Från Rilpedia

Krackning (från engelskans cracking) är en process där man sönderdelar stora kolvätemolekyler i petroleum till lågmolekylära, mer användbara och mer värdefulla kolväten, som t ex bensin.

Termisk krackning

Vid termisk krackning upphettas oljan kraftigt under högt tryck. Under denna behandling sönderdelas de långa kolvätena och bildar mindre kolväten.

Katalytisk krackning

Vid katalytisk krackning upphettas oljan tillsammans med en zeolit-katalysator, gjord av en blanding av kisel och aluminium. Andelen kisel och aluminum varierar mellan olika zeoliter och därmed också antalet sura positioner, som har en betydande inverkan på katlysatorns aktivitet. Vid krackning sönderdelas kolvätena till mindre molekyler. Det går att kontrollera vilka slutprodukter som bildas genom att justera katalysatorerna, reglera temperaturen samt ljustera proportionen mellan katalysator och olja i reaktorn.

Efter krackningen destilleras produkterna. Gaser, främst lägre alkener, eten och propen men även alkyner som acetylen bildas vid krackningen. Dessa gaser används bl a till framställning av plaster. Alkener som bildas kan även reagera med varandra och bilda grenade (högoktaniga) kolväten.

Bensin som bildas vid krackning, speciellt katalytisk krackning, har även ett högre oktantal än den bensin som erhålls vid petroleumdestillationen.