Oscar Ekman

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Oscar Ekmans gravvård på Örgryte gamla kyrkogård i Göteborg. "Det intet öga sett hafver/ och intet öra hört/ Och uti ingen människas/ hjärta stiget är/ Det hafver Gud beredt dem/ som honom älska." Hänvisning till 1. Kor 2 och Upp. 14:13 återfinns också på stenen.

Johan Oscar Ekman, född 16 december 1812 i Göteborg, död 14 maj 1907 i Stockholm, var en svensk grosshandlare, politiker, donator och filantrop. Han var kusin till Gustaf Ekman.

Affärsmannen

Ekman blev vid två års ålder faderlös. Som sextonåring arbetade han från 1829 på grosshandlare Johan fredrik Silvanders handelskontor i Göteborg och var rysk vice konsul 1844-1853 under sin styvfader, konsul C. Lang. Han knöt under 1830-talet vänskap med den unge, från England hitflyttade David Carnegie, dy och blev 1845 dennes kompanjon och därefter kontorschef och disponent i firman D. Carnegie & Co. Ekman kvarstod i ledningen ännu vid hög ålder, och företagets framgång var till stor del beroende av Ekmans affärsskicklighet. En väsentlig del hade Ekman även i Skandinaviska kreditaktiebolagets utveckling. Detta bolags bildande föreslogs vid 1863 års nationalekonomiska möte, men påtänktes då närmast såsom en svensk-utländsk crédit mobilier, varemot det under Ekmans ordförandeskap utvecklades till ett rent svenskt penninginstitut.

Ekman deltog med intresse i det kommunala livet i Göteborg såsom medlem av stadsfullmäktigkorporationen 1865-1885 och såsom styrelsemedlem i flera kommunala institutioner. I sin egenskap av ordförande i 1864 års så kallade "pauperismkommitté", som tillkom på S. A. Hedlunds initiativ, var Ekman en av upphovsmännen till det system för utskänkning av rusdrycker, som kallats "Göteborgssystemet" och som åsyftade, att brännvinsförsäljningen ej skulle medföra vinst vare sig för förläggaren eller utskänkaren.

Som riksdagsman var Ekman 1879-1881 en av Göteborgs stads valkrets representanter i andra kammaren samt utsågs 1882 av Göteborgs stadsfullmäktige till ledamot av första kammaren (trots sina protektionistiska åsikter), men avsade sig strax före den stora tullstriden 1887 sitt mandat.

År 1888 ingrep Ekman på ett betydande sätt i Göteborgs högskolas tillkomst och utveckling, i det att han dels påverkade David Carnegie att genom sin stora donation bestämma högskolans riktning, dels genom en egen donation på 200 000 kronor vilket påskyndade dess tillblivelse. Genom senare donationer (totalt omkr. 1 miljon kronor) till högskolan, möjliggjorde han inrättande av nya professurer samt medverkade till en fond till utgivande av högskolans årsskrift, varjämte han skänkt medel till uppförande av en högskolebyggnad.

Ekman och hans maka i andra giftet, Maria Amelie Albina, född Lavonius, skänkte även pengar till uppförandet av ett Gustaf-Adolfs-kapell vid Lützen, där grundstenen lades 6 november 1906.

Ekman testamenterade bland annat 400 000 kronor till understödjande av immigrationen i Sverige, 200 000 kronor till ett sjukhus i Örgryte (blivande Ekmanska sjukhuset) samt 1 miljon kronor till en fond ("Oscar och Maria Ekmans donationsfond") för välgörande eller allmännyttiga ändamål.

• Ekmansgatan (1914) i stadsdelen Lorensberg i Göteborg är uppkallad efter Oscar Ekman.^[1]

Familj

Son till med dr Johan Jacob Ekman (1771-1814) och Sara Mintén (1790-1842). Gift 1:o den 11 maj 1848 i Funbo, Uppsala med friherrinnan Louise Carolina von Düben (1822-1861), dotter till godsägaren, friherre Joachim Ulric von Düben och Antoinette Eleonora Sture. Gift 2:o den 15 maj 1872 i Stockholm med Maria Amelie Albinia, född Lavonius (1846-1915). Dotter till guvernören i Uleåborgs län, den rysk-finske adelsmannen Alexander Lavonius och Sophia Rosina von Haartman, änka efter den finländske godsägaren Ernst Kristofer Alexander Linder.^[2]

Bibliografi

• "Oscar Ekman 1812-1907. En minnesbok, på grundvalen af bref, dagböcker och andra dokument, samlade af Louise Falkenberg, utarbetad af Oscar Mannström" (1922).

Källor

• Göteborgare, andra samlingen, kammarherre Magnus Lagerberg, Åhlén & Åkerlunds Förlag, Ernfried Nybergs Boktryckeri, Stockholm 1914 s.160-170
• "Oscar Ekman 1812-1907. En minnesbok, på grundvalen af bref, dagböcker och andra dokument, samlade af Louise Falkenberg, utarbetad af Oscar Mannström" (1922).

Noter

1. ↑ Göteborgs gatunamn, Carl Sigfrid Lindstam, utgiven av Göteborgs drätselkammares gatunamnberedning 1945 s. 128
2. ↑ Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962 - Biografisk matrikel, del II, Magnus Fahl, Wezäta, Göteborg 1963 s.59-60

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).