Sophie Piper
Från Rilpedia
Eva Sophie von Fersen (gift Piper), född den 30 mars 1757, död den 11 februari 1816; grevinna, hovdam. Dotter till Axel von Fersen d.ä. och Hedvig Catharina De la Gardie; syster till Axel von Fersen d.y.. Gift 1777 med Adolf Ludvig Piper och sonhustru till Carl Fredrik Piper. Älskarinna till Evert Wilhelm Taube.
Sophie Fersens skönhet och älskvärdhet gjorde att bl a hertig Fredrik Adolf 1774 anhöll om hennes hand, men hennes far avböjde — möjligen mot sin dotters vilja. Ett senare framkommet förslag om enlevering avstyrdes av hertiginnan Charlotta. 1777 ingick Sophie von Fersen äktenskap med dåvarande kammarherren greve Adolf Ludvig Piper (född 1750, död 1795), fidekommissarie till Ängsö slott.
Innehåll |
Hertiginnan Charlotta
1786 blev Sophie Fersen hovmästarinna hos nyss nämnda Charlotta, hertiginna av Södermanland, till vilken hon hela livet stod i ett förtroendefullt förhållande. Hertiginnan kallar henne i sin dagbok, avfattad i form av brev till henne, den enda vän hon någonsin ägt, och skrev 1816 en biografi över henne. Efter att Sophie Fersen 1795 blivit änka och baron Evert Taube 1799 avlidit — hon följde honom på hans resa till Tyskland 1798-1799, där han avled i Karlsbad — övertog hon 1801 ledningen av sin bror riksmarskalken Axel von Fersens hushåll i bl a Fesenska palatset. Sophie och Axel stod varandra mycket nära. I likhet med många av sina samtida bland den högre societetens damer var Sophie Fersen föremål för åtskilligt förtal.
Fersenska mordet
Detta hade sin grund i, att sedan Gustav IV Adolf 1809 avsatts, gick tronföljden till hans farbror, hertig Karl — Gustav III bror. Karl XIII var slagrörd och barnlös. En tronarvinge måste skaffas. Han adopterar en dansk prins Karl August, som blev omtyckt bland folket. Då denna kronprins vid en inspektion på Kävlinge hed i Skåne plötsligt faller död ur sadeln, sprids ryktet att han är giftmördad av syskonen Fersen som är kända Gustavianer. När kronprinsens liktåg når Stockholm skall, enligt protokollet, riksmarskalken möta liktåget utanför staden och ledsaga detsamma genom till slottet. Så sker också — Axel von Fersen var riksmarskalk. Han har av vänner blivit varnad för att delta. Den 20 juni 1810 föll hennes bror offer för massans våld i en regelrätt lynchning, det s.k. Fersenska mordet.
Flykten
Rykten spreds att även Sophie Fersen skulle få dela hans öde. För att undgå detta flydde hon samma natt Stockholm förklädd till piga, i en öppen båt under storm och regn och fick följande morgon tak över huvudet, på Rydboholm. Med kungens, Karl XIII:s, tillstånd erhöll hon dagen därpå en säkrare fristad på Vaxholms fästning, där hon stannade till november månad. Under tiden undersöktes av en ”melerad krigsrätt”, på hennes egen begäran, hennes eventuella inblandning i Karl Augusts död. Ingenting visade sig stödja de misstankar, som framkastats.
Breven
Under de dagar, då den 53-åriga grevinnan var som mest utsatt för farorna och förtalet, mottog hon två giftermålsanbud; det ena av Georg Carl von Döbeln, vilket föranledde en livlig brevväxling mellan honom och henne hösten 1810. Sedan hon lämnat Vaxholm, var hon bosatt på Löfstad slott i Östergötland. För sin skarpa tunga och sin maktlystnad var hon i allmänhet mycket fruktad, men hennes trofasta vänskap för hertiginnan Charlotta, tydligt dokumenterad ur dennas brev till henne, ger en annan och djupare bild av grevinnan. Om dessa brev se L. Wahlström, "Gustavianska studier" (1914).
Se även
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
