Preemraff Lysekil

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Preemraff Lysekil, tidigare Scanraff, är Sveriges största oljeraffinaderi. Det ligger i Brofjorden utanför Lysekil på den svenska västkusten. Företaget ägs av Preem, som även äger raffinaderiet Preemraff Göteborg. Raffinaderiet producerar dels drivmedel, som diesel och bensin, och dels värmeoljor, som villaolja och tunga eldningsoljor. 75-80% av Sveriges drivmedel produceras på Preemraff Lysekil. Årligen raffineras 11,4 miljoner ton råolja, och den största delen av de färdiga produkterna går på export.^[1]

Processanläggningen på Preemraff Lysekil

Historia

År 1968 ville oljekooperativet (OK) bygga ett nytt raffinaderi på Svenska västkusten. Statens Planverk anlitades för att utreda konsekvenserna och föreslå lämpliga placeringar. Tio förslag lämnades, bland annat Värö, Hisingen, Kode m fl. Valet föll emellertid på Brofjorden, strax norr om Lysekil. Anledningen att raffinaderiet placerades just där beror främst på att fjorden är bred och djup, och därmed kan hamnen ta emot råoljetankers upp emot 500 000 ton (drygt 300 meter långa). Det innebär att hamnen kan ta emot även världens största tankbåtar. År 1970 fick OK klartecken av regeringen och året därpå påbörjades byggandet av vad som fick namnet Skandinaviska Raffinaderi AB eller Scanraff som det kom att kallas. Den 29 maj 1975 invigdes raffinaderiet. Scanraff var den dittills största enskilda investeringen i Sverige, med en byggkostnad av 1,47 miljarder kronor i 1975 års prisnivå (6,8 miljarder kronor i 2006 års penningvärde). Scanraff bytte namn till Preemraff Lysekil år 2003 i samband med att Preem köpte hela raffinaderiet. ^[2]

Ägarhistoria

Vid invigningen 1975 ägdes raffinaderiet tillsammans av OK och Texaco.
1980 övertog det statliga Svenska Petroleum AB 14 procent av aktierna i Scanraff. Återstående 86 procent delades lika mellan OK-förbundet och Texaco.
1984 sålde OK 21,5 procent av raffinaderiet och 50 procent av den katalytiska krackern till det norska oljebolaget Norsk Hydro.
1986 bildades OK Petroleum (OKP) genom att delar av OK slogs ihop med Svenska Petroleum AB.
1989 sålde Texaco sedan sin andel av raffinaderiet till OKP, senare Preem.
Den 17 december 2003 köptes Norsk Hydros 25-procentiga andel i raffinaderiet av Preem som därmed äger hela raffinaderiet.

Utveckling

Från början hade raffinaderiet en kapacitet på 8,3 miljoner ton råolja per år, men endast tillstånd att producera 7 miljoner ton. Raffinaderiet var då endast utrustat för att kunna separera råoljan till bensin, diesel, villaolja och tung eldningsolja. Sedan dess har raffinaderiet successivt utvecklats för att kunna framställa fler olika produkter ur råoljan.

1980-talet

År 1982 togs en Visbreaker i bruk, 1984 en katalytisk kracker och 1988 en Mild hydrokracker.^[3]

1990-talet

När efterfrågan på miljövänliga produkter ökat har man även utvecklat möjligheterna att kunna framställa bland annat lågsvavliga produkter. För detta byggdes en isomeriseringsanläggning 1990 och en SynSat-anläggning 1994. För att möta kravet på bensin med en maximal bensenhalt av 1 procent installerades ett nytt torn 1999 för reducering av bensen.

2000-talet

År 2002 togs en propenanläggning i drift. Propen eller polypropylen, som inom andra petrokemiska industrier görs om till plastråvara. 2006 färdigställdes en stor ombyggnad på raffinaderiet kallat Gasoljeprojektet^[4]. 3,2 miljarder kronor kostade projektet, som gör det möjligt att producera helt svavelfria fordonsbränslen.

Framtiden

På grund av att det finns ett betydande dieselunderskott i Europa påbörjades i början av 2000-talet ett projekt på raffinaderiet med syfte att utvinna större andel dieselolja ur den tjockolja som idag blir över efter att man raffinerat råoljan. Projektet skulle bestå i att bygga en Coker-anläggning som skulle göra det möjligt att utvinna mer dieselolja. Restprodukten från processen blir petroleumkoks, ett bränsle som används inom cementindustrin som även den är en bristvara i Europa.^[5]. Upp till 2000 ton koks per dag skulle kunna produceras och för att exportera detta skulle en ny utlastningshamn för Bulkfartyg byggas. Projektet beräknades vara färdigt 2011 och kosta ca 6 miljarder kronor, vilket kan jämföras med de 6,8 miljarder kronor som hela raffinaderiet kostade att bygga. Först hösten 2008 fick Preem klartecken från Miljööverdomstolen, sedan boende i närheten av raffinaderiet tillsammans med Naturskyddsföreningen överklagat miljödomstolens första beslut.

På grund av finanskrisen och den svenska kronans fallande värde i slutet av 2008 och början av 2009 har man beslutat att skjuta upp utbyggnationen på obestämd framtid. Planerna uppgavs dock kunna tas fram igen när den ekonomiska och marknadsmässiga situationen är bättre.^[6]^[7]

Raffinaderiet

Råoljetanker i Brofjordens Råoljehamn

Inlastning

All råolja till raffinaderiet importeras via råoljehamnen. Hamnen består av en kaj som årligen anlöps av runt 90 fartyg, mest tankbåtar som lastat olja ute i Nordsjön, men även båtar som lastat olja i Mellanöstern eller Ryssland. Vattendjupet vid kajen är ca 28 meter.

Råoljan kan lossas från fartygen med en hastighet av upp till 18 000 m³/timme via två ledningar som leder ner i råoljebergrummen.

Råoljelagring

När råoljan kommer ifrån tankbåtar i oljehamnen pumpas den först till fyra bergrum. Varje bergrum rymmer 200 000 m³ olja. I närheten av raffinaderiet finns tre stora bergrum för råolja som köptes när staten avvecklade sina beredskapslager. De tre tankarna rymmer totalt 2,3 miljoner m³, men används idag bara till 20%.^[8]

Processering

Tankfartyg lastar på kaj 3 i produkthamnen

Isbrytaren Oden bunkrar på kaj 5

Fördjupning: Oljeraffinaderi

Först fraktioneras råoljan i råolje- och vakuumestillationstorn för att sedan avsvavlas. Därefter tas de olika fraktionerna om hand för vidare bearbetning i de olika uppgraderingsanläggningarna, såsom visbreakern, den katalytiska krackern och en mild hydrokracker. Därefter blandas de olika framställda komponenterna till en mängd olika produkter som lastas ut.

Utlastning

99,5 procent av de färdiga produkterna skeppas ut med fartyg via produktkajerna. Produkhamnen ligger längst in i Brofjorden och består av fem stycken kajplatser. De två största kan ta emot fartyg upp till 60 000 ton (ca 250 m långa), en mindre kaj för båtar upp till 7 000 ton (upp till drygt 100 meter långa), och en kaj för fartyg som lastar LPG. 2006 stod den nyaste kajen klar, kaj 5, som kan användas både till att lasta ut färdiga produkter, samt till att lasta in produkter som skall raffineras igen för att göras fria från svavel. Produkthamnen anlöps årligen av omkring 1 700 fartyg, cirka fem per dag. Förutom utskeppning via produkthamnen lastas en mindre mängd diesel ut till närområdet med tankbilar.