Mörner
Från Rilpedia
Mörner, och von Mörner adelsätt, uradel från Tyskland Hette förut von Mörner.
Artikel avser följande ätter:
Adl. ätten Mörner
Friherrl. ätten Mörner af Tuna
Grevl. ätten Mörner af Tuna
Friherrl. ätten Mörner af Morlanda
Grevl. ätten Mörner af Morlanda
Grevl. ätten von Mörner
Adlig ätt från Brandenburg, omtalad första gången med riddaren Henning Morner år 1298. Som den svenska grenens stamfader uppger släkttraditionen en godsägare Hans Morner, som levde år 1468 och var farfars far till brandenburgske hauptmannen Ludwig von Mörner i Livland, (cirka år 1541-år 1593). Dennes söner Otto Helmer Mörner (år 1569-år 1612) och Berndt Didrich von Mörner (år 1570-år 1610) inkom år 1596 till Sverige. Ätten introducerades år 1625 (10/3-4/4), naturaliserades och immatrikulerades med nr 91, namnet Mörner 24 december 1627, då den vid båda tillfällena företräddes av ståthållaren över Åland Stellan Mörner (död 1645), avkomling i fjärde led till Ludwig von Mörner. Ätten har utgrenats i friherrliga och grevliga ätterna Mörner af Tuna (år 1652 och år 1800; utgångna år 1824 respektive år 1821) samt i friherrliga (år 1674; utgången år 1991) och grevliga (år 1716) ätterna Mörner af Morlanda.
Historia
Två generationer Mörner från Tyskland, Ludwig von Mörner och hans son Otto Helmer Mörner, reser i omgångar till Sverige för att utkräva kompensation för last på ett skepp, kapat av svenskar utanför Rigas hamn. Fadern Ludvig dör och Otto Helmer Mörner och hans bror Berndt Didrik Mörner reser till Sverige och ber hertig Karl, sedermera Karl IX om hjälp att utkräva skulden. Han ger dem i väntan på att allt klaras ut arbete vid hovet. Deras syssling Stellan Otto von Mörner, arvherre till Klossow i Brandenburg och son till Baltzar Mörner, överste i kejsar Ferdinand I:s armé i kriget mot turkarna, ansluter år 1597 som fänrik och hamnar liksom sina släktingar mitt i inbördeskriget mellan hertig Karl och Sigismund. Otto Helmer Mörner tjänstgör sedan som befälhavare vid Linköpings blodbad och befordras till hovmarskalk, en tjänst som Berndt Didrik Mörner sedan övertar..
Otto Helmer ger upphov till två grenar: den friherrliga Mörner af Tuna, som dör ut år 1824 i Växjö, och den grevliga ätten nr 109, Mörner af Tuna, som både introduceras och utslocknar. (Den grevliga år 1821 i Huddinge.)
Stellan Otto von Mörner har avancerat till Karl IX:s kammardräng. Han skickas år 1610 till Finnmarken för att driva in skatt av sjölapparna. Samtidigt dör Berndt Didrik Mörner i vattsot (ödem), endast fyrtio år gammal och två år senare avlider Otto Helmer Mörner. Stellan är nu den ende vuxne Mörner kvar och det är från honom som alla nu levande Mörnrar härstammar. Han introduceras 1625 i svenneklassen, naturaliseras år 1627, stamfader för ätten Mörner i Sverige.
Stellan gifter sig med Otto Helmer Mörners änka, Maria von der Grünau, år 1618 och får med henne sonen Hans Georg Mörner, som introduceras som friherre af Morlanda år 1674 (utdöd på svärdssidan år 1946) och vars son Carl Gustaf Mörner år 1716 blir stamfader för den grevliga grenen Mörner af Morlanda.
I sitt andra äktenskap, med Catharina Månsköld af Seglinge, får Stellan sonen Aron Mörner, från vilken den adliga grenen Mörner härstammar.
Se även
- Stellan Mörner; Konstnär.
- "kungamakaren" Carl Otto Mörner
- Mörner af Morlanda
- Mörner af Tuna
