Från Rilpedia

Magdeburgs domkyrka (tyska: Magdeburger Dom, officiellt namn: Dom Sankt Mauritius und Katharina, efter helgonen Katarina och Mauritius) var den första gotiska katedralen som uppfördes i Tyskland och med sin höjd på 104 meter är kyrkan den högsta katedralen i det forna Östtyskland. Domkyrkan ligger i Magdeburg, huvudort i delstaten Sachsen-Anhalt, och rymmer Otto den stores grav.

Den första kyrkan som uppfördes på platsen var den klosterkyrka som 937 dedicerades till helgonet Mauritius. Klosterkyrkan byggdes så småningom om till en romansk basilika som förstördes i en stadsbrand 1207. 1209 påbörjades uppförandet av den gotiska katedralen, ett arbete som skulle ta drygt 300 år. Spirorna stod färdiga först 1520. Trots att kyrkan plundrats vid flera tillfällen rymmer fortfarande katedralen i Magdeburg en rik konstskatt med konstverk från antiken till modern tid.

Innehåll 1 Historia 1.1 Den äldre byggnaden 1.2 Uppförandet av dagens byggnad 1.3 Luther, Gustav II Adolf och Napoleon 1.4 1900-talet 2 Arkitektur 3 Konst 4 Källor 5 Externa länkar

Historia

Den äldre byggnaden

Den första kyrkan grundades på katedralens nuvarande plats 21 september 937, det var benedektinernas klosterkyrka St. Moritz som tillägnades helgonet Mauritius och finansierades av Otto den store. Otto ville visa sin politiska makt efter segern i slaget vid Lechfeld 955 och beordrade uppförandet av kyrkan redan innan han kröntes till kejsare den 2 februari 962. För att ge ytterligare legitimitet åt sina anspråk som den rättmätige efterträdaren till den västromerska tronen, lät han samla in ett stort antal antika artefakter, till exempel de pelare som skulle användas i kyrkan. Många av dessa antika föremål återanvändes sedan i den kyrka som påbörjades 1209. Ottos ursprungliga kyrka hade med största sannolikhet ett mittskepp med fyra sidoskepp; en bredd på 41 meter och en längd på 80 meter. Kyrkans höjd har uppskattats till 60 meter.

Ottos hustru, drottning Edith, begravdes i kyrkan vid sin död 946. Kyrkan byggdes därefter ut 955 och blev i och med det en katedral. 968 gjorde Otto Magdeburg till ett ärkebiskopsdöme med Adalbert von Trier som Magdeburgs ärkebiskop trots att staden inte alls låg centralt i hans rike utan i dess östra utkanter. Detta berodde på hans avsikter att expandera riket och sprida kristendomen österut in i det som idag är Slovakien. Hans planer gick emellertid i stöpet och han avled sedermera i Memleben 973 och begravdes i katedralen intill sin hustru.

Katedralen St. Moritz, och hela det tillhörande klostret förutom dess södra flygel, förstördes i en stadsbrand långfredagen 1207. Ärkebiskop Albrecht II von Kefernburg beslutade mot invånarna i Magdeburgs vilja att riva de återstående murarna för att kunna uppföra en helt ny katedral. Idag återstår bara den södra muren av klostret och den äldre kyrkans exakta läge förblev okänt under lång tid innan dess grund återupptäcktes i maj 2003. Utgrävningarna visade då att kyrkan var 41 meter bred och 80 meter lång. Dess krypta har också grävts ut och kan idag besökas av allmänheten.

Neuer Markt, "Nya marknadsplatsen", platsen framför katedralen upptogs av ett kejserligt palats, Kaiserpfalz, som även det förstördes i branden 1207. Stenar från palatset återanvändes vid byggandet av den nya katedralen. Det som förmodas vara resterna efter palatset utgrävdes under 1960-talet.

Uppförandet av dagens byggnad

Ärkebiskop Albrecht II von Kefernburg beslutade att uppföra en helt ny katedral. Albrecht var högt bildad för sin samtid och hade studerat i Frankrike och Italien. Han var bekant med den nya gotiska arkitekturen som utvecklats i Frankrike men som fortfarande var fullständigt okänd i Tyskland. Han beslutade att den nya katedralen skulle uppföras i den franska stilen, men de tyska hanverkarna, som inte alls behärskade den nya stilens djärva teknik, lärde sig endast långsamt behärska den. Koret började uppföras 1207, endast två år efter den förödande branden, och uppfördes med romansk valvteknik, med tunga, romanska kryssvalv med en gotisk slutsten som var fullständigt onödig med den romanska valvtekniken.

Det gotiska inflytandet ökade, framför allt under åren 1235 och 1260 under ärkebiskop Wilbrand. Eftersom bygget leddes av många olika personer under den 300-åriga byggnadstiden ändrades de ursprungliga planerna vid flera tillfällen och katedralen storlek kom att utökas betydligt något som invånarna i Magdeburg inte alltid var glada över eftersom det var de som betalade för kyrkans uppförande. I några fall revs redan uppförda murar eftersom någon hade ändrat i planen.

Uppförandet avbröts 1274. 1325 mördades ärkebiskop Buchard III von Schraplau av Magdeburgs invånare på grund av hans höga skatter. Enligt en folksägen var det framför allt skatten på öl som väckte folkets vrede. Dådet gjorde att Magdeburg bannlystes och först efter att staden donerat fem altare i bot kunde katedralens uppförande återupptas under ärkebiskop Otto von Hessen. Under hans ledning slutfördes interiören och han kunde formellt inviga katedralen 1363 med en veckolång festival. Katedralen dedikerades då inte bara till Mauritius utan även till den heliga Katarina.

1360 avbröts bygget igen efter att de ännu ej färdigställda delarna hade täckts över. Först 1477 återupptogs bygget under ärkebiskop Ernst von Sachsen. De två tornen uppfördes under denna tid av byggmästaren Bastian Binder, den enda byggmästare vid katedralen som är känd vid namn. Kyrkan stod slutligen färdig 1520 då det stora, dekorativa korset sattes på plats på det norra tornet.

Luther, Gustav II Adolf och Napoleon

Den 31 oktober 1517 spikade Martin Luther upp sina 95 teser på slottskyrkan i Wittenberg vilket inledde den protestantiska reformationen. Luther predikade i Magdeburg 1524 och några mindre kyrkor konverterade till protestantismen kort därefter. Det stora missnöjet med ärkebiskop Albrecht von Brandenburg bidrog till reformationens snabba spridning och efter hans död i Mainz 1545 tillsattes ingen efterträdare. Magdeburg intog då en ledande ställning i reformationen och staden bannlystes av kejsaren. Katolska kyrkan förvarade skatter i katedralen av säkerhetsskäl men de föll ändå i händerna på Gustav II Adolf under det trettioåriga kriget. Prästerna som var knutna till katedralen konverterade också till protestantismen och den första protestantiska mässan i katedralen hölls den första advent 1567.

Magdeburg skövlades emellertid under trettioåriga kriget (1618-1648) och endast omkring 4 000 av stadens invånare lyckades undkomma morden, våldtäkterna och plundringen (som gått till historien som belägringen av Magdeburg) genom att förskansa sig i katedralen. Reinhard Bakes, ledande präst vid katedralen, bad Johann Tserclaes Tilly för församlingens liv. Katedralen överlevde elden i staden och gjordes på nytt om till en katolsk helgedom. När Tillys katolska styrkor lämnade Magdeburg plundrades dock katedralen på allt av värde och dess färgstarka fönster blåstes ut. Omkring 20 000 av Magdeburg invånare fick sätta livet till under kriget och efter kriget hade staden bara 400 invånare. Magdeburg blev en del av Brandenburg och omvandlades till en fästning.

1806 skänktes Magdeburg till Napoleon och katedralen användes som lager, häststall och fårspiltor. Ockupationen tog slut 1814 och mellan 1826 och 1834 bekostade Fredrik Vilhelm III av Preussen den välbehövliga reparationen och ombyggnaden av katedralen. Alla fönster byttes ut 1900.

1900-talet

Katedralen överlevde första världskriget utan skador men de allierades omfattande bombningar under andra världskriget krossade katedralens samtliga fönster. Under de mest intensiva bombningar med brandbomber 16 januari 1945 träffades katedralens västra delar av en bomb vilket förstörde en mur, kyrkorgeln och några andra delar. Lyckligtvis lyckades brandförsvaret släcka den eld som härjade i takkonstruktionen varför katedralens skador bara blev måttliga. Katedralen öppnades på nytt 1955 och en ny mindre orgel kunde invigas 1969 på en ny plats i kyrkorummet.

Med den sovjetiska ockupationen och det efterföljande kommunistiska DDR blev Magdeburg en del av Östeuropa. De östtyska kommunistledarna betraktade religion som oförenligt med statens doktriner och förtryckte religionsutövning - att aktivt delta i kyrkliga aktiviteter ledde ofta till svårigheter och sociala nackdelar. Man misslyckades dock att förtrycka den kristna tron och fredsböner hölls i katedralen varje vecka, från och med 1983, framför Ernst Barlachs skulptur Magdeburger Ehrenmal. Detta ledde till de berömda måndagsdemonstrationerna 1989 i Leipzig och Magdeburg som fick en stor betydelse under den tyska återföreningen.

Katedralen genomgår för närvarande en renovering som påbörjades 1983, under DDR-tiden. 1990 installerades ett antal solceller på katedralens tak, vilket gjorde katedralen till den första kyrkan i det forna Östtyskland som fick denna typ av ombyggnad. Solcellerna försörjer kyrkan med den energi som behövs och producerar även ett visst överskott till den omgivande regionen (med ett maxuttag på 418 watt). En insamlingskampanj för en ny orgel som påbörjades 1997 hade 2004 lyckats samla in 2 miljoner euro. Det nya instrumentet som beställts av ett företag i Potsdam kommer att väga 36 ton och ha ett omfång på 93 toner och med omkring 5 000 pipor. Orgeln beräknas stå klar 2007 och den första konserten kommer förhoppningsvis kunna hållas 2008.

Magdeburger Ehrenmal är på nytt föremål för en ny generation måndagsdemonstrationer, men denna gång är demonstrationerna riktade mot de sociala reformer som inskränker på den statliga välfärden. Demonstrationerna är denna gång dock betydligt mindre än de som inleddes på 1980-talet och det anses allmänt att kopplingen till katedralen bara gjorts av publicitetskäl.

Arkitektur

Den nuvarande katedralen byggdes under en period på 300 år som inleddes 1209 och slutade med spirornas uppförande 1520. Den gotiska arkitekturen som utvecklades under 1100-talet i Frankrike saknade motsvarighet i det samtida Tyskland och de tyska hantverkarna behärskade inte den nya stilen när katedralen började uppföras. De lärde sig helt enkelt den nya tekniken genom att pröva sig fram och i kyrkorummet kan man se hur små förändringar i konstruktionen skett mellan de äldsta, romanska delarna vid altarrummet i de östra delarna mot floden Elbe och de yngsta, gotiska högst upp i tornen. Till skillnad från många franska katedraler stöds väggarna i domkyrkan i Magdeburg inte av strävpelare.

Kyrkorummet har invändigt en längd på 120 meter och en höjd på 32 meter. Tornen når 104 meter och är de högsta kyrkotornen i östra Tyskland. Planen består av ett mittskepp och två sidoskepp med ett tvärgående transept. I transeptets båda ändar finns ingångar varav den södra leder till klostret. Valven är högre i mittskeppet än i sidoskeppen vilket lämnar plats åt ett klerestorium som lyser upp mittskeppet. I väst finns ett separat narthex, det vill säga en förhall. Presbyteriet i öst avskiljs från mittskeppet av en stenmur som fungerar som ett korskrank. Prebyteriet omges av altarrummet och absiden som också har en koromgång. En separat byggnad som omger en icke-rektangulär klostergård är förbunden med kyrkans södra fasad. Klostergårdens södra mur är den enda del som överlevde branden 1207 och alltså det som återstår av den ursprungliga klosterkyrkan. Eftersom den nya kyrkan uppfördes i en annan vinkel än den ursprungliga ligger klostergården i en konstig vinkel gentemot kyrkan.

I Magdeburg är marken intill floden Elbe mjuk och det är förenat med svårigheter att uppföra större byggnader. Undantaget är den stora klippa som katedralen är uppförd på. Klippan kallas därför för Domfelsen, "Katedralsklippan". Eftersom klippan syns nere i floden vid lågvattenstånd och en låg vattennivå betydde svält kallas klippan även för Hungerfelsen, "Hungerklippan". Klippan var emellertid inte tillräcklig stor för katedralen och i den västra änden räckte klippan bara till det norra tornet. Det södra tornet har därför utformats som ett tomt skal, utan invändiga rum eller trappor och alla kyrkans tunga klockor finns i det norra tornet. Det södra tornet är dock högre än det norra vilket man kompenserat genom det rikt dekorerade korset på det norra tornet.

Konst

Trots omfattande plundring äger Magdeburgs domkyrka en rik konstskatt. Från antika föremål till modern konst. Följande lista är inte fullständig utan tar bara upp de viktigaste verken. Objekten i listan är i möjligaste mån sorterade i kronologisk ordning.

• Antika pelare i marmor, porfyr och granit har använts i absiden. De kommer ursprungligen från byggnader i Ravenna och tranporterades till Magdeburg då den första kyrkan uppfördes 937.
• Dopfunten i rosa porfyr härstammar från ett område nära Assuan i Egypten. Förmodligen har denna dopfunt, som har ett hål i botten, ursprungligen tjänat som fontän och den kan vara flera tusen år gammal. Den används fortfarande vid dop.
• Otto den stores grav från 973. En undersökning 1844 visade att graven faktiskt innehåller ett skelett och rester av kläder, men alla värdesaker som följt den döde i graven har plundrats - förmodligen under trettioåriga kriget. Den latinska bronsinskriptionen har utförts i en historisk stil.
• Skulpturen av helgonet Mauritius från omkring 1250 är den äldsta realistiska återgivningen av en afrikan i centraleuopeisk konst med typiska etniska kännemärken som en bred näsa. Figuren är inte längre fullständig.
• Skulpturen av Katarina av Siena, även den från omkring 1250, har huggits av samma konstnär som skulpturen av Mauritius.
• Det kungliga paret Herscherpaar i det sextonsidiga kapellet är också från omkring 1250 och är mycket realistiskt och livfullt. Parets identitet är okänt men skulpturgruppen kan förställa Otto I och hans gemål Edith eller Jesus i himlen med hans gemål den heliga kyrkan.
• Skulpturerna med de fem förståndiga och de fem dåraktiga jungfrurna (se de tio jungfrurna) är även de från 1250. De är katedralen mest särpräglade konstverk. De fem förståndiga jungfrurna har förberett sig och har med sig den erfoderliga oljan till bröllopet medan de oförståndiga som inte förberett sig är tvungna att ge sig ut för att leta efter olja och följaktiligen missar bröllopet. Den okände konstnären har mästerligt fångat ansiktets och kroppens uttryck i de båda grupperna på ett sätt som inte var vanligt i samtidens konst. Alla figurerna är sinsemellan olika och bär slaviska drag. Skulpturerna finns utanför norra transeptets utgång.
• Stolarna i koret är från 1363 och deras mästerliga sniderier återger Jesus liv. Den okände mästaren har också gjort stolarna i koret i Bremen.
• Magdeburger Ehrenmal av Ernst Barlach var ett beställningsverk som skulle fungera som ett heroiskt krigsmonument. Barlach hade emellertid deltagit som frivillig i första världskriget och var emot kriget och hans grupp uttrycker istället krigets smärta och lidande. I kontroversen som följde var det nära att konstverket förstördes. På platsen framför konstverket påbörjades måndagsdemonstrationerna.
• Lebensbaumkruzifix ("livsträdskorset") är en målad bronsskulptur med Kristus uppspikad på ett träd istället för på ett kors. Kristus kropp hänger ned från trädet i sina händer och fötter. Konstverket är en rundskulptur. Trädet har endast ett litet löv, hoppets/livets löv, på den plats där Jesus blod faller på trädet. Konstnären Jürgen Weber ville att skulpturen skulle stå på en central plats i kyrkorummet, men det placerades mot hans vilja i transeptets södra sida.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Där anges följande som källor:

• Nicola Coldstream (2002) "Medieval Architecture (Oxford History of Art)", Oxford University Press, ISBN 0-19-284276-5
• "Der Dom zu Magdeburg", DKV Kunstführer Nr. 415/2, München
• Buchholz, Ingelore (2001): "Magdeburg: Der Stadtführer", Verlag Janos Stekovics, ISBN 3-932863-84-4
• Sussman, Michael (1997): "Der Dom zu Magdeburg", Passau
• Ullmann, Ernst (1989): "Der Magdeburger Dom: ottonische Gründung und staufischer Neubau", Leipzig

Externa länkar

• Magdeburgs officiella hemsida, (tyska/engelska)
• Magdeburg Cathedral av Andrew Love
• Der Magdeburger Dom (tyska)
• Kirchen und Klöster zu Magdeburg (tyska)
• Magdeburgs turistinformation, (engelska)
• Öppettider, guidade turer, (engelska)
• Catholic Encyclopedia