Katt

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Katter)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Tamkatt
Status i världen: Husdjur
Cat03.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Rovdjur
Carnivora
Familj: Kattdjur
Felidae
Släkte: Felis
Art: Tamkatt
F. catus
Vetenskapligt namn
§Felis catus
Auktor: Linnaeus, 1758
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
Denna artikel handlar om tamkatten. För andra betydelser, se Cat (förgreningssida)

Katten (Felis silvestris catus), även känd som tamkatt eller huskatt, är ett ganska litet, smygjagande rovdjur. Vildkatten blev tidigt domesticerad av människan för att hålla efter skadedjur eller som husdjur.



Innehåll

Härstamning

Tamkatten skiljer sig från arten vildkatt (Felis silvestris) i temperament, päls, tasstorlek och tandplaceringar och är mindre resistent mot vissa blodcancersjukdomar som sprids via virus. Tamkatten är dock tillräckligt närbesläktad med vissa asiatiska arter av vildkatt för att de vid korsning kan producera åtminstone delvis fertil avkomma. Sådana korsningar sker dock inte i naturen, men vissa kattraser, som exempelvis bengal har avlats fram på sådant sätt.

Katten anses ha uppstått ur den nordafrikanska underarten av vildkatt, den så kallade falbkatten (F. s. lybica), som är ganska lätt att tämja, eventuellt parad med europeisk vildkatt. DNA-analyser från 2007 bekräftar att tamkatterna härstammar från falbkatten, som än i dag finns i vild form i bland annat Israel och Egypten. Hur länge den levt nära människan är ännu oklart, men det rör sig om mellan 9 000 och 15 000 år[1]. En studie utförd av National Cancer Institute pekar mot att alla världens tamkatter härstammar från en grupp vildkatter som levde i Främre Orienten för omkring 10 000 år sedan.[2] Egyptierna är bland dem som längst haft katten som tamdjur.

En orsak till begreppsförvirring är att förvildade tamkatter ofta felaktigt kallas för "vildkatter". Arten vildkatt, med underarter som europeisk vildkatt (F. s. silvestris) och skotsk vildkatt (F. s. grampia) går inte att tämja. Däremot går en utefödd förvildad tamkatt ofta att få tam.

Taxonomi

Tamkatten beskrevs taxonomiskt första gången 1758 av Carl von Linné som Felis catus i den tionde upplagan av hans Systema Naturae.[3] Dock har vissa samtida studier visat att tamkatten kan utgöra samma art som vildkatten som traditionellt klassificeras som Felis silvestris (Schreber, 1777).[4] Detta har skapat en taxonomisk begreppsförvirring och tamkatten behandlas därför ibland som en underart till vildkatt F. s. catus.[5] och vice versa behandlas vildkatt på olika sätt som underart till F. catus. År 2003 beslutade International Commission on Zoological Nomenclature (ICZN) att vildkattens vetenskapliga namn är F. silvestris.[6] Det allra vanligaste är idag att beskriva tamkatten som F. catus, och därmed behandla den som en egen art och följa konventionen att använda den äldst kända taxonomiska synonymen som föreslagits.

Johann Christian Polycarp Erxleben klassificerade tamkatten som Felis domesticus i hans Anfangsgründe der Naturlehre and Systema regni animalis från 1777. Detta namn, och dess varianter som Felis catus domesticus och Felis silvestris domesticus, ses ofta, men är inte korrekta vetenskapliga namn i och med ICZN:s beslut från 2003.[7]

Skillnad mellan mindre- och större kattarter

De små katterna är mer opportunistiska jägare i den meningen att de kan döda och äta fler arter (flera tusen), medan stora kattdjur endast tar ungefär hundra olika arter. Detta beror på att det finns färre olika arter i de större storleksklasser som de stora kattdjuren kan utnyttja. Rent teoretiskt sett, skulle de större kattdjuren också kunna döda flera tusen olika arter, men anledningen till att de inte gör detta, är på grund av att det inte är tillräckligt mättande att äta till exempel en mus, samt att det är slöseri på energi, med tanke på hur lite näring som de får tillbaka på mindre byten. Undantaget är leoparder, som i regel har en stark böjelse för att även jaga mindre djur.

Andra aspekter är att katter inte kan ryta, och att de kan spinna både när de andas in och ut.

Kommunikation

Vokalt

Det vanligaste sättet för katten att kommunicera med människor är att jama. ( Lyssna ) Hur mycket eller lite en katt jamar varierar från katt till katt. En katt kan jama på olika sätt och därigenom förmedla olika budskap. En vanlig orsak till att en tamkatt jamar är att den ber om något, till exempel att få mat eller att få gå ut. Den kan också jama när den så att säga vill hälsa på någon. Det är ofta relativt enkelt, åtminstone för en kattägare, att särskilja kattens olika sätt att jama och förstå vilket budskap den vill förmedla.

Med feromoner

På sidan av kattens huvud finns körtlar som utsöndrar feromoner och när katten stryker körtlarna mot ett objekt, exempelvis en människa, för en annan katt eller ett föremål betyder det: Det här är mitt, det hör till mitt revir.

Med svansen

Katten använder sin svans till att hålla balansen. Svansen kan också förmedla kattens sinnesstämning; en svans som pekar rakt upp innebär i allmänhet att katten känner sig tillfreds eller glad, medan en svans som häftigt piskar fram och tillbaka indikerar att katten är arg eller spänd inför ett förestående anfall mot något byte. Om svansen pendlar långsammare betyder det att katten är ambivalent, det vill säga pendlar mellan två olika starka känslor - till exempel kelsjuka och önskan att vara ifred.

Med öronen

Kattens öron sänder också ut signaler till andra djur och till oss människor. Tätt bakåtstrukna öron tyder på stark aggression, särskilt om katten fräser. Uppåtriktade tyder på uppmärksamhet åt det håll de är riktade.

Med spinnandet

Beträffande kattens spinnande råder tveksamhet, hittills har man inte lyckats beskriva hur det fungerar. En teori är att katten signalerar att den är ofarlig. Katten kan nämligen spinna även när den mår riktigt dåligt, till exempel hos veterinären när den har riktigt ont, inte bara när den är lycklig. Katten kan använda spinnandet för att lugna sig själv, som en slags besvärjelse.

En annan teori fokuserar på den läkande effekten i vävnad och ökningen i bentäthet utav vibrationerna som uppkommer vid kattens spinnande.[8]

Andra förmågor

Katten ser sex gånger bättre än en människa i mörker, men är liksom vi blinda i totalmörker. En huskatt sover ca 16 timmar per dygn. Den kan springa upp till 50 kilometer i timmen, men bara under korta spurter. En katt kan ofta göra vertikala hopp, från stillasittande, på upp till 2 meter.

Anatomi

Katten har 32 muskler i vardera öra, som hjälper katterna att vinkla och vrida dem, t ex för att lokalisera byte eller rovdjur.

Dräktighet

Katter blir könsmogna vid omkring 9–10 månaders ålder. Detta varierar dock kraftigt, bland annat beroende på ras och kön. Honorna blir normalt könsmogna tidigare än hanarna, och till exempel en siameshona kan bli könsmogen redan vid 6 månaders ålder. Honorna löper normalt under tidig vår och sensommar, men särskilt innekatter kan löpa när som helst på året. Ägglossning sker först under parningen. Dräktigheten varar 63 till 68 dygn, med 65 dygn som medelvärde.[9][10]

Genetik

En vit katt med blå ögon.

Vita katter har en högre genetisk risk att födas döva, i synnerhet om ögonfärgen är blå. Man räknar med att ungefär 80% av alla vita blåögda katter är döva, och ungefär 20% av alla vita gulögda. Vita raser som exempelvis Foreign white omfattas inte av denna defekt. Detta har att göra med den dominanta W-genen som ger den vita pälsfärgen. [11]

Sjukdomar

  • Bornasjuka ("vingelsjuka") orsakas av ett virus som drabbar kattens nervsystem. Framträdande symptom är kraftlöshet och dålig muskelkoordination. Inget botemedel finns, utan man brukar avliva drabbade djur av barmhärtighetsskäl.
  • Felin infektiös peritonit, FIP orsakas av ett coronavirus, som förökar sig i tunntarmens slemhinna och orsakar en temporär destruktion av celler i tarmluddet[12]. FIP är en vanlig infektiös orsak till död, då det inte finns någon effektiv motbehandling.
  • Kattpest (Parvovirus).
  • Kattsnuva (orsakas mest av kattens herpesvirus, rhinotracheitvirus, och/eller kattens calicivirus).
  • Öronskabb (Även kallat öronkvalster.) Det är mycket vanligt att utekatter drabbas av öronskabb. Här följer en länk med mer info samt behandling av åkomman. Öronskabb hos katter. (Länken är en PDF-fil.)

Kattsport och raser

Sedan katten blev domesticerad har en mängd kattraser uppstått. De kan delas in i tre kategorier: naturliga, korsade och muterade.

De naturliga kattraserna är sådana som utvecklats naturligt i olika delar av världen, genom urval beroende på tex under vilka klimatförhållanden katterna levde, eller via naturligt förekommande mutationer. Några exempel är turkisk angora, europé och maine coon. Korsade kattraser är sådana som är resultaten av människans medvetna avel för att bevara, förstärka eller utveckla vissa särdrag eller egenskaper. Exempel: ocicat och bengal. Muterade kattraser är sådana kattraser som uppstått genom att en mutation har tillvaratagits av människor och avlats vidare på. Exempel på sådana kattraser är manx, de olika typerna av rex-katter, munchkin och american curl.

En katt som tvättar sig.
En katt som vilar sig.

Av dagens kattraser är de flesta ganska nya. Tills för bara ungefär hundra år sedan fanns endast de olika typer av katter som ingår i den naturliga kategorin ovan (inklusive ett fåtal som uppstått via naturliga mutationer).

Rasrena katter kallas raskatter. Vilka raser som skall godkännas och vilken standard som skall gälla för dessa bestäms av kattförbunden, vars riktlinjer kan skilja sig ganska kraftigt åt. Samma katt kan därför anses tillhöra olika raser beroende på kattförbund. Den organisation som erkänner flest raser är The International Cat Association, TICA. Ett förbund som är ganska sparsamma med att godkänna raser är The Cats Fanciers' Association, CFA. De godkänner idag (enligt förbundets webbplats) 37 olika kattraser, medan TICA (på sin sajt) listar 62 olika raser och varianter. Andra betydelsefulla förbund är Storbritanniens Governing Council of the Cat Fancy, och det internationella förbundet Federation Internationale Féline, FIFe. I Sverige organiseras de av bland annat Sveriges Kattklubbars Riksförbund, SVERAK, som är kopplat till FIFe. Det finns även ett flertal fristående IDP- (independent) klubbar.

Några populära raser är:

För en mer komplett lista, se lista över kattraser.

Tamkatten i Sverige

Mellan åren 1998 till 2006 ökade antal katter i svenska hushåll från 1,2 miljoner till 1,6 miljoner.[13]

Sommarkatter

En sommarkatt eller semesterkatt är en vanlig benämning på en katt som en familj skaffar sig inför en semestervistelselandsbygden om sommaren, men ofta överger då hösten kommer och familjen skall åka hem till staden/tätorten. Fenomenet är i allmänhet ett resultat av barnens "tjat" om ett sällskapsdjur. Den sålunda övergivna katten dör ofta, vanligen med en utdragen plågsam död av svält och skador, så småningom även kyla. Ganska många katter överlever dock som hemlösa. Ibland kan den förr eller senare bli omhändertagen av välvilliga människor - privat eller i katthem - och förhoppningsvis få ett riktigt hem till slut. Djurvänner har kritiserat förfarandet, och det är sannolikt att det under senare år blivit mycket mindre vanligt i takt med större insikt om djurs behov bland både barn och vuxna, bland annat genom att informera barnen i förskolorna och skolorna.

Tamkatten som jägare

Dam med katt (träsnitt av Kuniyoshi Utagawa)

I en brittisk undersökning från 1998 utförd av The Mammal Society studerade man 964 katter i 600 olika hushåll under en fem-månaders-period. De siffror man fick fram extrapolerade man på antalet katter i Storbritannien vilket är cirka 9 miljoner katter och kom då fram till följande siffror: Tillsammans dödar de brittiska katterna 200 miljoner däggdjur, 55 miljoner fåglar och 10 miljoner ödlor och ormar varje år.[14]

En svensk omräkning av dessa siffror ger i runda tal 22 miljoner däggdjur, 6 miljoner fåglar och 1 miljon ödlor och ormar varje år.

Katten jagar gärna också när den får gott om foder hemma. Detta innebär att den gamla sedvänjan att undanhålla gårdskatterna tillräckligt med mat, i avsikt att de istället skall jaga skadedjur är missriktad.

Människans införande av katter till olika världsdelar, öar och biotoper har medfört en stor förändring i djurlivet på många platser. Speciellt djurlivet på mindre öar där det tidigare inte funnits rovdjur har skadan varit stor inte minst på fågelpopulationer. Ett fall där katten visserligen bara var med i slutfasen av utrotningen skedde när en fyrvaktare 1894 tog med sig sin katt till en obebodd ö i sundet mellan Nya Zeelands huvudöar. Under loppet av några månader lyckade katten Tibblet utrota den sista spillran av en tidigare okänd, flygoförmögen, klippsmyg som döptes till Stephen Islands klippsmyg (Traversia lyalli)[15]Marion Island skapade katter liknande problem. Där planterade man in katter i ett försök att utrota de möss som oavsiktligt förts in till ön. Men katterna nöjde sig inte med att jaga möss utan gav sig även på andra djur.

Kattgudinnan Bast, Louvren i Paris
Kattmosaik från Pompeji
Katten Felix med Charles Chaplin i Felix in Hollywood (1923)

Berömda katter i konst och mytologi

Egypten

I det gamla Egypten var katten ett heligt djur. En av deras gudinnor var Bastet, kärleksgudinnan, som avbildades antingen som en katt eller som en kvinna med katthuvud. Om en katt dog visade ägarna sorg genom att raka av sig ögonbrynen och likt de egyptiska faraonerna mumifierade man även katter.

Fysik

Se Schrödingers katt.

Noter

  1. DN (2007-06-29), Karin Bojs om DNA-analyser
  2. The Near Eastern Origin of Cat Domestication, läst 30 juni 2007
  3. Linné, Carl: Systema naturae per regna tria naturae: secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis, Holmiae (Laurentii Salvii), [1758] 1766, 12th edition, sid. 62. Hämtat 2008-04-02. 
  4. Wozencraft, W. C.: Wilson, D. E., and Reeder, D. M. (eds): Mammal Species of the World, Johns Hopkins University Press, 16 november 2005, 3rd edition, sid. 536–537. ISBN 0-801-88221-4. 
  5. Driscoll, Carlos A. et al, The Near Eastern Origin of Cat Domestication Science. 1. sid. 3. På internet 2008-04-02. . DOI:10.1126/science.113951817600185.
  6. ICZN, Opinions Bulletin of Zoological Nomenclature. 60. På internet 2008-04-02.
  7. ICZN:s utlåtande
  8. Kjell Lindqvist. Därför spinner katterna. Ny medicin 24 januari 2006. Hämtad 2 aug 2008.
  9. Marjatta Knutson 1981 Katthandboken ISBN 91-36-01211-4
  10. Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000 Katt
  11. http://www.katt.nu/kattgenetik6.htm
  12. FIP av Eva Axnér, leg veterinär
  13. Agria Djurförsäkring - Antalet sällskapsdjur ökar i Sverige
  14. SOF - Huskatten, en jägare att räkna med!
  15. BibDiverse, från centrum för Biologisk mångfald, nr 1, 2006 - Finns det onödiga djur?.

Externa länkar

Länkar till raskattorganisationer

Personliga verktyg
På andra språk