Juan Carlos I av Spanien
Från Rilpedia
| Juan Carlos I av Spanien | |
 Kung Juan Carlos |
|
| Regeringstid | 22 november 1975– |
|---|---|
| Kröning | 27 november 1975 |
| Ätt | Bourbon |
| Föräldrar | Juan av Bourbon och Asturien Maria av Bourbon-Sicilien |
| Gemål(er) | Sophia av Grekland |
| Barn | Elena Kristina Fredrika Felipe |
| Företrädare | General Francisco Franco (diktator) |
| Född | 5 januari 1938 Rom, Italien |
Juan Carlos I, Juan Carlos Alfonso Víctor María de Borbón y Borbón-Dos Sicilias, född 5 januari 1938 i Rom, Italien, är kung av Spanien sedan 1975, och därmed Spaniens statschef. Till Juan Carlos titlar hör kung av Jerusalem, och titulär kejsare av Bysantinska riket.
Han är son till Juan av Bourbon, prins av Asturien av huset Bourbon och Maria de las Mercedes av Bourbon-Sicilien, ättling till Victoria av Storbritannien, huset Hannover, och är på raka fädernet ättling till Merovech, merovingernas stamfader.
Juan Carlos efterträdde diktatorn Generalíssimo Francisco Franco den 22 november 1975 och bidrog positivt till Spaniens demokratiseringsprocess; exempelvis var hans resoluta handlande vid militärkuppen 1981 avgörande för att denna misslyckades och att demokratin kunde bestå.
Innehåll |
Biografi
Juan Carlos föddes i Rom av Juan av Bourbon, hertig av Barcelona och son till Alfons XIII av Spanien, och av Maria de las Mercedes av Bourbon-Sicilien. Han döptes av Eugenio Pacelli (som senare blev påve med namnet Pius XII).
Den framtida kungens uppväxt var i hög grad bestämd av politiska angelägenheter mellan hans far och general Franco. Han flyttade till Spanien 1948 för utbildning, vilket kunde ske efter att fadern övertalat Franco om saken. Han började skolan vid San Sebastián och avslutade den vid San Isidro Institute i Madrid. 1955-1957 genomgick han officersutbildningen i Zaragoza.
1956 blev Juan Carlos' yngre bror, den fjortonårige prins Alfonso, dödad av ett vådaskott från en laddad pistol. Förutom Alfonso själv var Juan Carlos den ende som var närvarande vid tillfället, och även om den officiella versionen lyder att Alfonso själv höll i vapnet, finns det de som hävdar att det i stället var Juan Carlos som höll i pistolen och av misstag orsakade sin brors död.
Från 1957 genomgick han utbildning inom marinen och flygvapnet. 1961 tog han examen i statsrätt och internationell rätt, ekonomi och offentlig förvaltning. Därefter bosatte han sig i Zarzuelapalatset.
Francisco Franco var inte särskilt angelägen om att återinföra monarkin när han väl hade kommit till makten efter Spanska inbördeskriget. Frågan om vem som skulle efterträda denne diktator på livstid var emellertid tvungen att lösas. Tronarvinge var Juan Carlos far, Juan av Bourbon, prins av Asturien, som var son till den förre kungen, Alfonso XIII. Franco var dock mycket misstänksam mot denne, som han ansåg, liberale opponent till Francos eget styre. Därför övervägde Franco att överlåta tronen till Juan Carlos kusin, en trogen francoist, Alfonso, hertig av Anjou och Cádiz, som 1972 gifte sig med Francos barnbarn. Juan Carlos började därför använda sitt andranamn som tilltalsnamn, Carlos, för att hävda sitt carlistiska anspråk. Slutligen beslutade sig Franco för att hoppa över en generation, och utnämna Juan Carlos till efterträdare. 1969 utsågs Juan Carlos officiellt till prins av Spanien.
Under åren som "kronprins" utförde Juan Carlos offentliga plikter, och mötte Franco ofta, vilket ledde till att liberaler och republikaner blev mycket ilskna. Offentligt stödde Juan Carlos Francos regim, men under åren som prins av Spanien sammanträffade han också med Francos opposition, de som tvingats i exil. Medan Franco under 1974 och 1975 var för sjuk för att utföra sina plikter, var Juan Carlos ställföreträdande statschef. Den 20 november dog Franco, och samma dag förklarade Cortes Generales Juan Carlos vara kung. Vid en ceremoni den 27 november i Jerónimoskyrkan, Madrid, som ersatte den traditionella kröningen, Den helige andens mässa, uppsteg Juan Carlos på tronen.
Tämligen snart efter att Juan Carlos blivit kung, återinförde han demokratin i landet, och fick därmed konservativa och falangister emot sig. Han utnämnde Adolfo Suárez till premiärminister. När han 1977 hävde lagen som förbjöd socialistiska och kommunistiska partier, fick han officiell bekräftelse från Spaniens vänsterpolitiker. Spaniens första demokratiska val hölls 15 juni 1977, och året därefter antogs en ny konstitution, som gjorde Juan Carlos till en konstitutionell monark, och han avstod därmed den absoluta makt som han liksom Franco hade haft enligt den förra konstitutionen.
Adolfo Suárez avgick hastigt och oväntat som premiärminister den 29 januari 1981, och vid valet till efterträdare, den 23 februari, försökte 200 militärer i civilgardet under överstelöjtnant Antonio Tejero Molina utföra en statskupp genom att inta parlamentet. Juan Carlos lyckades dock få militärens stöd, varför Tejero gav upp efter 17 timmars ockupation.[1]
När socialisten Felipe González blev premiärminister 1982, upphörde i praktiken Juan Carlos aktiva roll i Spaniens politik.
Han väckte internationell uppmärksamhet vid ett iberoamerikanskt möte i Santiago de Chile i november 2007, då han pekade på Venezuelas president Hugo Chávez och sa "tú" ("du", i stället för att nia), "Varför håller du inte käften?" ("¿Por qué no te callas?"). Chavez hade då avbrutit den spanske premiärministern José Luis Rodríguez Zapatero medan den senare försvarade sin företrädare och politiska opponent José María Aznar, efter att Chavez kallat denne "fascist" och "mindre mänsklig än en orm".
Familj och privatliv
Juan Carlos gifte sig den 14 maj 1962 i Aten med Sophia av Grekland. Hon tillhörde Grekisk-ortodoxa kyrkan, men konverterade till Romersk-katolska kyrkan i samband med bröllopet. Paret har två döttrar Elena av Spanien, född 1963, och Kristina Fredrika av Spanien, född 1965. Sonen Kronprins Felipe av Spanien, född 1968, är yngst och kronprins. Han ingick 2004 äktenskap med med Letizia Ortiz.
Kungen är dubbelt brylling med sin svenske kollega Carl XVI Gustaf genom att hans far var syssling med både hertigen och hertiginnan av Västerbotten.
Anfäder
Titlar
Den spanske kungen har en mängd titlar, varav några är reella och andra symboliska och traditionella. Juan Carlos I är:
- Kung av Spanien, av Kastilien, av León, av Aragonien, av Bägge Sicilierna (med detta avses Neapel och Sicilien), av Jerusalem, av Navarra, av Granada, av Toledo, av Valencia, av Galicien, av Mallorca, av Sevilla, av Sardinien, av Córdoba, av Korsika, av Murcia, av Menorca, av Jaén, av Algarve, av Algeciras, av Kanarieöarna, av Öst- och Västindien och av öarna och fastlandet i oceanen;
- Ärkehertig av Österrike;
- Hertig av Burgund, Brabant, Milano, Athen och Neopatria;
- Greve av Habsburg, Flandern, Tyrolen, Roussillon, och Barcelona;
- Herre till Biscaya, och Molina;
- Etc.[2]
- Generalkapten för de kungliga väpnade styrkorna och deras överbefälhavare;
- Suverän stormästare för Gyllene Skinnets orden;
- Stormästare för följande ordnar:
- la Real y Distinguida Orden de Carlos III (Karl III:s kungliga orden)
- la Orden de Isabel la Católica (Isabella den katolskas orden)
- la Orden de las Damas Nobles de María-Luisa
- la Orden de Alfonso X el Sabio (Alfons X:s orden)
- las órdenes militares de Montesa, Alcántara, Calatrava y Santiago, así como de otras órdenes militares menores o Condecoraciones Españolas (de spanska militära ordnarna)
- Caballero de la Orden de Javier, la Orden de la Anunciada, la Orden de la Jarretera y Orden del Imperio Británico (desde 1988)
- Bailío Gran Cruz de Justicia con Collar de la Orden de Constantino y Jorge de Grecia, y Honor y Devoción de la Soberana Orden Militar de Malta;
- Gran Collar de la Reina de Saba, y la Dinastía de Reza de Irán;
- Gran Cordón de la Orden Suprema del Crisantemo de Japón;
- Gran Cruz de la Legión de Honor y de la Orden Nacional de Mérito;
- Premio Félix Houphouet-Boigny Para la Búsqueda de la Paz de la UNESCO.
Referenser
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från en annan språkversion av Wikipedia.
Noter
- ↑ Anno 81, Stockholm 1982, s. 139-141
- ↑ Debido a la gran cantidad de títulos asociados a la Monarquía Hispánica, sólo se escribían los más importantes, terminando la lista con un "etc." o "&c.". Refiriéndose así a títulos secundarios y en desuso. Estos son: Rey de Hungría, Dalmacia y Croacia Duque de Limburgo, Lotaringia, Luxemburgo, Güeldres, Estiria, Carniola, Carintia y Wurtemberg Langrave de Alsacia Príncipe de Suabia Conde de Artois, Borgoña Palatinado, Hainaut, Namur, Gorizia, Ferrete y Kyburgo Marqués de Oristán y Gociano Margrave del Sacro Imperio Romano y Burgau Señor de Frisia, Salins, Malinas, la Marca Eslovena, Pordenone y Trípoli.
Externa länkar
- Spanska kungahusets officiella webbsida (På spanska och engelska)
