Bensin
Från Rilpedia
Bensin är en blandning av flytande kolväten med 3 till 12 kolatomer vanligen tillverkad från råolja. Det är dock möjligt att tillverka bensin från andra källor såsom naturgas, kol eller biomassa. Bensin är inte strikt kemiskt definierat utan är ett handelsnamn för ett petroleumdestillat som består av över 500 olika kolväten. Alla dessa kolväten kan indelas i grupper där de vanligaste och en typisk sammansättning är; n-paraffiner (15%), iso-paraffiner (30%), cycloparaffiner (12%), aromater (35%) och olefiner (8%). Utöver detta innehåller bensin även olika tillsatsmedel; dessa är vanligen avsedda att motverka åldring (stabiliserare), korrosion (anti-korrosion) och beläggningar i motor och bränslesystem.
Bensinens komponenter tillverkas med flera olika processer och de olika komponenterna blandas sedan i önskade proportioner för att få en slutprodukt med önskade egenskaper. Dessa processer inkluderar katalytisk krackning, hydrokrackning, isomerisation, reformning och alkylering. Rena destillat kan också utgöra en del av bensinen; ensamma har de dock för lågt oktantal. Processerna utvecklas också hela tiden för att bland annat reducera innehållet av giftiga kolväten.
Förr innehöll bensin alkylbly för att höja oktantalet. En bieffekt var att det motverkade "valve seat recession"; mikrosvetsning av ventil och säte. Alkylbly, dvs tetraetylbly eller tetrametylbly, användes tillsammans med etylendibromid och etylendiklorid (kallade "scavengers") för att undvika blybeläggningar i motorn. Numera innehåller bensin inte bly; det och att de flesta moderna bilar har topplock av aluminium är anledningen till att härdade, lösa ventilsäten numera används. I äldre bilar utan härdade ventilsäten måste blyersättning, vanligen kalium, tillsättas bränslet. När blyet fasades ut, något som var nödvändigt för att den katalytiska avgasreningen skulle fungera, och för att bly är ett miljögift, kompenserades detta genom att innehållet av kolväten med höga oktantal, exempelvis aromater, ökades. Tidigare hade bensinbolagen mest fokuserat på processer med vilka kolväten som hade god blyrespons kunde framställas.
Den absolut största användningen av bensin är som bränsle i mindre motorer (från några få upp till några tusen kilowatt) i mopeder, motorcyklar, personbilar och propellerflygplan. Den bensin som används för framdrivning av propellerplan skiljer sig dock något från den motorbensin som används till andra fordon. Vanligen har flygbensinen ett högre oktantal och en något annorlunda sammansättning. I flygbensin är fortfarande alkylbly en vanlig tillsats och bränslet består till stor del av alkylat vilka har god blyrespons. Före ottomotorns genombrott användes bensin till fläckborttagning, avlusning, lampolja mm. Bensin har ett nettoenergiinnehåll på cirka 43 MJ/kg (megajoule/kilogram); variationer förekommer dock.
Idag är det vanligt att bensinen som säljs innehåller upp till 5 % etanol för att minska åtgången på olja och utsläppen av fossil koldioxid. I äldre motorer utan katalytisk avgasrening hjälper den även till med att underlätta förbränningen och minska utsläppen av giftig kolmonoxid. Bensin får för tillfället innehålla max 5 % etanol eller 3 % metanol med stabiliseringsmedel enligt SS155422 vilket är den standard som reglerar innehåll och egenskaper för bensin av miljöklass för motorfordon i Sverige. Flera biltillverkare godkänner dock upp till 10 % etanol i bensinen.
