lewerentz arbeten.

Han ville studera den svenska funktionalismen inom arkitektur och design. Han fångades av välfärdssamhällets tankegångar och av det nära sambandet mellan formgivning, arkitektur och socialt ansvarstagande. Han gifte sig i Stockholms rådhus den 29 september 1939 med ungdomsvännen Ruth Francis, som hade följt efter från England. Två dagar senare utbröt andra världskriget och det var säkert också en bidragande orsak för pacifisten Erskine att stanna i det neutrala Sverige. Så blev han kvar i landet och bildade familj. Första hemmet blev Lådan, det lilla, bara 20 kvm stora huset, som han byggde i Djupedal vid Länna i södra Stockholm, numera återuppbyggd på Lovön. Från 1946 hyrde familjen ett 1700-talshus i Drottningholm och 1963 uppfördes bostadshuset med kontor i Drottningholm, Villa Erskine.

Liv och verk

Redan år 1939 startade Ralph Erskine sitt eget arkitektkontor med namnet Ralph Erskine Architect and Planner. 1944-1945 fortsatte han med sina arkitekturstudier på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Från 1942 arbetade han ihop med dansken Aage Rosenwold. Under 1960-talet var han med i den så kallade ETG-gruppen tillsammans med Anders Tengbom och Léonie Geisendorf. ETG-gruppen lämnade bland annat ett uppmärksammat förslag till omdaningen av Nedre Norrmalm, som dock aldrig genomfördes.

Sitt första "kontor" hade Ralph Erskine i första hemmet, den lilla, minimala "Lådan" i Länna, senare inredde han ett arkitektkontor på Themseskutan "Verona" som han hade köpte 1955. Under drygt tjugo år seglade hela kontoret på somrarna till Rågö untanför Nyköping. När nya bostadshuset med ateljé blev färdigt 1963 rymdes där även hela kontoret och "Verona" användes mera sporadiskt.

Som invandrande till Sverige och naturälskande människa såg Erskine klimatets och naturens inverkan på byggnadernas utformning. Han använde främst solljuset i skapandet av byggnader och stadsplaner. Solljus och solvärme utnyttjades effektivt vid placering och utriktning av byggnader i landskapet och "solfångare" skulle samla det svaga vinterljuset och reflektera det in i byggnaden. Ralph Erskine hade under hela sitt liv ett stort inflytande över den svenska och internationella arkitekturdebatten. Han verkade målmedvetet för arkitekturens politiska och sociala möjligheter i samhällsbygget.

Ralph Erskine fick många nationella och internationella utmärkelser, han var bl.a. medlem av Kungliga Akademien för de fria konsterna, hedersdoktor vid Lunds Tekniska Högskola, hedersmedlem av Bund Deutscher Architekten och hedersmedlem på Konstnärsklubben. 1987 fick han Royal Gold Medal for Arcitecture av Royal Institute of British Architects.

1981 uppdelades arkitektkontoret på Drottningholm och de flesta av medarbetarna flyttade och bildade det kollektivägda Arken-Erskinearkitekterna. År 2000 erbjöd han sin långårige medarbetare Johannes Tovatt ett kompanjonskap, det gemensamma företaget fick namnet Erskine Tovatt Arkitekter AB. Ralph Erskine ville att hans namn skulle tas bort från firman efter sin död, därför heter kontoret numera Tovatt Architects and Planners i Drottningholm. Var annat år delar Nordic Found ut Ruth and Ralph Erskine Prize för sociala och ekologiska innovationer.

Några exempel på byggnader som han skapat i Sverige är Stockholms Universitet, (Aula Magna m.fl.), Borga Fjällhotell (Dorotea) och Gyttorp i Västmanland. I Gästrikland, i brukssamhällena kring Dalälven och Sandviken, finns ett flertal projekt uppförda under 1960- och 70 talen. I Stockholmsområdet finns bl.a. Ekerö centrum (1977 – 1989) och Myrstuguberget i Huddinge (1980-1986). I Göteborg har Erskine ritat höghuset Lilla Bommen (1987-1990) och England har han bidragit med ett flertal bostadsområden; The Byker Development (Newcastle, 1969-1982) och senast Greenwich Millennium Village (1997 – 2005). Ett litet kännetecken på (nästan) alla av Erskins skisser är den lilla varmluftbalongen med vidhängande ankare.

Litteratur och källa

• Ralph Erskine, arkitekt, Byggförlaget, Stockholm 1988
• Guide till Stockholms arkitektur, Arkitektur Förlag, Stockholm 2002

Byggnader (urval)

Ordnade efter årtal

• Lådan, Lissma (Huddinge kommun), 1942.
• Lida friluftsgård, Tullinge, 1942-43.
• Gyttorp centrum, 1945-55.
• Villa Engström "Kupolhuset", vid Nynäshamn, 1955-56
• Shopping, köpcenter i Luleå, 1955
• Brittgården i Tibro, 1956–1959.
• Villa Gadelius, Lidingö, 1961
• Villa Ström, Stocksund 1961
• Kv. Barberaren i Sandviken, 1962-64 & 1968-70.
• Villa Erskine, Drottningholm, 1963
• Ormen Långe, Svappavaara, 1965
• Kvarteret Ortdrivaren ("Snusdosan", "Spottkoppen", "Mullbänken" mm) i centrala Kiruna
• Esperanza i Landskrona, 1966–1969.
• Stadsdelen Byker i Newcastle, 1968–1982.
• Resolute Bay i Kanada, 1973.
• Nya Bruket i Sandviken, 1973-78.

• Myrstuguberget i Vårby, Huddinge, 1977-85.
• Ekerö centrum, 1983-89.
• Vasaterminalen i Stockholm, 1984.
• Skanskaskrapan "Läppstiftet", Lilla Bommen i Göteborg, 1986-89.
• The London Ark, Hammersmith, London, 1989-92.
• Aula Magna för Stockholms universitet, 1993-97.
• Shopping, köpcentrum/galleria i Luleå.
• Skaparbyn, Ön Hedesunda vid Dalälven i Södra Gästrikland
• Greenwich Millennium Village, London, från 2000 till 2005

Externa länkar

• Tovatt Architects and Planners
• Ralph Erskines bostadsområde Tappström – video från Sveriges Television