Från Rilpedia

Adam Magnus Emanuel Lagerberg, född den 13 mars 1844 på Rörstrands porslinsfabrik i Stockholm, död 27 juli 1920 i Mariefred. Kammarherre, museiman och numismatiker.

Hans far, Carl Julius Lagerberg, tillhörde en släkt som adlades 1687 på grund av militära meriter. Grenar av släkten upphöjdes på 1700-talet i grevligt och friherrligt stånd. De manliga medlemmarna av släkten före Carl Julius var alla officerare. Magnus Lagerbergs farfars far, kvartermästaren vid adelsfanan, Lars Herman Lagerberg (†1777) spelade under pommerska kriget bort släktens inte obetydliga förmögenhet.

Farfadern blev kapten vid Bohusläns regemente. Då han dog 1819 var Carl Julius Lagerberg bara nio år gammal. Han uppfostrades hos sin morbror, prosten Magnus Lagerlöf i Värmland, vilken satte honom i skola i Karlstad. Penningbristen hindrade honom från att följa släktens militära traditioner, och efter slutad skolgång tog han anställning som handelsbokhållare vid Rörstrands porslinsfabrik i Stockholm. Där avancerade han till magasinsförvaltare och senare till kassör. År 1843 gifte han sig med den två år äldre Jeanette Vilhelmina Roos af Hjelmsäter. Hon tillhörde en av nordens äldsta adelssläkter med anor från 1200-talet, men saknade förmögenhet.

I Carl Julius Lagerbergs familj föddes två söner och två döttrar. Magnus var äldst, och han sattes först i Clara skola i Stockholm, senare i Stockholms Lyceum samt slutligen i Tyska skolan. År 1856 blev Carl Julius Lagerberg utnämnd till föreståndare för Rörstrands nyinrättade försäljningskontor i Malmö, och familjen flyttade från Stockholm. Då Carl Julius inte hade något eget kapital att investera i affären tvingades han att låta den endast 12-årige Magnus arbeta som bokhållare, vilket innebar att han måste avbryta sin skolgång. På hösten 1856 sattes han emellertid i Tekniska elementarskolan i Malmö, varifrån han fick avgångsbetyg hösten 1861.

I sina dagboksanteckningar och i familjens korrespondens framstår Magnus Lagerberg redan i 17-årsåldern som en "vacker, charmerande, ovanligt begåvad person omtyckt för sin klokhet, kvickhet och älskvärdhet". Magnus stora intresse var annars svensk historia, särskilt den svenska adelns. Hans fader hade redan 1855 börjat anlägga en mynt- och medaljsamling, och den blev snart ett av Magnus huvudintressen.

Genom en släkting, rådmannen Johan Gustaf Bratt, fick Magnus 1862 anställning hos grosshandlaren Otto Lyrholm i Göteborg, och genom den Brattska familjen kom Magnus in i den göteborgska societén, vilket snart frestade på hans ekonomi eftersom hans lön endast uppgick till 25 riksdaler i månaden och hans utsvävningar uppgick till 1 000 riksdaler redan första året.

På hösten 1862 fick han kontakt med det nybildade Göteborgs museum. Genom familjen Bratt blev Magnus bekant med utgivaren av Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, S A Hedlund. Han fick då veta att museet ägde en liten mynt- och medaljsamling, och någon månad senare arrangerade Hedlund så att Magnus engagerades som amanuens, sen som oavlönad intendent, vid mynt- och medaljkabinettet.

I augusti 1863 dog fadern, och i pension till Vilhelmina Lagerberg anslog den dödes gamle arbetsgivare 400 riksdaler om året. Magnus hyrde nu ett litet hus i utkanten av Göteborg, och dit flyttade han hösten 1863 tillsammans med modern, systrarna Sofie och Catharina samt den yngre brodern Julius. Genom kontakter med mångmiljonären James Dickson blev han den 19 september 1864 helt oväntat erbjuden befattningen som ombudsman vid museet med en årslön av 2 000 riksdaler.

Under de två år han på sin fritid fungerat som oavlönad intendent vid museet hade han dokumenterat en storartad talang att föröka myntkabinettets samlingar och att få folk att skänka pengar. Under de första fyra åren köpte han in myntsamlingar för 9 000 riksdaler, trots att anslagen bara var 200 riksdaler om året.

År 1865 blev Lagerberg utnämnd till kammarjunkare vid hovet, vilket är den lägsta titeln bland bland den uppvaktande adeln. Han blev därefter medlem i sällskapen: Götiska förbundet, sedan i Frimurarorden och slutligen i Amaranterorden.

Han utnämndes till ombudsman för det till museet närstående industrilotteriet, vilket gav honom ett inkomsttillskott på 1 500 riksdaler om året. År 1867 blev han kassaförvaltare i föreläsningsföreningen, vilket inbringade 75 riksdaler om året, och 1872 blev han museets bibliotekarie med en lön av 600 riksdaler om året.

Lagerberg mötte senare riksheraldikern August Wilhelm Stiernstedt. Kontakten med Stiernstedt fick avgörande betydelse för hans karriär och därmed inleddes också en 15 års lång vänskap.

År 1870 utnämndes han till riddare av portugisiska Kristusorden, 1871 till riddare av den hessiska Philip den ädelmodiges orden, 1874 till riddare av den italienska kronorden och den sachsiska S:t Albertsorden. År 1881 blev han i samband med kronprins Gustafs (sedermera Gustaf V:s) förmälning i Karlsruhe, kommendör av den badensiska Zähringer Löwenorden, 1882 fick han den preussiska Röda Örnsorden, 1883 den österrikiska Franz Joseph-orden samt 1884 den persiska Sol- och Lejonorden. Raden avslutades 1899 med den turkiska Medjidijorden. År 1871 utnämndes han till kammarherre vid Kungl. Majts hov, 1883 fick han Vasaorden och 1890 blev han korresponderande ledamot av Kungl. Vitterhets, Historie och Antikvitetsakademien. År 1900 blev han hedersledamot av Svenska numismatiska föreningen.

Lagerberg gifte sig rikt 1876 med Tekla Wahlström, dotterdotter till en av Göteborgs rikaste affärsmän, grosshandlaren J F Silvander. Hon medförde en miljonförmögenhet i boet, och Lagerberg köpte för 100 000 kronor säteriet Råda, 9 kilometer sydost om Göteborg, och etablerade sig där som godsägare. Till slut ägde Magnus Lagerberg även tio stenhus i Göteborg. På 1890-talet blev konjunkturerna sämre, och år 1896 dog Tekla Lagerberg. Bouppteckningen visade ett underskott på 600 000 kronor. Fullständigt utblottad flyttade Magnus Lagerberg från Göteborg till Stockholm. På gamla dar gifte han om sig och flyttade till Gränna, men lyckan varade bara några få år. Efter skilsmässan bosatte han sig i Mariefred. Där dog han den 27 juli 1920.

Under 1870- och 1880-talen var han en av Sveriges mest kända personligheter och hans rykte som museiman och kulturkoryfé ledde till uppmärksamhet och kontakter långt utanför Sveriges gränser.

Familj

Gift 1876 med Tekla Wahlström (f. 1853 i Örgryte, Göteborg). Gemensamma barn: Karin (f. 1877), Brita (f. 1878) och Sven (f. 1880).

Bibliografi

• Göteborgare del I, af Kammarherre Magnus Lagerberg, Åhlen & Åkerlunds förlag, Göteborg 1913 (206 sidor)
• Göteborgare del II, af Kammarherre Magnus Lagerberg, Åhlen & Åkerlunds förlag, Göteborg 1914 (251 sidor)

Källa

• Magnus Lagerberg, museiman - numismatiker - kammarherre, Fil dr Erik Gamby 1992