Löfstad slott
Från Rilpedia
- Uppslagsordet Löfstad hänvisar hit. För den före detta orten Löfstad, se Tranås.
Löfstad slott är ett slott i Kimstads församling och Norrköpings kommun i Östergötland. Slottet är beläget på en höjd inte långt från Löfstadsjön, nära E4:an mellan Norrköping och Linköping, 9 km sydväst om Norrköping.
Slottet är öppet för allmänheten som museum under säsong. I en av flyglarna drivs restaurangverksamhet året runt. Den gamla smedjan inrymmer ett café vilket hålls öppet under sommarsäsongen.
Historia
Egendomen Löfstad omnämns redan 1422 i ett pergamentsbrev. Den gamla mangården låg där de nuvarande ekonomibyggnaderna, väster om slottet, är belägna. Sannolikt bildade den en kvadratisk borggård, en huvudbyggnad med källare (av vilken man funnit spår) och två envånings flyglar uppförda i sten. Sedan huvudbyggnaden förstörts användes den västra längan som bostadshuset fram till 1650-talet. Den östra längan är än idag bevarad i sin yttre medeltida form.
Slottet uppförs 1630-60 av fältmarskalken greve Axel Lillie och hans hustru Christina Mörner. Slottet byggs av sten med tre våningar mot borggården, ytterligare en souterrainvåning mot parken och två långa flyglar i två våningar, med torn i de yttre ändarna. Det hade ett högt sadeltak med trappstegsgavlar, fasadmålningar mot borggården och en fritappa som ledde upp till huvudvåningen. Under 1680-talet genomgår slottet en större ombyggnad/modernisering: En risalit med tre fönsteraxlar byggs för att inrymma trapphus, taket ändras till säteritak, tornen höjs och fasadmålningar kalkas över. Detta slott är avbildat i Erik Dahlberghs Suecia Antiqua et Hodierna. Efter en eldsvåda 1750 lades ett nytt tak i tidens smak. Slottets exteriör är bibehållen sedan denna tid. Från 1600-talet finns förutom slottets murverk, portaler, en sandstensfris och en gästabudssal.
Den nuvarande inredningen är yngre; det inrymmer ett bibliotek av omkring 5 000 band och en värdefull tavelsamling, företrädesvis porträtt av Löfstads ägare och deras fränder, samt omges av trädgård och engelsk park anlagd omkring 1800, med en minnesvård i marmor över riksmarskalken Hans Axel von Fersen (1755-1810), rest av dennes syster Sophie von Fersen, gift Piper.
Äldste kände ägaren till Löfstad är Jöns i Loeffstadhe som omnämns i ett pergamentsbrev från 1478. Han anses vara far till
- väpnaren Håkan Jönsson (död 1523), Lillieättens äldste med säkerhet kände stamfader. Hans son
- Jöns Håkansson Lillie (död 1562) ärvde därefter Löfstad. Hans son
- Erik Jönsson Lillie (död 1611) blev ägare 1574. Eftersom hans hustru och barn avled före honom, skiftades arvet mellan hans syskonbarns barn. Brodern Axel var död, Axels son Gustav likaså (han stupade 1605 vid Kirkholm), men Gustavs son,
- Axel Gustavsson Lillie, Axel Lillie (1603–1662), greve och fältmarskalk ärver Löfstad och lät där bygga ett slott. Hans hustru Christina von Mörner (1610-1663) fick Löfstad som morgongåva. Deras son,
- Axel Axelsson Lillie (1637–1692), greve, kammarråd, hovmarskalk, landshövding i Uppsala län, lät bygga till det av fadern uppförda slottet. Hans hustru Maria Elisabeth Stenbock (1650–1693) fick Löfstad som morgongåva. Deras son,
- Axel Johan Lillie (1666-1696), överstelöjtnant greve, gav sin hustru Agneta Wrede (1674–1730) Löfstad som morgongåva. Vid 21 års ålder blev hon änka, varefter hon skötte egendomen under 35 år till sin död. Deras dotter,
- Hedvig Catharina Lillie (1695-1745) ärver Löfstad. Hon gifter sig med riksrådet och överstemarskalken greve Magnus Julius De la Gardie (1669-1741). Deras dotter,
- Hedvig Catharina De la Gardie (1732-1800) ärver Löfstad och gifter sig med riksrådet och fältmarskalken, greve Fredrik Axel von Fersen (1719-1794). Deras dotter
- Sophie von Fersen (1757-1816), grevinna, gift med greve Adolph Ludvig Piper (1750-1795), ärver Löfstad. Deras son
- Carl Fredrik Piper (1785-1859), greve, överhovjägmästare, ärver så Löfstad; han är gift med Emilie Fredrika Aurora de Geer (1782-1828) från Finspångs slott. Deras son
- Charles Emil Piper (1818-1902), greve, kammarherre, gifter sig med Sophie Piper (1835–1873) från Ängsö slott och deras dotter fröken
- Emilie Piper (1857-1926) blev den sista privata ägaren av slottet. Vid sin död 1926 testamenterade hon det till svenska Riddarhuset och Östergötlands Fornminnes- och Museiförening (nuvarande Östergötlands länsmuseum).