Léonie Geisendorf
Från Rilpedia
Léonie Geisendorf, född 1914, är en polskfödd arkitekt som varit verksam och bosatt i Sverige under större delen av sitt liv.
Hon utbildade sig vid Eidgenössische Technische Hochschule Zürich och praktiserade därefter hos Le Corbusier, som kom att bli hennes inspiratör och läromästare. 1938 kom hon till Sverige där hon fick anställning hos Sven Ivar Lind, KF:s arkitektkontor (KFAI) och Paul Hedqvist innan hon 1950 startade ett eget kontor tillsammans med maken Charles Edouard. Ett av hennes tidiga arbeten (tillsammans med maken Charles-Edouard) är radhusområdet vid Riksrådsvägen i Skarpnäck (1953-56).
1965 teltog hon tillsammans med Ralph Erskine och Anders Tengbom (de kallade sig EGT-gruppen) i en idétävling för området söder om Sergels torg som utlystes av Stockholms stad och Riksbanken. I slutstriden om uppdraget låg deras förslag med namnet “Corso” och Peter Celsings bidrag. Många ansåg att ETG-gruppens förslag, som tävlingsnämnden beslöt att inköpa, var bättre. I deras förslag förenades stadens två centra (Sergels torg och Gustav Adolfs torg) både visuellt, funktionellt och trafiktekniskt, men de avvek från den fastställda cityplanen från 1962 , efter en livlig debatt blev Peter Celsings förslag genomfört[1].
Geisendorfs produktion kom att präglas av den sena modernismens ideal i Le Corbusiers anda, med starka, råa material och konstruktioner i obehandlad betong. Hennes verk brukar också tillskrivas drag av Brutalism och Strukturalism.
Sedan 1995 är Léonie Geisendorf hedersdoktor vid Arkitekturskolan på KTH i Stockholm.
Verk i urval
- Riksrådsvägen, Skarpnäck, 1953-1956
- S:t Görans gymnasium, Stockholm, 1961
- Studenthuset Fyrtalet, Stockholm 1966
- Villa i Djursholm, 1972
Referenser
- ↑ Léonie Geisendorf Arkitektur, Byggförlaget 1990, sida 4
