Från Rilpedia

Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort.

Drogpolitiken i Nederländerna har officiellt fyra mål:

• Att förhindra drogbruk och att behandla och rehabilitera drogbrukare.
• Att reducera skadan gentemot drogbrukare.
• Att minska det allmänna ordningsstörandet orsakat av drogbrukare (störande av ordningen och allmänhetens säkerhet i området).
• Att bekämpa produktionen och handeln med droger.^[1]

Det är en pragmatisk politik. Politikerna i Nederländerna tror att om ett problem har visat sig vara omöjligt att lösa är det bättre att kontrollera det än att fortsätta stifta lagar med olika lyckade resultat.^{[källa behövs]} I jämförelse anser de flest andra länder att droger är skadliga för allmänheten och måste därför vara förbjudna, även om sådana lagar inte lyckas få slut på droganvändandet. Det här har skapat oenigheter mellan Nederländerna och andra länder, främst Frankrike och Tyskland.^{[källa behövs]} Sedan 2004 har det verkat som om Belgien är påväg mot samma modell som Nederländerna och några tyska lagstiftare kallar det för experiment baserade på den holländska modellen. Schweiz har haft långa och livliga parlamentariska diskussioner i frågan om man skulle följa efter den holländska modellen eller inte, men slutligen år 2004 bestämdes det att man inte skulle göra som i Nederländerna. De senaste åren har en högre förekomst av marijuana, THC och drogturism i Nederländerna utmanat den nuvarande politiken och har lett till en revidering av den nuvarande inställningen till droger.^[2]

Den svenska polisen har i en rapport hävdat att Belgien och Nederländerna spelar en central roll i den europeiska produktionen av amfetamin och ecstasy. Polisen anklagar även de två länderna för att vara en genomfartsled för haschsmugglare mellan Marocko och Sverige.^[3]

Innehåll 1 Hälsa bland allmänheten 2 Polisen och drogerna 3 Resultatet av drogpolitiken i Nederländerna 4 Referenser

Hälsa bland allmänheten

Omfattande smuggling, import och export av droger är åtalbart, fast detta gäller ej slutkonsumenter eller coffeeshops som innehar mer än den tillåtna mängden. Exakt hur coffeeshops får sina varor undersöks dock sällan. Vad som är säkert däremot är att mycket av den cannabis som säljs i coffeeshops faktiskt kommer från länder där det är illegalt. Medelhalten av THC i cannabis som säljs i coffeeshops har ökat från 9% 1998 till 18% 2005.^[4] En av orsakerna till detta är växtförädling och användningen av växthus för illegal odling av marijuana i Nederländerna.

Denna politiken, som tillåter lätta droger, är inte felfri. Den misslyckas med att ta itu med problemet med tillgång, som kan skapa sina egna problem, till exempel andra drogers inblandning. Att skapa en mycket kontrollerad och legal produktionskedja för cannabis för att ta itu med detta problemet har föreslagit av många holländska politiker de senaste åren.

I slutet av 2005 röstade majoriteten av ledamöterna i det holländska parlamentet för ett experiment med kontrollerad odling och produktion av cannabis.^[5] I juni 2007 tillkännagav justitieministern Piet Hein Donner att odling av cannabis kommer att fortsätta vara olagligt.

Cannabis fortsätter att vara klassat som en drog i Nederländerna och innehav och framställning för personlig användning blir fortfarande endast bötfällt med böter. Coffeeshops är också tekniskt sätt illegala ifölja lagen, men som sagt så blomstrar de ändå.

I Nederländerna har man valt att dela ut heroin till tunga narkomaner. Uppskattningsvis har Nederländerna 25000 tunga narkomaner (år 2002), 13 000 av dessa behandlas med ett metadonprogram. Dock anses metadonprogrammet inte vara tillräckligt för c:a 8000 narkomaner p.g.a. kriminalitet och blandmissbruk. Av denna anledningen har man testat att dela ut heroin till tunga narkomaner. Dessa prövningarna har gjorts av Central Committee on the Treatment of Heroin Addicts (CCTH) (http://www.ccbh.nl/2514256.pdf) Det har också visats att herion plus metadon är mer kostandseffektivt jämfört med enbart metadon. Detta förklaras av att narkomaner som behandlats med metadon och heroin arresteras färre gånger per år (http://www.ccbh.nl/publicaties/BMJ_Dijkgraaf_2005_long_version.pdf)

Polisen och drogerna

Även om den nederländska regeringen har utlyst att frågan om droger har hög priotitet fortsätter landet att vara ett viktigt genomfartsland för droger på väg in till Europa. Det är även en stor producent^[6] och en ledande distributör^[7] av amfetamin och andra syntetiska droger.

Nederländernas speciella enhet för syntetiska droger som inrättades 1997 för att kämpa mot användandet av så kallade designer drugs verkar vara framgångsrik.^{[källa behövs]} Regeringen har ökat kontrollerna vid gränserna och har även ökat samarbetet med närliggande länder.

Även om droganvändning, till skillnad från trafficking, ses primärt som ett allmänt hälsoproblem. De ministerier som ansvarar för drogfrågor är Hälsoministeriet, Välfärdsministeriet, Sportministeriet och Justitieministeriet.

I förhållande till många andra länders politik har den nederländska fått extremt positiva resultat i "kriget mot drogerna". Nederländerna spenderar över 130 miljoner EUR på anläggningar för missbrukare. Antalet grova missbrukare har stabiliserats de senaste åren, och deras medelålder har stigit till 38 år, vilket generellt ses som en positiv utveckling. Dödligheten bland missbrukare tillhör de lägsta i Europa. ^[8]

Den 27 november 2003 tillkännagav den nederländske justitieministern Piet Hein Donner att hans regering funderade på att införa regler under vilka coffeeshops endast skulle få möjlighet att sälja lätta droger till nederländska medborgare. Anledningen till detta förslaget framställdes var dels för att dämpa andra europeiska grannländers oro för att tillflödet av droger skulle öka, och dels för att boende i nederändska gränsstäder var missnöjda med tillströmmningen av "drogturister" från andra håll i Europa. Sedan 2006 har detta förslaget ej haft något genomslag och coffeeshopsen får fortfarande sälja droger.

Resultatet av drogpolitiken i Nederländerna

I Nederländerna konsumerar 9.7% av de unga pojkarna lätta droger en gång i månaden, vilket man kan jämföra med den högra nivån i Italien (10.9%) och Tyskland (9.9%). Den är också mindre än Storbritanniens, vilken är 15.8%. Den är däremot högre än i exempelvis Sverige.

Nederländerna har näst högst drogrelaterade utgifter per capita av alla länder i EU (139 EUR per capita 2004).

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga wikipedia

1. ↑ EMCDDA:National report 2007: Netherlands
2. ↑ BBC: Dutch cannabis policy challenged, 2007
3. ↑ Den illegala drogsituationen i Sverige 2007 (The illegal drug situation in Sweden, 2007)
4. ↑ Word Drug report, 2006, Chapter 2.3
5. ↑ Netherlands remains opposed to legalization of cannabis cultivation
6. ↑ UNODC: Seizures laboratories, page 7
7. ↑ UNODC: World Drug report 2007, page 131
8. ↑ Situationen på narkotikaområdet i Europa - Årsrapport 2008, sida 85