Agatha Christie

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Mary Westmacott)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Agatha Christie
Agatha Christie plaque -Torre Abbey.jpg
Minnestavla över Agatha Christie i Torquay.
Född 15 september 1890
Torquay, Storbritannien
Död 12 januari 1976
Wallingford, Storbritannien
Yrke Författare
Nationalitet Storbritannien
Genrer Deckare
Framstående verk Tio små negerpojkar
Råttfällan


Dame Agatha Mary Clarissa Christie, född Miller 15 september 1890 i Torquay, Devon, död 12 januari 1976 i Wallingford, Oxfordshire, var en brittisk författare av kriminalromaner.

Efter William Shakespeare är Agatha Christie världens bäst säljande författare, med 2,5 miljarder sålda böcker enbart på engelska och 1,5 miljarder böcker på 103 andra språk[1]. Hon är allmänt känd som "kriminalromanernas drottning" och är tillsammans med Sir Arthur Conan Doyle den som har format deckargenren mest. Hennes mest kända detektiver är den excentriske belgaren Hercule Poirot och den ensamstående äldre damen Miss Marple. Hon publicerade även romaner under pseudonymen Mary Westmacott.

Christie var mycket produktiv och skrev totalt ett åttiotal kriminalromaner och noveller, ofta två, tre per år. Trots att hon gillade att bryta traditionella mönster i sina deckare – hennes Dolken från Tunis är berömd för sitt överraskande slut – var hon mån om att alltid vara rättvis mot läsaren så att all information för att lösa gåtan finns tillgänglig innan förklaringen ges.

Hon skrev även flera framgångsrika teaterpjäser. Pjäsen Råttfällan (The Mousetrap) innehar världsrekordet för teaterpjäser som spelats längst tid. Den sattes upp första gången 25 november 1952 på Ambassadors Theatre i London och spelas fortfarande (2009) efter mer än 55 år och över 23 000 föreställningar. Pjäsen Åklagarens vittne adapterades till en välkänd film 1957 med Charles Laughton och Marlene Dietrich i huvudrollerna.

De flesta av hennes böcker och noveller har filmats, många fler än en gång. Engelska BBC har producerat TV-serier och radioserier med majoriteten av Poirot- och Marple-historierna, men Granada Television gjorde även en lång serie med David Suchet som Poirot.

Innehåll

Biografi

Agatha May Clarissa Miller föddes i Torquay, i Devon. Hennes far var amerikan, och hennes mor brittiska, men hon växte upp i England och skaffade aldrig amerikanskt medborgarskap.

Under det första världskriget arbetade hon på ett sjukhus och senare på ett apotek där hon lärde sig om gifter; något som hon senare skulle använda ofta i sina böcker. Samtidigt började hon att skriva som ett svar på en utmaning av sin syster: "skriv en kriminalhistoria som är olöslig". Hennes försök, En dos stryknin, som introducerade belgaren Hercule Poirot som detektiv, blev inte publicerad förrän 1920, men anses vara en klassiker i genren.

På det privata planet sammanträffade bokutgivningen i stort sett med att hon fick sin dotter, Rosalind. Dottern var resultatet av ett olyckligt äktenskap, som inleddes 1914, med piloten överste Archibald Christie. Äktenskapet avslutades i samband med en annan milstolpe i Agatha Christies författarskap, den berömda Dolken från Tunis (skriven omkring 1925), som blev mycket omskriven. Överste Christie övergav då sin fru för en annan kvinna, och skilsmässan var ett faktum.

I december 1926 blev det stor uppståndelse i engelska pressen då hon var spårlöst försvunnen i 11 dagar. Hennes bil återfanns övergiven vid ett kalkbrott. Efter elva dagar återfanns hon på ett hotell i Harrogate, registrerad under sin makes nya kvinnas namn. Hon påstod sig ha tappat minnet på grund av ett nervöst sammanbrott orsakat av moderns död och det stormiga första äktenskapet. Än idag går åsikterna isär huruvida detta var ett publicitetstrick, en hämnd på maken, eller en verklig minnesförlust, men Christie höll ända fram till sin död fast vid historien att hon tappat minnet. (1979, två år efter Christies död, kom filmen Agatha som behandlade försvinnandet. Vanessa Redgrave spelade Christie. Dessutom medverkade Dustin Hoffman och Timothy Dalton.)

Några år efter försvinnandet mötte hon Sir Max Mallowan, en brittisk arkeolog som hade specialiserat sig på Mellanöstern, och som var 14 år yngre än hon. Trots att han var katolik och hon var frånskild gifte de sig 1930. Som författare behöll hon namnet Agatha Christie, men privat kallades hon fru - sedermera lady - Mallowan. De flyttade och bodde i flera år i Bagdad i Irak, men gjorde även flera resor tillsammans till olika delar av världen, vilket gav henne material till flera av hennes böcker, till exempel Döden på Nilen och Mord i Mesopotamien. Deras äktenskap var lyckligt och varade ända till hennes död.

Christie blev adlad av drottningen 1971 och året efter förärades hon Svenska Deckarakademins Grand Master-diplom för lång och trogen tjänst.

Agatha Christie dog vid 85 års ålder, den 12 januari 1976 efter en kortare förkylning i sitt hem, Winterbrook House, Cholsey nära Wallingford i Oxfordshire. Hon är begravd på St. Marys kyrkogård i Cholsey i samma grevskap. Året därefter publicerades hennes självbiografi.

Christies enda barn, dottern Rosalind Hicks, dog den 28 oktober 2004, också vid 85 års ålder. Numera går royalty-pengarna till Christies enda barnbarn; dottersonen Mathew Prichard.

Författarskap

Christie är vid sidan av Conan Doyle den enda av deckarförfattarna från genrens guldålder som fortfarande lever kvar i medvetandet hos stora delar av befolkningen. Hennes popularitet beror på många olika faktorer. Två är oomtvistade: hennes produktivitet (hon skrev 84 mysterieromaner och -novellsamlingar, 15 deckarpjäser, sex romantiska romaner, två diktsamlingar, två memoarer och en barnbok) samt hennes långa karriär (från 1920 till 1976). Berättelsen om Christies framgång är dock mer komplicerad än så, och hon mötte inte samma kritik under hela sitt författarskap.

Christies första bok blev väl mottagen, men inte någon bästsäljare. Hon följde upp den med ett antal spionromaner, thrillers och spionsatirer, bland annat med paret Tommy och Tuppence som huvudpersoner, som visserligen var välskrivna, men aldrig heller fick några större framgångar. Det visade sig snart att Christies styrka låg i deckargåtan och när hon återgick till Hercule Poirot som huvudperson i romanen Dolken från Tunis (1926) fick hon sin första framgång som författare. Eftersom boken innehöll ett berättargrepp som nästan var tabu inom deckargenren blev den mycket omskriven, och det ledde till höga försäljningssiffror.

För att inte fastna med Poirot började hon omkring 1927 även att skriva om Miss Marple. Marple var en figur som Christie trivdes bättre med än Poirot, och kvaliteten i berättelserna höjdes när hon hade hittat sina två huvuddetektiver. Hon skrev omväxlande om de två figurerna, även om hon också skrev några om Mr. Harley Quin, några om Parker Pyne, och några utan de vanliga rollfigurerna.

Åren mellan 1934 och 1941 kallas ibland Christies guldålder (den sammanföll ganska väl med deckargenrens guldålder). Det är nu hon skriver ABC-morden, Mord i Mesopotamien och Tio små negerpojkar/Och så var de bara en – böcker som betecknas som deckarklassiker. Tio små negerpojkar är med sina 115 miljoner sålda ex världens mest sålda deckare[2].

Efter guldåldern, under andra världskriget, fick Poirot vila ett tag, och Miss Marple fick huvudrollen i ett antal romaner, till exempel Liket i biblioteket och Ett mord annonseras. När kriget var slut och Christie bodde mer permanent i Mellanöstern kom flera böcker med motiv från den regionen, såsom Slutet blir döden och En flicka kom till Bagdad (som är en återgång till hennes tidigare spionhistorier). Hennes berättelser från den perioden anses allmänt lite svagare, eftersom intrigerna inte håller lika hög klass.

Några av de senare romanerna återgår dock till Christies vanliga standard, och till exempel Klockorna och Spegeln sprack från kant till kant kan mäta sig med hennes tidigare mästerverk.

Stil och återkommande teman

De flesta av Christies romaner äger rum antingen i en högreståndsfamilj eller under en resa, något som skapar ett slutet sällskap med ett bestämt antal misstänkta när väl mordet sker. Morden som sker i högreståndsfamiljer utspelar sig oftast på engelska landsbygden. Christie-kännaren Colin Watson menar att byarna är nästintill oskiljbara, och har därför myntat begreppet Mayhem Parva (engelska för lilla förödelsen) som ett samlingsnamn. Mayhem Parva är isolerad från resten av Europas politiska och samhälleliga förändringar och innehåller fler människor över medelåldern än under, inklusive ett stort antal präster och bridgespelare. Liksom Christie är de flesta invånarna för dödsstraffet och att bevara de sociala rollerna, mot den moderna kvinnan och för mycket känslor.

Men byn i sig och figurerna i den är inte särskilt väl beskrivna, och det finns en tanke med det: genom att låta läsaren själv fylla i alla detaljer blir figurerna mer levande. Litteraturforskare såsom Robert Barnard menar att det är en av orsakerna till att Christie har blivit så populär; genom att inte presentera alltför unika figurer har läsarna kunnat anpassa figurerna efter verkliga personer i deras närhet - något som andra deckarförfattare, som enligt litteraturkritiker skrev bättre deckare, har misslyckats med. Detta är antagligen också en orsak till att Christie fortfarande kan läsas av vem som helst, hennes böcker är diffust tidlösa, trots att de uppenbarligen utspelar sig i en svunnen tid.

De allra flesta av Christies detektivromaner tillhör undergenren pusseldeckare, där tonvikten ligger på lösningen av ett mysterium (huvudsakligen vem som har begått ett mord, sällan något annat brott), snarare än på en realistisk skildring av en brottsutredning (som i procedur-deckaren). Hennes styrka ligger framför allt i de överraskande sluten, och det är bland annat hos Christie det engelska begreppet "LLS" (Least likely suspect, den minst misstänkte) introduceras, där mördaren kan visa sig vara en person som hittills betraktats som ovan misstanke, till exempel en polis, eller en person som läsaren redan trott vara död. Ingen av hennes två huvuddetektiver använder i någon större utsträckning teknisk bevisning (fingeravtryck, hårstrån etc) för att lösa gåtorna.

Böckerna under pseudonymen Mary Westmacott

Mellan 1930 och 1956 skrev Agatha Christie sex romantiska romaner under pseudonymen Mary Westmacott. De blev aldrig lika uppmärksammade som hennes övriga produktion.

Figurer

Hercule Poirot

Huvudartikel: Hercule Poirot

Hercule Poirot, den belgiske f.d. polisen, numera privatdetektiven, med den stiliga mustaschen och det stora egot, var Christies första detektiv. Han åtföljs ofta av Chief Inspector James Japp, Captain Arthur Hastings (se nedan !) och sekreteraren Miss Felicity Lemon. Sammanlagt figurerar han i nästan 35 av Christies böcker, trots att Christie i sin självbiografi och i flera intervjuer har sagt att hon tyckte att han var olidlig, och erkänt att hon begick många misstag när hon skapade honom, bl.a att hon gjorde honom så gammal redan i den första boken (ett misstag hon gjorde om i och med Miss Marple), och att han fick vara belgisk, trots att hon inte kände till mycket om Belgien. Hercule Poirot själv är mycket noga med att påpeka att han är belgare och inte fransman.

Någon gång under 1940-talet skrev Christie boken Ridå – Hercule Poirots sista fall och instruerade sitt förlag att inte ge ut den förrän efter hennes död.

Miss Jane Marple

Huvudartikel: Miss Marple

Miss Marple, som är ännu äldre än Poirot, härstammar från den typiska Mayhem Parva-byn S:t Mary Mead, och är en ensamstående pimpinett liten dam, som ofta drar slutsatser baserade på liknande händelser från hennes lilla hemby. Hon åtföljs då och då av Raymond West som är hennes systerson, och den pensionerade polisen Sir Henry Clithering. Miss Marple medverkar i 18 av Christies böcker (varav 12 romaner), trots att Christie har hävdat att hon tyckte bättre om Marple än om Poirot.

Christie menar att hon byggde figuren på sin mormor, som var en vänlig själ men "kände ondskan".

Även för Miss Marple lät Christie förlaget hålla en bok inlåst till efter hennes död. Den gavs ut som Miss Marples sista fall.

Kapten Arthur Hastings

Huvudartikel: Kapten Arthur Hastings

Kapten Arthur Hastings är en god vän till Hercule Poirot (se ovan !). Han medverkar i åtta romaner och ett stort antal noveller om Poirot, och är i samtliga dessa berättelser den som berättar handlingen i jag-form. Han har med andra ord samma roll som doktor Watson i berättelserna om Sherlock Holmes - även ur den aspekten att han är "den enfaldige vännen" vars intellektuella tillkortakommanden står i bjärt kontrast till mästerdetektivens snille !

Luke Fitzwilliam

Huvudartikel: Luke Fitzwilliam

Luke Fitzwilliam, är en militär som har varit i Asien under några år och som återvänder till England. Han är huvudperson i Mord är lätt. Efter att han träffat en rar äldre dam som han senare får veta har blivit mördad söker han upp hennes hemby och försöker ta reda på hur detta har gått till. I en filmatiserad version spelas han av Bill Bixby.

Tommy och Tuppence

Huvudartikel: Tommy och Tuppence

Det äkta paret Tommy och Tuppence (eg. Prudence) Beresford var Christies andra skapelse, efter Poirot. De debuterade i spionromanen Den hemlighetsfulle motståndaren från 1922 (då ännu ogifta) och medverkar sedan i ytterligare fyra böcker (varav en novellsamling), från 1929 till 1973, och är huvudsakligen en parodi på Herbert Jenkins' numera ganska bortglömda berättelser om spionen som blev privatdetektiv, Malcolm Sage. Men flera av historierna i novellsamlingen Partners in Crime (ej översatt till svenska i sin helhet) parodierar bland annat R. Austin Freeman, Arthur Conan Doyle, G.K. Chesterton, Edgar Wallace, Baronessan Orczy, och Christies egen Hercule Poirot.

Under 1980-talet blev ett flertal av novellerna filmade av brittisk TV.

Parker Pyne

Huvudartikel: Parker Pyne

Mr. Parker Pyne är en av Christies mindre kända detektiver. Han förekommer endast i två novellsamlingar och utreder inte mord, utan föredrar att hjälpa folk att återfå lyckan, med hjälp av sin erfarenhet av statistik.

Hercule Poirots sekreterare, Miss Felicity Lemon, var tidigare anställd av Parker Pyne.

Harley Quin

Huvudartikel: Harley Quin
Harlequin, här tillsammans med sin dam Columbine, är en berömd Commedia dell'arte-figur som bildade förebild till Agatha Christies Harley Quin.

Mr Harley Quin, som också bara förekommer i två novellsamlingar, är en mystisk figur, som delvis bygger på Commedia dell'arte-figuren Harlequin. Han åtföljs av Mr. Satterthwaite, som vissa menar är Christies mest tydliga homosexuella rollfigur (det nämns dock att Satterthwaite var attraherad av kvinnor i unga år !). Quins specialitet är att han är väldigt "känslig" och går mer på övernaturliga vibrationer än på logik.

Berättelserna om Harley Quin är nästan lika mycket fantasy som deckare. Vissa gränsar snarare till romantiska draman och innehåller väldigt lite mysterieelement. Andra är inspirerade av G.K. Chestertons noveller om Fader Brown, som kretsar kring det övernaturliga.

Mr. Satterthwaite medverkar även i romanen Tragedi i tre akter där han möter mästerdetektiven Hercule Poirot.

Andra huvudrollsinnehavare

Andra karaktärer som kommissarie Battle, överste Johnny Race och deckarförfattaren Ariadne Oliver (ett genomskinligt självporträtt av Christie), som ständigt klagar över sin skapelse, den finske Sven Hjerson, dyker upp i flera romaner av Christie, ibland som huvudrollsinnehavare, men kanske främst som bifigurer.

Bibliografi

Böcker tillsammans med andra författare

Böcker skrivna under pseudonymen Mary Westmacott

  • 1930 - Giant's Bread (Falskt ackord)
  • 1934 - Unfinished Portrait (Ofullbordat porträtt)
  • 1944 - Absent in the Spring (Skild från dig i vårens dagar / Skilda åt i vårens tid)
  • 1947 - The Rose and the Yew Tree (Rosen och tisteln / Isabella)
  • 1952 - A Daughter's a Daughter (Kärlekens offer / Mor och dotter)
  • 1956 - The Burden (Två systrar)

Pjäser

  • 1928 - Alibi
  • 1930 - Black Coffee
  • 1936 - Love from a Stranger
  • 1937 eller 1939 - A Daughter's a Daughter (aldrig uppsatt)
  • 1940 - Peril at End House
  • 1943 - And Then There Were None/Ten Little Indians
  • 1945 - Appointment With Death
  • 1946 - Murder on the Nile/Hidden Horizon
  • 1949 - Murder at the Vicarage
  • 1951 - The Hollow
  • 1952 - The Mousetrap
  • 1953 - Witness for the Prosecution
  • 1954 - The Spider's Web
  • 1956 - Towards Zero
  • 1958 - Verdict
  • 1958 - The Unexpected Guest
  • 1960 - Go Back for Murder
  • 1962 - Rule of Three
  • 1972 - Fiddler's Three (från början skriven som Fiddler's Five, aldrig publicerad och den sista pjäsen hon skrev)
  • 1973 - Aknaton (skriven 1937)
  • 1977 - Murder is Announced
  • 1981 - Cards on the Table
  • 1993 - Murder is Easy
  • 2000? - And Then There Were None

Radiopjäser

  • 1937 The Yellow Iris
  • 1947 Three Blind Mice
  • 1948 Butter In a Lordly Dish
  • 1960 Personal Call

TV-pjäser

Filmadaptationer

TV-pjäser

(med manus av andra författare)

  • 1938 Love from a Stranger
  • 1947 Love from a Stranger
  • 1949 And Then There Were None/Ten Little Indians
  • 1959 And Then There Were None/Ten Little Indians
  • 1970 Murder at the Vicarage
  • 1980 Why Didn't They Ask Evans?
  • 1982 The Spider's Web
  • 1982 The Seven Dials Mystery
  • 1982 The Agatha Christie Hour
  • 1982 Murder is Easy
  • 1982 The Witness for the Prosecution
  • 1983 Partners in Crime
  • 1983 A Caribbean Mystery
  • 1983 Sparkling Cyanide
  • 1984 The Body in the Library
  • 1985 Murder With Mirrors
  • 1985 The Moving Finger
  • 1985 A Murder Is Announced
  • 1985 A Pocket Full of Rye
  • 1985 Thirten At Dinner
  • 1986 Dead Man's Folly
  • 1986 Murder in Three Acts
  • 1986 Murder at the Vicarage
  • 1987 Sleeping Murder
  • 1987 At Bertram's Hotel
  • 1987 Nemesis
  • 1987 4.50 From Paddington
  • 1989 The Man In The Brown Suit
  • 1989 Agatha Christie's Poirot
  • 1989 A Caribbean Mystery
  • 1990 Peril at End House
  • 1990 The Mysterious Affair at Styles
  • 1991 They Do It With Mirrors
  • 1992 The Mirror Crack'd from Side to Side
  • 1994 Hercule Poirot's Christmas
  • 1995 Murder on the Links
  • 1995 Hickory Dickory Dock
  • 1996 Dumb Witness
  • 1997 The Pale Horse
  • 2000 The Murder of Rodger Ackroyd
  • 2000 Lord Edgware Dies
  • 2001 Evil Under The Sun
  • 2001 Murder on the Orient Express
  • 2001 Murder in Mesopotamia
  • 2003 Sparkling Cyanide
  • 2004 Five Little Pigs
  • 2004 Death On The Nile
  • 2004 Sad Cypress
  • 2004 The Hollow
  • 2004 Marple
  • 2004 The Body in the Library
  • 2004 Murder at the Vicarage
  • 2004 Appointment with Death
  • 2005 A Murder is Announced
  • 2005 The Mystery of the Blue Train
  • 2005 Cards on the Table
  • 2005 Sleeping Murder
  • 2005 Taken at the Flood
  • 2006 After the Funeral
  • 2006 The Moving Finger
  • 2006 By the Pricking of my Thumbs
  • 2006 The Sittaford Mystery
  • 2007 Hercule Poirot's Christmas (fransk film)

Datorspel

Agatha Christie i fiktiva berättelser

Priser och utmärkelser

Kuriosa

Christies debutroman En dos stryknin, i original The Mysterious Affair at Styles, fick sitt namn efter huset "Style" där Christie och hennes syster bodde när Christie började skriva. I den sista Poirot-romanen, Ridå - Hercule Poirots sista fall, återvänder Poirot och Hastings till Styles.

I novellsamlingen The Listerdale mystery figurerar en man vid namn James Bond, cirka 20 år innan Ian Fleming började skriva sina berömda böcker om spionen med samma namn.

Källor

  1. ↑ Förteckning över världens mest sålda böcker och författare
  2. ↑ Förteckning över världens mest sålda böcker

Bakgrundskällor till artikeln:

Litteratur

  • Lövin, Isabella, Mordgåtornas drottning (2007) Allt om historia. (nr. 8).sid. 56-59.

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Agatha_Christie"
Personliga verktyg