Mosshumla
Från Rilpedia
?Mosshumla Status i Sverige: Missgynnad |
|
---|---|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Djurriket Animalia |
Stam: | Leddjur Arthropoda |
Understam: | Sexfotingar Hexapoda |
Klass: | Insekter Insecta |
Ordning: | Steklar Hymenoptera |
Underordning: | Midjesteklar Apocrita |
(orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
Överfamilj: | Bin Apoidea |
Familj: | Honungsbin och humlor Apidae |
Släkte: | Humlor Bombus |
Art: | Mosshumla B. muscorum |
|
|
§Bombus muscorum Auktor: Linné, 1758 |
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Mosshumla (Bombus muscorum) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).
Innehåll |
Utbredning
Mosshumlan finns i Europa och Asien från Skandinavien över Brittiska öarna till Spanien i sydväst och Turkiet i söder. Österut går den till södra Sibirien och Bajkal.[1] I Skandinavien finns den allmänt längs Danmarks kust och Norges västkust. I Sverige är den lokalt tämligen allmän i Skåne, på Öland och Gotland, dock med stora luckor. Den förekommer sällsynt i södra Finland. Humlan skall även finnas på ett fåtal lokaler i norra Finland längs Bottenviken samt lokalt i Idre i Dalarna.[1] Denna senare förekomst har dock ifrågasatts[2].
Utseende
Mosshumlan är en ganska liten art med medellång tunga där drottningen uppnår en längd på mellan 16 och 19 millimeter, hanar 12–15 millimeter samt arbetare 10–15 millimeter. Mellankroppen är brandgul på ovansidan och gul på sidorna, medan bakkroppen är randig i gult och brandgult.[3]
Vanor
Mosshumlan uppträder på blomsterrika strandområden, ängs- och stäppmark där den framför allt besöker vitklöver, rödklöver, mjölkört, plistrar, vickerarter, axveronika, bosyska, getväppling, oxtunga, höskallra och väddklint. Boet är ofta beläget i gamla mus- och sorkbon ovan jord men kan också anläggas i fågelbon, tuvor, träd och liknande.[1] [3] Mosshumlan har fått sitt svenska namn av sin vana att fodra boet med mossa. Den är en påtagligt aggressiv humla som ivrigt försvarar sitt bo.[3]
Hotbild
Mosshumlan har starkt påverkats i och med jordbrukslandskapets modernisering med en ökande inriktning mot monokulturer. Även på betesmarker har en ökande övergödning missgynnat de arter som humlan lever på. Inte minst på Stora alvaret på Öland har denna tendens varit tydlig. Den ökade fritidsbebyggelsen och vägbyggnationen har också spelat in.[1]
Källor och fotnoter
- ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 [http://www.artdata.slu.se/rodlista/Faktablad/bomb_mus.PDF Artdatabankens faktablad
- ↑ Bland annat av Løken (1973) och Cederberg (2006) enligt Artdatabankens faktablad ovan
- ↑ 3,0 3,1 3,2 G. Holmström 2007 Humlor - Alla Sveriges arter ISBN 978-91-7139-776-8